20161108

Vit som snö

Snön ligger vit på taken,
ett stilla täcke har lagt sig att vila över världen.
Vit som snö är din skuld,
allt är glömt, förlåtet, gömt under snön.
Jag ser in i dina ögon,
din själ berättar allt för mig, jag ser.
Du säger inget med ord,
tystnaden som snötäcket lagt ligger över oss.
Jag ser in i din själ, känner dig,
jag känner dig och du känner mig.
Vi lämnar små spår i snötäcket där vi varsamt går fram,
spår som suddas bort och lämnar världen orörd.
Jag fäller några tårar som fryser till is,
de försvinner ljudlöst i snötäcket och når aldrig marken.

Snön ligger vit på marken,
ett täcke av glömska fångar upp all sorg.
Virvlar och far,
flingor av kristall, runt oss, omkring.
Allt är vitt,
bländade och blinda tar vi av oss kläderna.
Kylan skingrar sig,
dina läppar tänder en eld som skingrar.
En eld lyser upp natten,
som en stjärna på himlen flammar vår kärlek.
Nattens kyla drar sig undan,
allt det vita som yr i natten lägger sig stilla.
Vår Herre har bäddat vår säng,
ett bolster av ödmjukhet och ett täcke av förlåtelse.
Jag lägger dig ned,
på kuddar av acceptans ger jag bränsle till din glöd.
Du flammar upp, brinner,
snön smälter under våra kroppar.

Snön ligger vit runt omkring,
vi står på bar mark, svettiga och brända.
Det som gömts i snö,
kommer fram i tö.
En kall vind sveper förbi,
rädslan gör ett försök, talar om kyla.
Fruktan försöker ryta i natten,
försöker få oss att tro att det är kallt och farligt att vara naken i natten.
Jag tar din hand,
vi ser upp mot himlen tillsammans.
Vår Herre bäddar vår säng,
när vi ser ner igen är allting täckt.

Snön ligger vit på taken,
vår Gud är alltid vaken.
Vi lämnar spår i natten,
fötter lämnar avtryck som något större bär i sitt eviga ansvar.
Ett stilla täcke har lagt sig över världen,
stilla och fridfullt, så lugnt att kärleken vilar.
Kärleken vilar över oss,
i mitt hjärta har den funnit ro och glöder för dig.

Snön ligger vit överallt,
min skuld är vit som snö.
Allt är glömt,
vi minns inte det som är förlåtet.
Jag ser in i dig,
känner att du älskar mig.
Natten är ljus,
vit som snö är vår skuld.
Vår Herre har tvättat oss,
köpt oss fria med sitt blod.
Du tar min hand, vi älskar igen,
lite mindre häftigt denna gång, lite högre, inte så nära marken.
Nära vår Gud,
vi älskar till Guds ära av hela vår själ.
Elden mognar,
den gula lågan blir hetare och tar en blå form.

Snön ligger vit över världen,
det gnistrar av blått i miljontals kristaller.
Våra själar dansar i natten,
när två blir ett så tänds hoppets låga.
Vi lämnade oss själva,
under snötäcket ligger vi begravda.
Nu lyser vi som en klarblå stjärna över världen,
Gud har välsignat och burit oss över allt, genom allt.

Snön ligger vit över skammen,
du har något att berätta för världen.
Vi är inte längre vi,
två blev ett och brinner av kärlek i natten.
Inget mörker rår på det heliga,
vår Herre har fullbordat en del av sin skapelse.
Vi är inte längre vi,
vi är Hans, vi är fullbordan, vi är helig, helig är vår Herre.

Snön ligger vit på taken,
ett stilla täcke har lagt sig att vila över världen.
Vit som snö är vår skuld,
allt är glömt, förlåtet, gömt under snön.
Kärleken är blå,
hoppets klara låga skiner i natten.
Tusen stjärnor föds i mitt inre,
jag håller dig så nära jag kan och låter explosioner skapa nytt liv i dig.
Du är oändligt älskad i mig,
jag är oändligt älskad i dig.
Vår Herre är oändligt älskad i oss,
himlen sjunger, himlen gråter, tårar av kristall faller sakta mot marken.
Glädjens tårar förlåter världen för allt,
allt är värt för en sekund av evighet, evig kärlek i treenighet.

Snön ligger vit över taken,
endast kärleken är vaken.