2001-01-27
I Tältet
Sitta och huka
Röka en puka
Elden brinner varm
Utanför ett hemskt larm
I röken ser jag andar
Själar som vandrar
Jag åter ger fyr
I huset blir jag yr
Mecka en braja
Börja att haja
Livet en vissen ros
Ta en till dos
Skuggor kryper under sängen
Snart kommer bengen
Det är fett att vara väck
Kanske näck
I en bäck
Tältet blir ett bål
Bränner mitt hål
Jag slipper lida
Jag är fri
Jag rökte upp mig själv
2001-01-03
Jag ser murar
Jag ser murar jag ser taggtråd.
Vart jag än ser så ser det omöjligt ut.
Ändå vet jag.
Blunda och vandra naken.
Elden bränner inte den som inte fattar eld.
Ser jag hinder är jag hindrad.
Ser jag dig är jag fri.
Det finns inget som kan hindra min väg
När jag väl tar mina första steg.
Ingen mur tillräckligt hög.
Ingen tråd tillräckligt vass.
Ty kärleken skingrar alla hinder.
Älska och du får se.
2001-01-18
Jag ser våld 1
Åååå det var fett, en gång till, å igen, å igen.
Slå bara slå, slå bara slå.
-Jag får aldrig nog, oobhaba, oobhaba.
Låt det stänka, låt det kladda.
Låt blodet smeta ned både kläder och skor.
Låt det röda beviset smeta ned dig med sitt DNA.
För vad bryr jag mig när jag är död, bara du åker fast.
”…….. …… ….”
Vad har blivit viktigt i världen, att straffa eller att skydda?
Vad spelar det för roll hur många dödsstraff som utdelas när död är död och mord är mord?
Hårdare tag möter hårdare slag.
Jag rustar, du rustar.
Varför slår någon, ser han inte smärtan eller vill han bara dela med sig, lära ut den present han själv en gång fått.
Våld föder våld, den som slår lär ut att slå.
Är inte TV: n det stora biblioteket av visdom där våld och död lärs ut?
Fler poliser, hårdare lagar, hårdare straff, tyngre beväpnad militär.
Rustar du så rustar jag.
Lås dörren, skaffa larm, hyr vaktbolag, beväpna dig.
Är du mördad? i ett perfekt system är det säkert att förövaren blir fast och dömd, kamera, DNA.
Storebror ser dig.
Är det säkert att leva för att döden reds ut?
För att någon döms och bärs ut!
2001-01-18
Jag ser våld 2
Jag går inte ut, jag får inget besök,
vem vågar sig ut för att träffa mig.
Riskera livet hos dem som inte har råd.
De som inte har råd att stanna inne.
Jag ser tillbaka på mitt liv,
min ungdom, när det fortfarande gick att vistas ute.
Det är inte den framtiden jag vill se, så vill jag inte leva.
Allt våld, allt oförmöget oansvarigt elände.
Har ingen ansvar idag, är alla så rädda?
Måste hårt mot hårt vara det enda sättet?
Det blir bara värre så.
Jag är rädd så jag skriker.
– Akta dig för mig annars djävlar!
Den som slår först kanske klarar sig tänker jag och slår.
Jag vågar inte bli slagen säger du och tar fram en kniv.
Då skjuter polisen.
Jag hörde ett rykte, en saga.
En man som gjorde tvärt om.
Han sa:
” – Vänd andra kinden till.”
Honom satte de upp på levande på ett kors och han dog.
Men ändå är han inte död.
Det är en man på flera tusen år,
honom pratas det om varje dag, överallt.
En man, endast en.
Om du och jag sa samma sak.
Jag slår inte, du hugger inte.
Kanske skulle polisen sluta skjuta?
En man och flera tusen år.
Du och jag det blir två,
då måste det talas om oss väldigt, väldigt länge.
För två är ju mer än ett.
