månadsarkiv: januari 2017

1995, Förvirring, Lögn, Ondska, Psykosdikter, Rädsla

Balans

Lämna en kommentar

1995

Balans

Skuggan som faller på ljuset,
ger perspektiv åt ondskans intrång.
Labyrinter av lögner och mörka snaror.
Oroligt, spännande och läskigt,
lika så skräckinjagande farligt.
Endast rädslan driver nyfikenheten.
Kan rädslan för det onda övervinnas?
genom utövande av det onda?
Är det verkligen fel att hata?
räcker kärleken verkligen så långt att hatet är överflödigt?
Eller är det just skillnaden som är avgörande?
Skulle ljuset vara lika starkt om inte skuggan låg på lur?
Är inte ljuset som starkast just när man ser in i det efter att ha vilat sig i skuggan?
Det enda avgörande för livet är ju döden,
men på vilket plan avgörs denna fas av evighet?
Är döden ett mellanting av ljus och mörker eller ter sig döden på två olika sätt?
Ett avslappnat skönt tryggt försvinnande,
eller ett kast ned i den djupaste avgrund.
Två paralleller som formar ett mönster av evighet.
Om solen symboliserar godhet,
och bristen på ljus tar plats för ondskan,
då skulle man kunna tänka sig att både ondska och godhet balanserar varandra,
för att upprätthålla harmoni.
Jag vet inte med dig,
men jag njuter bäst av solens värme när jag ligger i skuggan.

1998, Bitterhet, Harm, Hat

Bitterljuv

Lämna en kommentar

1998

Bitterljuv

Jag vill inte sluta nu
Vill inte börja älska du
Jag tog ett steg i går så rätt
Men du mötte upp så jävla snett
Så nu vill jag dig för alltid hata
Till och med vända på din gata
För att slippa se din fula kropp
Och att tränga ner det som vill komma opp
Vill inte få en spirande känsla av lust
Sist den tog all min must
Bättre hata
Även din gata
Än att behöva riskera
Att måst älska dig mera.

1995, Ilska, Rädsla

Blomsterhandlarn

Lämna en kommentar

1995

Blomsterhandlarn

Som solen vill jag spricka igenom molnen.
Men kärleken mitt hjärta kan spetsa som pålen.
Jag vet inte om jag vill,
om det är med dig jag trilla till.
Så lätt att såra, jag redan blöder.
Skör och fin som mina bröder.
Du som en ros med vassa tänder,
biter, sticker – mina händer.
Jag försöker varsam vara,
Du så arg, jag ej detta klara.
Så jag klipper dig vid roten,
Binder dig, surrar foten.
Kastar sen i Nybroviken,
Ser på vasen – så nyfiken.

1995, Dröm, Harmoni, Längtan, Natur

Den lilla kullen

Lämna en kommentar

1995

Den lilla kullen

Tänk dig en sommaräng.
En sommaräng med ett par betande kor.
Alldeles bredvid den gröna ängen med alla blommor rinner en bäck nedför en liten kulle.
Tänk dig att ligga mjukt i gräset med huvudet på en tuva,
se en gul citronfjäril dansa på den blå himlen.
Himlen med de bomullsmjuka små vita molnen.
Tänk dig alla dofter som strömmar ut från den omgivande skogen.
Alla de små ljuden som blir till en melodi.
Det porlande vattnet,
fåglarnas kvitter,
den sakta svalkande brisen i björkarnas tunga kronor.
Det lugna sövande ljudet från de idisslande korna.
Tänk dig en tupplur i den sommaren.

Till mormor från Andreas

1995, Krminielladikter, Lidande, Psykosdikter, Smärta, Stress

En aning knäpp

Lämna en kommentar

1995

En aning knäpp

Livet hade varit nere på sin botten och nästan drunknat i det dunkla mörkret av lögner och svek.
Rättvisan var så hård att rätten att döda var lika självklar som mat för dagen.
Livet hade delat in sig i raka linjer och gick framåt i rask takt.
Raka linjer som fördelade smärtan på ett sånt sätt så att den mest åtråvärda känslan som fokuserades i mitten var smärta.
Njutningen av ångest och hat blev det som var den drivande längtan.
Så djupt ned som en människa någonsin kan komma.
Sedan kom vändningen.
Sakta i början för att sedan öka i fart och sen till slut rasa uppåt som en raket.
Livet blir så underbart härligt efter en riktig svacka.
Det är tjusningen med det svåra,
att övervinna rädslan och fortsätta framåt.
Att leva i ett svajande nät av linjer,
både böjda och runda i ett virrvarr av trådar.
Till skillnad från det framrusande livet av raka linjer så är livet i ett system av korsande vägar ett paradis att leva i.
Korsa mellan känslor och känna en valmöjlighet inför vad som skall hända härnäst.
Döden är inte så hemsk.

