2001-05-03

Högmod hos snögubben

Jag ville visa dig vem jag är.
I vinterns kyla rullade jag stora bollar av mig själv i snön.
Jag byggde en gubbe vit och vacker, ståtlig och stark.
Du trodde mig inte.
Du sa min vita färg var falsk.
Jag stod dag som natt, stilla och stark.
Fast besluten att visa dig var jag stod.
Sen kom våren.
Det visade sig att du hade rätt.
Värmen och kärleken fick mig att smälta i vårsolen.
Allt det vita, allt det vackra och starka rann iväg bland tuvorna och kvar fanns bara jag.
En hög med skit.
Hur mycket jag än höll mig ståndaktig var jag bara skit.
Hur mycket jag än vill, är jag bara skit.
Vem kan klandra din klarsynthet.
Jag skall aldrig mer rulla mig i snön.