20161111
Jag vänder mig om
Jag vänder mig om
och ingen finns där
Ögon stirrar mig i nacken
bakom mig står någon på lur
Ett tryck över bröstet
lite för hög puls
De kommer smygande
om kvällen och på natten
Skuggorna drar i livets trådar
rycker så att det gör ont
Höger vänster
fram och tillbaka
Trött
Matt
Sliten
Det tar att vara jagad
andan flämtar i halsen
Om andan flämtar för häftigt
då är det slut
Som att spotta ur sig det sista
livet flyger ur kroppen som en loska
Vad är det de vill åt?
varför jagar de mig?
Jag vänder mig om
och ingen finns där
Om ingen jagar?
varför är jag rädd?
Jag sätter mig ner
och något finns här
I djupet pulserar det
mer vilja än kroppen klarar av
Planer som krockat med livet
önskningar som handlar om mig
Min egen vilja har sprungit iväg
krossat murar av ödmjukhet
Var sitter handbromsen?
hur får jag stopp på jakten?
Jag ser mig omkring
och är verkligen ensam
Ingen stirrar
ingen ser något
Varför skulle någon bry sig?
fanns det plats för någon?
Någon vill inte
och ingen är där
För många saker att göra
för många viljor att möta
En dum tro om att räcka till
en vilja att vara till lags
En rädsla att förlora allt
en annan att inte få det önskade
Så många sprickor
så lätt för mörkret att komma igenom
Det står ingen bakom mig
ögon stirrar inte
Det är inte mig de vill åt
det handlar inte om er andra
Jag har blivit lurad i mig själv
i djupet blev jag bedragen
Det som glimmade
var inte menat för mig
Handbromsen är trasig
men knäna håller
Jag böjer min nacke
och finner någon där
I hjärtat blir jag välkomnad
rekommenderad att släppa det andra
Låta världen vara som den är
se på andra utan att stirra dem i nacken
Jag behöver inte stå på lur
var och en får sitt ändå
Även jag är omhändertagen
det känns så
Andan lägger sig
pulsen saktar in
En vila kommer
ett lugn rapporterar
Det finns inget att vara rädd för
jag blev spelad ett spratt
Den fule fick tag om mitt liv
den gode får nu ta över
Jag knäpper min händer
bönen lämnar ansvar där det hör hemma
Andan är åter ande
stillheten sjunger för mig
Han som ordnar saker får härska
mitt liv är Hans egendom
Mina försök är som vinden
jag blir blåst varje gång
Jag ger upp livet
och låter livet ta över
Jag dör inför mig själv
och återuppstår med Honom
Jag är inte ensam
det finns någon som ser
Ingen kan komma åt
ingenting att oroa sig för
Det är så lätt när det är rätt
så svårt när det inte går
Jag i Honom
Han i mig
Ensam var jag slut
jagad av fruktan
Sliten i bitar inom mig själv
nu blir jag lagad
Kärlek limmar mina spruckna kanter
det håller och räcker så det blir över
Livet börjar om
lite lugnare nu
Jag vänder mig om
och ingen finns där
2001-01-27
Karma
Du svek.
Jag stannade kvar.
Jag kramade dig och dolken trängde in mellan mina revben.
Du sårade mig.
Dolken som jag högg i din rygg stack ut mellan dina bröst och sårade mig.
Nu gråter jag.
Vad har jag för rätt.
Jag förstår vad smärta är, för sent.
Vad smärtar mest?
Det sår jag har som blöder eller att jag nu förstår att jag genomborrade dig.
Skoningslöst.
En mördare som gråter.
Finner ingen tröst.
Jag önskar mitt sår var djupare, mer dödligt.
Ju svartare smärtan blir ju hårdare blir ångestens grepp.
Jag förstår din sorg.
Jag ser att det är så som det sägs.
Man skördar vad man sår.
Katarina
Jag viskar ditt namn i natten. Tyst och stilla.
Jag ser himlen och alla dess stjärnor.
Jag viskar igen och blundar. Blundar och tittar.
Har något hänt, står stjärnorna kvar?
Det kan jag inte tro.
Stjärnorna kan inte stå obrytt stilla när jag viskar ditt namn.
Så kraftfullt är mitt ord. Magiskt, ditt namn.
Bokstäver i ordning, musik.
Mer än så för den som kan förstå.
