Imorgon

20180217

Imorgon
Du svek så lite, knappt värt en ursäkt
Inte mycket för dig, inte för någon annan
Jag var redan slagen, låg redan ner
Som att komma åt ett befintligt blåmärke
Ingenting för dig
Allting för mig
En sårskorpa skrapas av så lätt
Du menade inte så illa
Men såret är djupt, går rakt igenom
Vårdslöst
Tanklöst
Du värnade inte om mig, du glömde bort
Gamla sår, nya sår, samma sår
Ingen är perfekt, du gjorde ett misstag, eller två
Jag förlåter
Inte heller jag är perfekt, tvärt om
Med alla mina sår
Så jag går min egen väg, kan inte lita på dig
Tillitsbrist
Höga krav?
Jag skyddar mig själv
Från dig, från svek
Sårskorpan är tunn
Såret är djupt
Jag leker bäst för mig själv
Ensam är stark i sin svaghet
Oförändrad i min feghet
Trygg i det invanda
Fel väg att gå,
idag
Jag borde gå vidare
Men jag lägger mig ner, trött och less
Kanske reser jag mig upp,
imorgon

Jag är

20180204

Jag är

vad hände sen

såg du något av framtiden
blickade du tillbaka

eller var du bara här
helt stilla

Jag vet inte vem du är
ändå försäkrar jag dig

inget blod ska flyta baklänges
inget blod ska hoppa över ett slag

bakom hörnet finns ingenting
framför krönet finns ingenting
ingenting

där framme
möter
det som var

då och sen
i
mitten

mötet
här och nu

mitt emellan
backspeglar och framspeglar
ljuset bryts
där tiden står still

varken
fram eller bak
bara här
och nu

Jag vet inte vem du är
ändå försäkrar jag dig

här är nu
nu är här

Nya spår

20180204

Nya spår

och så svängde hjulet igen
ytterligare ett varv, fast lite ur spår
så nära cirkeln, så det ser lika ut
men på nära håll
ett nytt spår

vanans makt bryts i etapper
malande och kvidande
nötande, som gnisslande tänder
välkommen är den
efterlängtad

förändringen gör entré
storslagen i sin litenhet
tillbaka till noll
och så framåt igen
små små steg
trampar nya spår

Ringmuren

20180216

Ringmuren

Sorg som ringmur, för tätt murad
Instängd i andras behov, snuvad
Målmedveten, fastkedjad i gropen
Alltid framåt, alltid fast
Kvar i skiten

Förändringen skriker på insidan
SLÄPP UT MIG!
Låt mig springa naken som ett djur!

Det duger aldrig, rädslan hittar fel
Stressen rinner i kärlekens ådror
Adrenalin exploderar i endorfinernas ställe
En eld som steker det kokta fläsket
Vidbränt

Sorgen sitter djupt i leran, nedkörd i diket
Igentorkad utan tårar
Vinden klagar med sin tystnad
Varför blåsa på det orubbliga?

En sten mitt hjärta,
fastkedjad av krav
Andas tungt mitt i natten
Sviken igen, den oändliga historien

Ensam kvar i ingenmansland
Vad är en kropp, vad är den för bra att ha?
Köttet är svagare än tanken
Viljan sliter på nerver, leder skaver

Vilan som norrsken sveper förbi
Bort och förbi
Kvar ligger en sten på marken

Inmurad, för tätt
En del av något större
Svårare, så mycket svårare att sitta ihop

Lämnad kropp är fritt sinne
Omöjlig är den flykten,
då själen är invävd i varje molekyl

Fast i djupet så väl som på ytan
Lögnen flyr undan
Sanningen gör entré

Lättnaden och smärtan byter plats,
bit för bit, per andetag
Kvar blir sorgen, för tätt murad

Vargen

20180226

Vargen

Rimfrost
spretiga sprickor
frusna vindar

Yrsnö

Granar
gröna barr
isande sträva

Frostland

Ensamma
fotspår
tassars avtryck

Jakten

Kittlande
skrämmande
främmande

Vilsen

Snöfyllda
nedkyld
blå fötter

Ylande

Natten skrämmer
månen visar
siluett

Ulven

Tröttheten drar ner
värmen stiger
kylan bränner

Eldfeber

Gläfsande
utmattad
sakta närmande

Överlämnandet

Vassa tänder
tjocka kläder
blod

Vindpinad

Skrik i natten
röd snö
ebbar bort

Slutgiltigt

Rimfrost
röda kristaller
isande sträva

Tystnaden