1995, Äventyr, Dröm, Frigörelse, Frihet, Harmoni, Liv, Lycka, Sanning, Skönhet, Tänkvärt, Trygghet

En fästning av illusioner

2 kommentarer

1995

En fästning av illusioner

Ett slott.
Det skulle bli ett slott, ett stort praktfullt slott.
Ett slott med många salar.
Varje sal med sin egen stil, sin egen ton.
Eller varför inte en egen färg.
En egen färg.
Och massor av hyllor, hyllor och krokar.
Hela väggarna prydda av saker som hänger på hängare eller krokar.
Saker från alla jordens hörn.
Ett stort museum,
det skulle bli som ett stort museum fyllt av märkliga och beundransfulla pjäser.
Tavlor, pipor, foton, handarbeten och alla möjliga förundransvärda föremål.
En hel vägg som en stor bioduk med en stor soffa att lägga upp benen i.
Där skulle man kunna sitta och se på de bästa sekvenserna ur livet.
Återuppleva, spola tillbaka och pausa.
Och slottet skulle vara fyllt av gröna växter,
stora grönskande växter med stora färgglada blommor.
Jag letade och letade men hittade inget slott som passade och tro mig jag letade, Paris, New York, Stockholm, Amsterdam, Reykjavik, Istanbul och Sidney men ingenstans hittade jag ett ställe som passade.
När jag slutat leta så satte jag mig ned, j
ag bara satte mig rakt upp och ned.
Och efter att jag suttit ett tag så började jag se var jag var någonstans.
Jag satt ett tag och började plötsligt förstå var jag befann mig.
Jag reste mig upp och började se mig omkring.
Åt varje håll jag tittade såg jag något nytt,
en otrolig djuphet i väggarna,
en tredimensionell tavelklädd vägg,
jag kunde inte se mig mätt på väggarna men rörde ändå blicken uppåt, upp mot taket.
Det var som av tusen färger ett skiftande hav av färger,
det var taket.
Och små stigar överallt.
Livets små stigar,
det var bara att följa en stig och ville jag stanna var det bara att stanna och ville jag backa och byta stig så var det också alldeles lätt.
Och så mycket blommor,
så väldigt mycket blommar och grönt.
Jag hade äntligen hittat mitt slott.
Jag satte mig ned igen och lät blicken vandra från det ena föremålet till det andra.
Jag hade hittat mitt slott.
Och däri, mitt oändliga museum.
Det är så skönt att vara i skogen.

1997, Kärlek, Trygghet

En sol som skiner

Lämna en kommentar

1997

En sol som skiner

En sol som skiner,
skiner på mig.
Värmer mig och fyller mig med kraft.
Stjärnor som blinkar åt mig i natten.
Visar mig att i det mörkaste mörker finns det ljus.
Det mjuka gräset,
gräset som låter mig vila sig i dess mjukhet.
Vattnet som dundrar fram och sköljer rent i sin väg,
hårt och snabbt.
Lika mjukt som vatten sköljer,
lika varm som solen,
lika trygg som stjärnorna,
och lika mjuk som gräset,
är du.

