2001-01-04

Gåvan

Du gör mig rädd, du skrämmer mig.
Vad kan hända dig om du är oaktsam.
Själva du är inte skrämmande, tvärt om.
Det är vad som kan hända dig som skrämmer mig.
Jag vill ha dig i en kristall av diamant.
Alltid runt min hals i en kedja, alltid nära mitt bröst.
Jag sluter mig i mig själv, ser på marken, mediterar.
Jag önskar min kärlek så stark att den ska skydda dig.
Jag vill sända ut mina kärlekstentakler ut genom rymden så att de kan skydda dig vart än du går. Så att du, alltid ska ha en del av mitt hjärta kring dig.
Sådan är kärleken, skrämmer sig för sin motpart.
Död och smärta skrämmer.
Kärlek ger njutning.
Ändå skrämmer kärleken mig, inte i sig själv, utan för att det ska hända dig något.
Jag tackar smärtan och döden som får mig att älska så.
Tog jag dig för givet vore du inget värd.
Älskar jag dig till döden är du allt, ovärderlig.
Vacker, skör, ömtålig, allt, jag måste akta.
Och jag älskar, och du älskar.
Jag finns runt dig, i dig.
Vakar och vakar, skänker dig mitt liv.
Du ger mig anledning att leva och livet blir så starkt och levande utav dig.
Du ger mig kärlek, du ger mig smärta.
Du ger mig liv.