månadsarkiv: december 2017

2017, Ambivalens, Barn, Lögn, Offer, Övergrepp, Sanning, Skam, Skuld

Det är enklast så

Lämna en kommentar

20171206

Det är enklast så

Alla vet, de känner sanningen
Sanningen om lögnen känner de
Inget är mer falsk än lögnens sanning
I deras ögon vittnar jag falskt
När jag säger sanningen

Det är enklast så

Tusen år av ensamhet
Präglat på insidan av skallbenet
Kognitiva banor har etsat sig fast
En hjälm av färdiga lögner
Tagna för sanning

Det är enklast så

Vad är det för kraft som kan rå på det invanda?
Invanda etsade murar förnekar
Skärmar av och neutraliserar
Stänger ute det enda som kan riva ner ridåer
Sanning rår över lögn

Det är enklast så

Men, vem ska säga sanningen?
Vem har sån kraft?
Vem känner sanningen så?
Genom glömska och förlikning
Kan jag säga sånt?

Det är enklast så

Det är enklare att rida på vågen
Spelar ingen roll vem som ligger under
Den som kastas omkring i djupet
Förvirrade barn säger ingenting
Någon klarar sig, en annan går under

Det är enklast så

Jag minns
Tusen år av ensamhet
Brustna tankebanor gav nytt liv
Lögnen bleknar när jag fyller lungorna med luft
Andas ut, sanningen äger rummet, tillslut

Det är enklast så

2017, Envishet, Frigörelse, Ilska, instängd, Ondska, Självömkan

Jag tyckte synd om mig själv

Lämna en kommentar

20171215

Jag tyckte synd om mig själv

Du sa att jag var skit, men att du ändrat dig
Så många tyckt som du, men inte ändrat sig

En gång i tiden var vi alla överens
På efterlyst blev det bekräftat
Vilken idiot jag var

Men jag tyckte synd om mig själv
I sorgen hämnades jag på allt
och alla

Ryktbar som våldsman
Känd som galning
Knarklangare och ligist

Hatad och föraktad, med all rätt
Alla anledningar fanns där
Men jag tyckte synd om mig själv

Jag bar på mörka hemligheter
Lät mörkret sprida sig, plågade både här och där
Hämnades på oskyldiga

Jag förtjänade ert hat
Välkomnade hån och skräck
Det stämde överens med den känsla jag bar

Men jag tyckte synd om mig själv
Förtjänsterna av allt ont gjorde ondare
Ondare utvecklades, förövaren var jag

En bön förändrade allt
Livlinan i hjärtat rycktes med
Svett och slit tog mig från och hit

Jag berättade min hemlighet
Hanterbart, det som alla vet
Och ni tyckte synd om mig

Som jag alltid känt men inte kunnat förklara
Plötsligt nu genom poesi uppenbaras
Självet kom fram när egot dog

Jag tyckte synd om mig själv
Skyddade min hemlighet med vapenarsenal
Skyddade för att bevara

Jag överlevde och finns kvar
Min historia vi tillsammans bar
Vi tycker synd om mig

Den tröst som alltid saknats
Ger nu livet tillbaka
Falska fasader rasar ner

Inga tunga minnen mer
Jag höll ut, jag gav aldrig upp
Jag tyckte synd om mig själv

Du sa att jag var skit, men att du ändrat dig

2017, Ångest, Kapitulation, Lidande, Mardrömmar, Panikångest, Smärta

Panikångest

Lämna en kommentar

20171211

Panikångest

Söndertrasad av mitt undermedvetna
Bedragen av tankar som rider mig om natten
En förkroppsligad skugga av panik,
ångest smeker mig om natten

Vaken med en sovande själ
Tomma tankar rör om i förvirringen
Tomheten är fylld av; för mycket
Som svarta hål drar det till sig mer mörker

Sjunker ner i förtvivlans bottenlösa avgrund
Det gör ingenting
Det gör absolut ingenting
Jag har varit här förr, det gör ont, nu som då

Släpper taget
Som att susa förbi på en motorväg
Fyra filer som går rakt ner
Nedförsbacke i blindo och smärta

Tar du emot mig även denna gång?
Jag har redan släppt allt, dumt att fråga
Jag får hoppas stället, hoppas att min tro är sann
Tro på hoppet, för jag hoppade för länge sen

2017, Ångest, Längtan, Lidande, Smärta

Ska livet gå mig förbi

Lämna en kommentar

20171209

Ska livet gå mig förbi

Det dunkar i bröstet
Ska livet gå mig förbi?
Ser på alla levande
Känner mig döende

Drömmar kväver mig från insidan
Jag går och jobbar
jobbar, jobbar, jobbar
Utbränd, nedbränd, innebränd

Livet tog slut medan jag stod stilla
stilla. stilla, stilla
Står jag och ser på
Levande vittne till en snart förlorad
ett snart förlorat, liv

Allt kom emellan
Inget blev gjort
Jag loggar ut med stora hål
Saknad av det jag ser
men aldrig haft, aldrig gett

Jag var inte ens nära
så fort tog det slut
Bränd och naken
Som ett foster på gatan
Bortspolad i rännstenen

Men längtan finns kvar
Hur mycket som än förlorats
så har jag något kvar
Något dunkar i själens dimma
Ett brustet hjärta slår svårt, men ändå

Tårar sköljer svarta fåror rent
Allt står emot
Orubbliga minnen
Törne av fruktan
Men tårar sköljer svärtan mjuk

Vad gör det om jag blir gammal?
Är tidpunkten rätt är det aldrig för sent
Lagrad för en bättre årgång
I väntan på det som komma skall

Det dunkar i bröstet
Ska livet gå mig förbi?
Ser på alla som lever ut
Sväljer djupt mitt tålamod

Min tid kommer
Inte nu, inte snart
Ett löfte ligger på lur
Vinden viskar

2017, Barn, Frigörelse, Lidande, Lögn, Misshandel, Ondska, Övergrepp, Skam, Smärta, Sorg

Är det fel på mig?

Lämna en kommentar

20171214

Är det fel på mig?

Är det fel på mig?
Ett allvarligt fel
En ut och in vänd själ

Inte något fel
Inget problem
Fel PÅ mig

Jag föddes ond
Min natur är vidrig
I grund och botten

Det var så de sa
Alla förstod det så
Jag trodde det var sant

Jag behövde tuktas
Uppfostras för min egen skull
Mest för andras

Alla trodde det
Lögnen blev sanning
Jag förtjänade stryk

Svår och oregerlig
Icke rumsren
Alla förstod varför jag fick stryk

Det var mitt fel
Jag förtjänade det
Jag jävlades som den djävul jag var

Men ni såg inte
Ni glömde bort
Ingen letade efter sanningen

Jag skrattade
Lekte och hade glädje
Det glömde ni bort

Det ingen såg
Gömt i hemliga rum
Övergrepp efter övergrepp

Det var inget fel på mig
Han slog sönder den jag var
Jag blev det Han trasade till

Det är två världar
Är det fel på mig?
Eller gjorde han fel med mig?