1995, Förändring, Högmod, Längtan, Lidande, Psykosdikter

En ständig kamp

Lämna en kommentar

1995

En ständig kamp

Jag kom från en plats där solen aldrig skiner,
där kyla och värme är samma sak.
Jag kom från en plats där det aldrig är mörkt,
där sommar och vinter är det samma.
Jag kom till en plats där solen värmer och kylan gömmer sig för solen.
Jag kom till en plats där vintern övergår i sommar.
Denna nya plats var full av skillnader,
en ständigt drivande kamp mellan gott och ont.
Det tog mig många år att förstå att detta var livet,
en bergochdalbana av känslor.
Även fast jag förstod så ville jag inte inse.
Jag gömde mig i röken och försökte glömma.
Till slut hade jag glömt så mycket att jag även glömt den plats jag kommit ifrån,
den plats där tiden inte skiljer på något.
Nu började min kamp att uppnå en balans mellan gott och ont,
en kamp om att njuta av hösten och våren,
övergången mellan sommar och vinter.
Jag kämpade i många år,
och lyckades till slut bygga upp en balans som var så jämn att jag var redo,
att ta med mig min kunskap och åter igen stiga in till den plats,
där tiden inte skiljer på något.

1995, Droger, Nonsens, Psykosdikter

En sup

Lämna en kommentar

1995

En sup

Smuts på djupet som inte går bort.
Tvåla,
skrubba,
gnugga och gno.
Dyk djupt,
dyk länge,
smuts på djupet går inte bort.
Klia och svettas,
klippa och fila.
Klämma och pilla men smuts på djupet går inte bort.
Som genom ett lager av tunn plast ser man skiten ligga under ytan,
den verkligen retas med sin smutsaktiga gråbruna färg.
Måla på rött,
måla på blått,
måla på vitt.
Men smuts på djupet går inte bort.
Inte går den att få bort om du ser den utifrån,
men ta den från djupet,
ta den med en sup.

2017, Ånger, Ensamhet, Envishet, Lidande, Lögn, Smärta, Sorg

Enkel resa

Lämna en kommentar

20170122

Enkel resa

Lite till
Snart
Nästan klart
Bara strax, så…

Det är bara lite kvar
Måste klämma ur det sista

Natten hänger utanför dörren,
den har gjort det ett tag nu

Börjar bli trött på riktigt, riktigt trött
Trött på dig, trött på mig, trött på allt

Men något håller mig vaken
Vad är det för någon eller något?
Det är något som känns
Varför gör det ont?
Varför gör det ont att du lämnade mig?
Det var ju jag som bad dig att gå!

Jag var så trött
Kanske för trött?
Nu väntar jag bara på att få sova sött

Jag gav upp
Du gav upp
Vi gav upp

Friden är annonserad, men uteblir
Harmoni är efterlängtad, förväntad
Förvånande nog så är ingen av de trevliga gästerna här
Bara en hög med objudna känslor kom och tog farväl

Tyvärr finns ingen ångerrätt, ingen retur
Enkel resa, ensamheten,
enkel resa
Enkelt att resa ensam

I alla fall trodde jag att det skulle vara enkelt

1996, Harm, Hat

Ensam i Åkern

Lämna en kommentar

1996

Ensam i Åkern

Det är mycket fult att glömma.
Mig, bara för att jag mig ville gömma.
Jag är som ett litet barn,
och du, du är så stor.
Du skulle kunna vara min mor,
och jag ditt lilla flarn.
Som havret växer på sitt strå.
Kan du mig aldrig nå.
Så enkelspårig och dum.
Låser in mig på mitt rum.
Kanske jag dig saknar då,
tittar ut, står på tå.
Men saknar gör jag ej.
Jag bara hatar dig.

2017, Avsky, Bitterhet, Frigörelse, Hat, Uppgivenhet

Ett nyp

Lämna en kommentar

20170122

Ett nyp

Jag saknade dig, när du nöp mig
Den gamla smärtan, fick mig att minnas
Fick mig att leva ytterligare en dag i glömskan
I dåtidens mörka gytter, i ältandets välkända vånda

Du fick mig att känna mig precis så levande,
som alla de gånger jag trodde jag skulle dö

I det förflutna har min själ fastnat på rostiga spikar
Här och nu är jag ingenting
När du nöp mig så mindes jag
Jag mindes, kände mig levande
Utspridd över 70 och 80 talet, där livet tog slut
Du väckte min döda själ, min förlorade själ

Men något hände

Jag tog ett steg framåt

Det förflutna togs om hand av högre makter
Jag började leva här och nu
Och dina nyp gjorde inte annat än ont

