1997

Solrött äpple

Jag bodde i grottan och du lockade mig ut.
Det tog tid att vänja mina ögon vid det starka ljuset.
Skuggan var min vän och den vakade över mig,
nu ser vi efter varandra.
Som ett sött äpple är du det godaste för mig,
så söt och fuktigt friskt.
När skuggan är borta och du är hos mig så lyser ljuset och du strålar mot mig och äppelsötman mustar i munnen.
Skuggan höll mig vid liv och gav mig trygghet i form av mörker.
När jag ser framåt ser jag ljus men när jag ser på mig själv så ser jag skuggan smyga på marken.
Tittar jag ned för länge så skymmer ljuset och äppelmusten övergår till en snedvriden citrons beska smak.
Jag blir lurad att bita i frukten och mörkret får mig i sitt grepp.
Du finns där,
jag häpnar för mig själ,
jag ser dig som ljuset och vet vart jag vill komma,
jag måste gå dit själv,
för hur du än lyser och vill vara min sol så är skuggan min och jag måste lära mig att hålla skuggan på marken och inte låta den glida upp och ändra min smak.

Till Cattis