Förstå att viskningen är mitt sätt att andas.
Ditt namn är min luft.
Stjärnorna dansar till min sång.
Himlen rör sig när ditt namn sjungs ut i natten.
Jag tackar för min bekräftelse.
I mitt inre ser jag dansen som stjärnorna uppvisat.
Den stjärnbild dansen bildat i mitt inre.
Jag ser en bild. Jag ser ett ljus.
Jag ser ditt ansikte.
Jag tackar livet för att du finns.
Jag är glad och lycklig.
Stjärnorna bor i mitt inre.
Du finns i mig.
Min stjärna.
Jag älskar dig.
2000-12-23
Låt mig älska dig
Älska dig smeka dig
Leta mig igenom din kropp
Ge dig till mig
Och du ska få min snopp
Mellan dina ben
Kärlekens ros
Du är så len
Jag nuddar med min nos
Min tunga får dig att sjunga
Ditt stön är min bön
Din lust kommer först
Jag ger och du får, slukar och tar
Allt som jag har
Jag lägger dig på mage
Solen lyser varm
I denna härliga hage
Jag fångar din barm
Du ber att få vända dig om
Alldeles innan du kom
Din kulmen får dig att njuta
Du trycker så skönt jag vill spruta
Du är nära att brista
Jag sprutar in i dig det sista
Jag rycker inne i dig
Du omfamnar mig
Våra safter blandas i ditt inre
Ett barn blir till
Det blir inget mindre
Det är vad vi vill
Låt oss festa
Jag vill bjuda dig på fest.
Jag vill visa dig något.
Jag har hittat något jag vill att du ska få.
Jag kan inte säga vad, kan inte förklara.
Jag vet att du kommer att förstå.
Du säger att du inte vill gå på fest.
Du säger att du redan har något.
Du vill inte ha mer.
Du säger att du redan vet.
Du säger att du redan förstår.
Jag säger nej.
Du säger Ja.
Jag säger Ja.
Du säger nej.
Är du rädd?
För vad?
Allt du vet, allt du var rädd för är borta.
Du vet inte. Du förstår inte.
Jag vet inte. Jag förstår inte.
Jag vill ta med dig på fest.
Ett stort kalas för att upptäcka.
Upptäcka något jag hittat, något jag inte förstår.
Något som du kan, något som du vet.
Jag behöver dig för att förklara.
Du behöver mig till inbjudan.
Jag bjuder nu.
Jag vill bjuda dig på fest.
2001-06-30
Masken
Vad som skrämmer mig hos dig.
Är att du är så lik mig.
När jag ser din sorg så vet jag hur det känns.
Jag kan förstå mig själv.
Men vad är det som har hänt dig?
Jag kan förstå din känsla, men inte varför.
Vad är det för likmask som krupit in i din själ.
Och varför har den krupit in i din själ?
Det är bara så meningslöst.
2001-05-21
Morgonpoesi
Vad gör du en morgons om denna, kanske sitter du och letar efter livets små mysterier?
Kan det vara så att tiden kanske kryper fram som en snigel på ett glasbord?
Då finns i alla fall en sak att göra, läs denna meningslösa dikt för att få tiden att gå och ditt liv i relation se mer meningsfullt ut.
Murar av stål, klänning med hål. För midja och barm, det gör mig varm.
Staket åt vänster, staket åt höger, precis som den fröken jag på kvällarna möter.
Till livet jag står i skuld, i finkan jag med min tid böter.
På natten jag drömmer och löper.
Bort från allt, elände och skit.
Till en värld där tiden aldrig står still.
Det är dit jag vill.
Men murar av stål har en annan mening än min,
de vill mig ha fast för en tid så lång som evigheten.
Vart jag mig än ser omkring ser jag samma skit överallt på hela planeten.
Men en klänning får mig att längta,
inte efter tyg utan efter vad som döljs under denna kvinnans klenod.
I varje tanke i varje stund läser jag mitt hjärtas längtan efter kärlekens ord,
det var så det stod.
När jag läste i taket på min cell, var enda eviga kväll.