Så jag nöp tillbaka
Du sprang tillbaka till ditt förflutna

Och sen såg jag dig aldrig mer

1997, Frihet, Liv, Lycka, Natur

Faran i natten

Lämna en kommentar

1997

Faran i natten

Jag sitter på en sten med fötterna i vattnet.
Jag har vadat ut i natten för att spegla mig i månskenet.
Jag njuter av stillheten som råder under spöktimmens gång.
Så tyst, så vackert.
En skog runt omkring speglar sig i det klara vattnet.
En uggla hoar och bryter tystnaden med sitt spöklika läte.
Det går som kalla kårar på ryggen och jag drar upp fötterna ur vattnet.
Jag njuter av faran som inte finns.
Det är en härlig känsla att känna skräck utan att ha något att frukta.
Jag kontrollerar min rädsla och lyssnar in i skogen efter smygande steg.
Det är tyst och stilla, kusligt tyst.
Jag ser upp mot månen och fängslas av det vita skenet,
kan nästan höra en varg yla på en klippa långt borta.
Jag sticker ned fötterna i vattnet igen.
Det är ljummet och skönt och det får mig känna hur kylig nattluften är.
Det börjar närma sig slutet av spöktimmen,
det är dags att gå hem.
Snart,
inte riktigt än,
det är så härligt att känna rädslan för det som inte är farligt.

1995, Kärlek, Längtan

Flickan

Lämna en kommentar

1995

Flickan

Jag vaknar på morgonen och tänker på dig.
Du, dig som jag aldrig mött.
Jag tänker hur det vore att få väcka dig.
Väcka dig med en kyss,
en kyss på munnen,
en kyss på kinden eller låta dig sova vidare.
Jag fortsätter dagen och går till jobbet,
jag tänker fortfarande på dig.
Du, dig som jag aldrig mött.
Jag funderar på vilken klänning du har på dig när vi möts för att äta lunch.
Jag undrar vilket jobb du har,
kanske på andra sidan gatan?
När jag slutar jobbet har jag ett par ärenden på stan,
jag skyndar bland allt folk men tänker fortfarande på dig.
Hur skulle det vara om du var hemma när jag kom hem?
Du, dig som jag aldrig mött.
Var du trött efter jobbet och låg och vilade eller höll du på att laga mat.
När jag kommer hem på kvällen och sätter mig ned framför TV:n så undrar jag,
om du inte redan är hos mig?

1995, Nonsens, Ordlekar, Tänkvärt

Glashus

Lämna en kommentar

1995

…glashus

Verkligheten är bara så verklig som den ser ut.
En sten flyger inte utan vingar.
Reglerna som präglar världen är många,
och i likhet med mängden så är de lika svåra att hålla reda på.
Men att stenen flög utan vingar var lätt att förstå,
jag plockade bara upp den från marken och skickade iväg den,
från min hand i en vevande rörelse med armen.
Och det såg verkligt ut.
Tyvärr så hamnade stenen i ett glashus,
och på vägen in i det glasförsedda huset,
så gick stenen genom en av rutorna.
Med ett krasch hade den flugit från min hand,
genom luften,
krossat rutan och landade nu på marken i glashuset.
Så hade den verkligen flugit?
eller hade jag ändrat på verkligheten?
och fått stenen att utföra en handling den inte var ämnad åt?
Men i så fall,
var kom glashuset ifrån?
Vilken verklighet kom det ifrån?
En tanke tog form i mitt huvud.
Kasta sten i… verkligheten!

1995, Dröm

Gubben i månen

Lämna en kommentar

1995

Gubben i månen

En snöflinga faller till marken i skenet från en gatlykta.
En av många tusen som seglar genom den kalla vinternatten.
Ovetande om hur vackra de är täcker de marken med ett vitt täcke.
Månen ser på jorden med förundran i blicken.
Den minns det första steget som människan tog på dess yta.
Den minns när vildarna nere på den blå planeten hackade i flintan för att göra upp värmande eld.
Nu ser den på snöflingorna som faller och gör så att marken skimrar.
En alldeles egen föreställning med alltid skiftande aktörer.
Denna planet så intressant att den cirkulerat runt och beskådat så länge den kan minnas.

