1999

Likhetens skillnad

Vi sitter bredvid varandra när solen går upp.
Vi satt där långt innan solen gick ner.
På samma sätt som du, ser jag ljuset jaga in skuggorna i de hålor de kom från.
På samma sätt som du, ser jag alla världens blommor vända sig mot solen och buga.
Tillsammans känner vi dofterna som frigjorts av solens strålar, dofterna som stiger från den silverskimrande daggtäckta marken.
På samma sätt som du, fascineras jag av storheten, helheten, hur de små detaljerna bildar denna perfekta soluppgång.
Vi känner så lika, vi upplever samma sak, vi beundrar på samma sätt.
Vi är så lika varann där vi sitter i gräset.
Men ändå så olika, inte på ytan och inte i djupet. Men någonstans däremellan.
Någonstans där tankar tar form.
Du tänker på bladen, hur fulla med liv de är.
Jag tänker på molnen, hur de liknar stora trötta gubbar som snart ska sova.
Vi tänker så olika, men känner solens varma strålar värma upp dagen och skänka liv åt allt levande, vi känner på samma sätt hur behagligt det är att väckas av solen.
Det känns så skönt att dela denna morgon med dig för jag vet att vi tänker så olika så att när jag tänker på dig, då tänker du på mig.