Hjärtat
Så länge har jag försökt, så länge har jag försökt hitta rätt riktning, så länge har jag gjort framsteg.
Men under all denna tid så har jag aldrig kommit fram, aldrig kunnat ge dig den trygghet du behöver, den trygghet som du förtjänar.
Du är allt för mig, min ögonsten, mitt hjärta, min dotter.
Jag slits itu, delas på mitten.
Ingenting såg ut som något, jag jagar hela tiden illusioner.
Springer ifatt min egen skugga, jagas av densamma.
Jag vill ge dig allt, ger mig ut på jakt för att skaffa allt vi behöver, mat och husrum. Men det blir så mycket mer, jag behöver så mycket mer. Jag blir aldrig nöjd.
Besegrad av mörkret, märkt för livet men jag fortsätter kämpa i samma spår, samma gamla hjulspår. Så lurad, så vilsen, så vilsen.
Allt du begär är min blick, mina ögon. Mina ögon fyllda med kärlek, med närvaro, med äkthet. Allt du vill ha är att mina ögon ser dig, ser dig och säger JAG ÄLSKAR DIG!!! jag älskar DIG!! JAG älskar Dig!
Du får så mycket mer, du får all min skit, all min stress, all min fruktan, all min ilska, allt…
Jag är den jag är, blir lite bättre då och då, lite bättre…
Allt jag vill är att du ska ha det bra. Jag försöker leva mitt liv, försöker må bra själv. Det blir inte mycket energi kvar, jag trivs inte i mitt liv, klarar inte av stressen och pressen att leva upp till mina egna ideal. Jag kräver mer än jag kan prestera, biter en större tugga av livet än jag kan svälja.
Jag ber på mina knän, på liv eller på död, mig kvittar det. Jag ber att Gud ska förvandla mig, jag bryr mig inte vad jag måste gå igenom, vad jag behöver inse, vad som händer med min kropp eller vad jag måste känna. Jag gör vad som helst för att räcka till, för att begränsas. Vad som helst för att kunna finnas för dig och vara den far som du behöver.
Jag vill ge dig något jag inte har, något jag inte känner till. Jag kan prestera, lära dig att göra samma sak, lära dig att passa in, anpassa dig, ställa krav, driva på, lyckas och åter lyckas, men aldrig att ändå vara nöjd.
Gud talar till mig; öppna ditt hjärta, öppna ditt hjärta för mig, säger Gud. Låt mig älska dig, låt mig älska dig hel, säger Gud. Låt mig göra dig trygg, trygg, Gud säger att Han vill göra mig trygg, att jag är fri, att jag älskad.
Jag har aldrig släppt in någon som har gett mig det jag behöver, jag var sviken från starten, krävde resten tills allt gick sönder, om och om igen, om och om igen. Och nu, lita på Gud!?! Tro på Gud!?! Jag har försökt med människor, det fungerade inte. Jag har försökt vara en riktigt människa, det fungerade inte heller. De räckte inte till och jag räcker inte till.
Det finns inget förstånd hos mig som kan tro på det här, men mitt hjärta sjunger en annan sång. Min hjärta sjunger en sång om kärlek, hopp och tro.
Jag gör det för dig.
Jag gör det för Guds skull.
Jag gör det för att jag inte har någon annan stans att ta vägen, inget annat att göra, det finns inget annat att tänka på, inget annat att prova. Jag gör det för att jag inte känner till något annat.
Jag kastar mig ut i ingenting, en bön är min väg, mitt osynliga ankare. Jag gör det för kärleks skull, för att bli älskad så att jag kan älska dig. Jag vill släppa mig själv, min självupptagenhet, bli fri från mitt egos slaveri så att jag kan vara en riktigt människa för dig.
Jag sätter allt på ett kort, satsar hela mitt liv. Det finns ingen återvändo, antingen finns Gud och det jag hör i mitt inre stämmer och är sant och jag kommer bli älskad och helad från denna självcentrerade fruktan. Eller så finns där ingenting och jag kommer att falla i ändlös depression. Antingen eller, antingen finns Gud och har all makt på himmelen och på jorden, eller så finns det ingenting.
Jag vet inte, jag chansar, jag tror, jag öppnar mitt hjärta, det bultar och bankar på himlens portar, är det någon där? Kommer någon att öppna?
Jag väntar, jag bultar, jag bankar