2017, English, Hopp, Smärta

Holes in the sky

Lämna en kommentar

20170103

Holes in the sky

There is a lonesome heart on the highway
Riding to slow to die, but fast enough to bleed

Red lights are passing by and getting by passed
The world is filled with it´s owns worries

Who cares about a transport of a bleeding heart?
The transporter cares,
I care

But the world is to full of sin to care
Money, prestige and sex, the world turns and spins
Sin is full of sorrow and fear

Is there a hole in the sky?
Pierced by the fire?
Holy spirit and fire gives a break to the pain
A band aid to hold the heart for awhile

I cry out through the world, through the hole in the sky
I let my pain leave my heart to give som rest to the world
You suffer too
You need to find a hole to breath, I must guide you
The world need to be able to breath through me

Love from the Holy Spirit is on the move
Holes in the sky
Pierced by the fire

We breath together
We breath together
Trough the hole
Through the world

There are two hearts on the highway
Red lights passing by and getting bypassed

1996, Förvirring, Hat, Hopplöshet, instängd, Krminielladikter, Längtan, Lidande, Maktlöshet, Rädsla, Skuld

Inlåst

Lämna en kommentar

1996

Inlåst

Försöker känna efter,
hitta en känsla värdig att följa.
En knut i magen,
det är allt.
Jag känner ingenting förutom en ovisshet.
Total okontroll över mitt liv ger en känsla av osäkerhet.
Inte osäker i mig själv,
själv är jag säker,
långt framåt så ser jag hur min framtid ska vara,
men nu.
I nuet är det annorlunda,
nuet är ovisst,
mitt liv är i händerna på missbrukare,
maktmissbrukare.
I min framtid som jag har bildat i min fantasi är det helt annorlunda,
fyllt av kärlek och förståelse,
men allt hänger på vad domarna och bödlarna ska besluta.
I min själ bor min kraft,
den är stark men inte hur stark som helst.
Belöningen för strävan efter att göra rätt är känslor,
känslor så som kärlek,
vänlighet,
värdighet och rättfärdighet.
I mitt läge är kampen dubbelt så svår och utan belöning.
Om jag inte kämpar går jag under och blir en slav åt hatet.
Och hur jag än kämpar så kan jag inte komma i mål.
Höga murar skärmar av så att det är omöjligt att nå belöningen.
Det är svårt att kämpa med sina känslor,
när man inte vet när man har vunnit en bit,
och kommit närmare målet.

1995, instängd, Längtan, Lögn, Rädsla

Jag är solen

Lämna en kommentar

1995

Jag är solen

Instängd i en osynlig bur,
långt borta men ändå så nära.
Så fylld av kraft och energi.
En otrolig styrka som med skrämmande pulserande kraft ständigt gör sig påmind.
Rädd för att höljet som omger mig ska spricka och att min energi ska sprida sig ut över universum.
Minsta lilla stråle skulle rusa iväg som hetaste laser och förinta.
Förinta allt som inte är rätt,
ta död på allt som är fel.
En energi som med otrolig kraft skulle utplåna allt ont.
Ändå är jag så rädd.
Rädd för min instängda pulserande kraft.
För jag är ännu ung,
jag vet inte vad som är rätt eller fel,
tänk om jag skulle släppa efter lite och låta mina dödliga strålar utplåna något som kanske inte alls är fel.
All min koncentration går åt till att kontrollera mina väggar av kristall och hålla tillbaka mina kraftfullaste strålar.
Endast en liten del av min kraft når ut genom höljet av kristall och lyser upp universum på ett livgivande sätt.

1998, Ångest, Avsky, Bitterhet, Ironi, Ondska, Skam

Kom inte här med din arga attityd!

Lämna en kommentar

1998

Kom inte här med din arga attityd!

Kom inte här med din arga attityd!
Kan inte med din skitstil.
Jag hatar dig!
Nu har du gjort bort dig igen.
Nu ser alla vilken bluff du är din skit.
Tro inte att du är någon.
Du vet vad du är.
Jag är så jävla besviken.
Det är ingen idé.
Att se dig,
ditt fula ansikte,
mitt fula ansikte.
Jag hatar att se mig i spegeln.
Jag kan inte respektera vad jag ser.
Vill inte vara en sån jag är.
Hatar skammen i ansiktet,
de skamsna ögonen,
den osäkra munnen och den skeva näsan.
Kom inte här du…..