1997

Fire

Jag brände mig en gång.
Oj vad jag brände mig och ont gjorde det.
Jag vet inte, det kanske var mitt misstag.
Eller vad det någon annans straff.
Jag ser inget svar på det, jag ser bara ärret, allt jag kan se är ärret.
Om jag tänker efter så lekte jag kanske lite med elden.
Jag, så var det, det var inget misstag, det var inget straff.
Det var elden, det var elden som brände mig.
Brände mig för lustens skull.
Men vem var det som tände brasan.
Jag vill minnas att det var jag.
Det var jag som tände brasan.
Jag tände brasan och elden brände mig.
Men vad hände egentligen med elden.
Om det var jag som eldade hur kunde jag då bränna mig.
Nej, det var ju inte så.
Det var ju inte jag som brände mig.
Det var ju elden som brände mig.
Äsch vad krångligt det var, jag minns inte.
Lika bra att glömma allt.
Fast ärret är så stort, så svårt att glömma.
Kanske borde göra upp en ny eld.
En ny eld, då får vi se vem som bränner vem.