1998

Den mörka kyssen

Tänk dig en gasflamma, en blå gasflamma med en elektrisk intensitet.
Tänk dig två par läppar som försiktigt närmar sig varandra.
Ett blått gnistrande gasmoln blixtrar till och man ser för en tiondels sekund två ansikten i den mossmörka skogsnatten.
Helt ljudlöst från avstånd, men rör du dig närmare så känner du den intensiva stora känslan av kärlek vibrera i den mossmörka natten.
Går du riktigt nära så hörs det hur två unga hjärtan bankar i takt.
Domdom, Domdom, Domdom…
Du är nu så nära att du kan känna hur skogen blandar sina mystiska dofter med de ungas oskyldiga.
Plötsligt så syns det blå ljusskenet igen och du ser två vackra konturer när de ungas läppar åter möts.
Du är så nära, så väldigt nära, du vill inget hellre än att ta de kära i din famn.
Men det är inte dags, inte nu.
Du drar dig sakta bort från de två unga och hör hur de börjar vandra hemåt igen.
Det var så nära, du ville så gärna, men än är tiden inte kommen.
Det var ju trots allt bara en kyss.

Till flickan på pizzerian