Mer än så ger inte denna längtan i denna stund,
det har jag kommit underfund.
Galler och murar i rader,
så långt man kan se – jag får spader.
Men ytterligare lite tid har gått, en dikt, en vers,
men ack så kort.
Jag blickar ut över livet men når ej långt bort.
2001-12-31
Natten nalkas
Natten nalkas
Mina händer valkas
Jobbar hela natten
Jag och katten
Sliter och tar i
Jag är aldrig fri
Jag jobbar natt, jag jobbar dag
Klockan är min lag
Katten jagar mus
Jag jagar bus
Måste ha pengar till knark
Måste till min park
Har jag inga pengar måste jag pruta
För att ha råd med min spruta
Jag har en mani att alltid vara väck
Som tanten måste med varje fläck
Ett behov som ständigt brinner
Som aldrig försvinner
Det är livets papegoja
Att alltid sig oja och oja
Tills den dag jag dör
Och inget mer förstör
Alla lider helvetets kval
Man måste göra ett val
Att vara slav eller fri
Vara fågel eller bi.
2001-03-19
Nu
Så flög vi genom världen, materialiserade till luft.
Andats av jordens alla djur.
Det är så stort, vår planet så vacker.
Musik är melodi.
Liv är melodi.
-Som tonerna från gitarrens strängar, knäppta av fingrar.
-Vi studsar mot havet som långfinger, pekfinger.
Ger ljud till livets melodi.
Graciöst. Så vackert, så nära.
Vi är två, vi är tillsammans.
Ibland när solen visar oss en glänta slår vi oss ner.
Låter molekylerna tätna tills vi står där nakna,
kvinna och man.
Vi älskar.
Från himmel och hav till träd och blommor.
Kontrasten gör oss levande.
Vad är evigt, vad är nu?
Vi är gravida.
Vi ska leva bland träden tills vi lärt vår, liten, att flyga.
Sen flyger vi själva igen. När liten kan flyga själv.
Sen spelar vi på vågorna och följer solen tills vi ser en ny glänta.
Kanske älskar vi.
Kanske blir vi gravida.
Kanske seglar vi igen.
Vi är evigheten.
Evigheten är nu.
20161105
När du har rätt
Varför tvingar du mig att leva i verkligheten
Varför kan jag inte få älska dig på lossas
Varför måste allt vara på allvar
Varför kan jag inte bara få vara fri
Det är så många gånger jag försökt
Det är så mycket som gått fel
Det ger så lite
Det kostar så mycket
Går det att göra annorlunda
Går det att strunta i allt
Går det att leva av fantasi
Går det inte så får det vara
När du säger till mig
När jag tänker efter
När du blir arg på mig
När jag ändrar på mig
Du är som en gåta
Du är ett mysterium
Du påminner om mig
Du är så underbar
Har jag inte fattat någonting
Har du haft rätt hela tiden
Har jag stirrat utan att se
Har jag lyssnat utan att höra
Rätt säger du och ler
Rätt undrar jag när jag ber
Rätt känns det när jag ger upp
Rätt blir det när du har rätt
2000
När ord inte räcker till
Du säger du vill veta.
Jag vet inte om jag kan.
Du säger du känner min röst, du förstår.
Du säger, snälla berätta, förklara.
Jag sluter mina ögon och ser.
Hur ska jag tala till dig, förklara.
Det jag ser har inga ord.
Det finns inte plats i storstadslivet för det jag har i mitt inre.
Jag börjar tala.
Rymd.
Skönhet.
Färger.
Världen genom dig.
Ljuset från en stjärna rundar en planet.
En stjärna som brinner av annan kraft, av annan lyster.
Andra krafter än vad vi brukar se.
Brinner av flytande kärlek.
Planeten har en atmosfär i annan kulör.
Ett sken uppstår, strålar mot mig.
Som håret som spirar ur din kropp.
När jag kysser dig ser jag ditt hår i ögonvrån på samma sätt som stjärnor strålar i rymden.
Du är oändligt, oändligt vacker.
Varje cell är en galax.
Varje möte en resa.
Jag försöker förklara ditt hår.
