2016

Allt faller av, vissnar, försvinner och ebbar ut i natten.
Jag släpper taget, dör en dag i taget.
Andas, väntar, väntar och väntar.
Det går inte över.
Jag tänker att det borde gå över, att det är över, att det som var har varit och att kärleken borde svalna.
Jag hoppas att det inte var så allvarligt, inte så djupt.
Jag ber till min Gud; Herren allsmäktig och god. Det finns ingen lindring att få. Det som är sant är på riktigt.
Allt faller av, vissnar, försvinner och ebbar ut i natten.
Drömmar bleknar, viljan vissnar, fruktan försvinner och kvar finns kärleken.
Det glöder i mitt bröst, det svider i mina ögon, huvudet pulserar som en ångmotor, hela mitt väsen lider av längtan och saknad.
Dina ögon, din mun, din hud, din röst, dina drömmar, din oro, dina tankar, din fruktan, ditt varma hjärta, din omsorg, din vishet och intelligens ligger som en dimma av minnen, djupt inbakade i min själ.
Du saknas mig, det fattas en bit av mitt hjärta. Hur jag än frustar och skakar så finns ingen tvekan.
Jag älskar Dig. Verkligen, på riktigt. Det är ingen dröm, ingen idé, inget tillstånd, ingen förälskelse som gjort mig yr.
Det är sanning, mitt hjärta har gjort sitt val.
Jag älskar Dig

Facebook

Twitter

2016

Höga tankar om kärlek
Längtan så stor som det blågröna havet.
Stormande känslor som rusar som vita gäss över vågornas kam, stänker bort och sugs upp i nästa brytning.
Solen bryter igenom och strålar som välsignelse ner genom det mörka dånande vattnet.
Stora tankar om kärlek
Längtan sträcker ut sig åt alla håll, horisonten ligger som ett avvaktande streck åt både öst och väst.
Oändlig, för evigt i rörelse. Kärleken ryter som ett lejon i stormen och allt blir stilla.
Himlen öppnar sig precis så som hjärtan som längtat länge får ro i en älskande famn. Från himlen vandrar en välsignande värme. En värme som smeker vågorna, får dem att lugna sig, plana ut och hela havet skiftar form. Evigheten, oändligheten, kärleken lägger sig på rygg, sträcker ut sig och värmer sig välsignat i ljuset som stiger ner från himlen som omger solen med oskyldigt blå förhängen.
Endast tankar om kärlek
Det glittrar i vattnet precis som i ett älskande öga då det återger glansen från en älskandes närvaro.
Allt blir stilla, en spegel lägger sig som mellan de två älskande. En spegel av förening och fulländning. De två som älskar så att vågtoppar av rytande smärta ibland härjar över evighetens hav möts i en glänsande nyans av harmoni. Solen speglar sig i havet som glittrar, lyser upp och får samma färg som himlen. De två som varit så skilda åt är ett i miraklets skådespel mellan himmel och jord.

Facebook

Twitter

2016

Ord utan toner sträcker sig ut i natten, lika tom som den mörka himlen utan stjärnor studsar ord utan ljud mot ingenting.
Ingenting tar form, i tomheten saknas orden.
Tystnaden säger allt.
En dröm lyser på himlen som en ensam stjärna.
En stjärna faller, en önskan går i uppfyllelse.
Det tomma osagda ligger som en sammetsmörk mantel och ger skugga och djup till det fantastiska som tar form i ljuset.
Det ord inte kan skapa, det ögon inte kan se och öron inte höra.
Det som försvinner när det fångas.
Det som är i ljuset.
Det som kommer ur mörkret.
Nämna det förlorade, fånga det förflutna, dröja kvar i det som kommer, lika omöjligt är det för ordet att ge liv åt kärleken.
En kyss, våra läppar möts, vi andas nära, i varandra.
En och en ande blir ett.
Ljust, vackert, skört, äkta, ljuvligt och underbart laddat med just det som orden inte kan nå.
Det som toner inte kan återge kan kärlekens kyss i läpparna förnimma.
Som ett ljus i mörkret är dina läppar, perfekt formade. Gud glömde ingenting när han gav liv av sötma och värme till din kyss.
Omöjligt att beskriva. Lätt att bevara.
Omöjligt att förklara. Lätt att närvara.
Det som inte når fram, den som vilsen var, det förlorade, förtappade.
I en sekund är allt där, toner ger liv åt ordet, kärleken lyser upp den himmel som bara strålar ljus och en stjärna faller, en önskan går i uppfyllelse, ännu en gång..,
Jag kysser Dig

Facebook

Twitter

2015

Dina ögon tindrar och lyser av kärlek, de kittlar mitt inre och väcker det hjärta som gömts undan för en evighet sedan. Det jag känner för dig är så stort, det känns som om världen inte räcker till för att ta emot den själ som bor i mig, det hjärta som bara vill älska dig. Jag får svindel när du ser på mig och mitt hjärta öppnas som en avgrund där jag drunknar om jag faller i. Hjälplös, för alltid förlorad, skyddslös och totalt överlåten till dig är det enda steg jag kan ta för att gå framåt. Rädslan håller mig tillbaka. Jag tänker på Robyns låt och det är en kamp i mig. Det är så starka känslor, den rena, oförstörda och äkta kärleken. Yrsel, svindel – det ljusnar för ögonen, som att bli uppryckt av en vind och förd långt bortom verkligheten. Tal, ord, tankar – allt blir överflödigt och jag känner hur jag drunknar i dig, i dina ögons blickar. Kärleken du ger spränger mina dammar och jag exploderar och vill kasta mig rakt in i dig och för evigt sugas upp av ditt inre och förenas, förseglas och förhärligas tillsammans med dig.

Facebook

Twitter