En liten upptäckt för en intresserad forskare.
En forskare som älskar att upptäcka.
Jag ska försöka förklara ditt ansikte men ingen penna räcker att beskriva det stora universum.
Är det tomt och svart är allt så nära att inga färger synes.
Känslan total och obeskrivlig.
Total rymd, kompakt oändligt.
Jag nämner namnet på ditt sköte…
2001-01-29
P3
Galenskap i rymden.
Ufon som grannar.
Radion binder oss samman. Några få i alla fall.
Poesi på minuten.
Ett mål som hindrar vägen.
Där jag tar slut kan vara mitten för en annan.
Kommentarer, tyckanden.
Lika viktiga och ovidkommande.
Som alla människor på planeten.
Jag ser ett steg och tar det.
Förstår jag vart jag går?
2001-01-29
Prestationsångest
Nu ska jag skriva en dikt, en bra dikt. En fängslande dikt.
Jag koncentrerar mig på något bra, något fängslande.
Och försöker, skriver, skrynklar, kastar.
Det blir inte bra, blir inte fängslande.
Är det konstigt?
Bra kan det väl inte vara förrän jag skrivit klart och någon läser dikten.
Både bra och dåligt.
Hur kan jag bestämma vad någon ska tycka genom att skriva något bra.
Jag kan endast skriva, sen får var och en tolka som den själv vill.
Jag ger upp mitt mål, mitt braiga skrivande och bara skriver.
Inte bra inte dåligt.
Bara skriver.
Jag skrynklar inte, kastar inte.
Jag läser.
Det fängslar, det är bra.
Tycker jag.
2001-01-06
Rädslan, befrielsen, vägvisaren
Var inte rädd för att du blir rädd.
Lyssna till din rädsla och förstå den varning du fått.
Som Spindelmannen har vi alla ett sjätte sinne att förstå och bli varnade utav.
Vi är människor, inga monster.
Att bli rädd är mänskligt och vackert.
Låt det komma låt det gå.
Hur kall du förstå din rädsla?
Det är olika för alla så jag kan inte ge dig kunskapen om dig själv.
Du får bli rädd, känna, förstå vart din känsla vill ta dig.
Rädslan vill få dig att vara uppmärksam.
Är detta bra, vill jag detta?
Ska jag fortsätta, ska jag fly?
Vi är människor.
Förstår vi livet mördar vi inte.
Det är fegt att fly.
Det är inte fegt att skona liv.
Död föder död.
Liv föder liv.
Det går inte att fly från sig själv.
Den rädslan skall åter komma tillbaka som du försöker undkomma.
Hur skall du då bli modig?
Det blir du inte.
Du kan dock vara rädd.
Acceptera rädslan och vara rädd.
Det är modigt.
Att inte fly från sig själv.
Det går inte att undkomma den rädslan.
Den som försöker göra så får alltid vara rädd.
Rädd för att vara rädd och det är inte hälsosamt.
Var modig, var rädd.
Ska vi älska
En vind drar in över mitt bröst.
Ljummen och livfull.
Doftandes av skogens alla blommor och träd.
Täcket vek du undan för du vet att jag är varm.
Varm av din kärlek.
Din stjärt eggar mig.
Jag blir medveten.
I det öppna fönstret strömmar livet mot mig.
Ditt hår rör sig i den ljumma strömmen av luft.
Frisk och härlig är morgonen.
Lövverket på den stora aspen filtrerar ljuset som faller på din rygg.
Ett mönster av liv rör sig ned för dina axlar och smeker din midja mot höften.
Du ser, jag ser.
Du ser ut, jag ser utsikt.
Gården, världen, luften, solen.
Din kropp lutandes ut genom fönstret.
Du är så vacker.
Jag känner din värme, dras till dig.
Bakom dig.
Du kommer mot mig, jag känner dig, håller dig.
Du är så underbar, så fin.
Du vänder dig om jag smeker din nacke.
Följer din kurva tills jag har din stjärt i min hand.
Jag är hård, du är medveten.
Jag känner.
Du känner.
Jag frågar?
