20180304
Igen
Instängd, igen
samma mönster samma lika
panikfyllda små knyten
knyter det sig, igen
Andnöd, igen
utan hjälp, ensam
trasdockan sprattlar
okvädesljud strömmar ut
unket, igen
Varaktig, igen
återkommande trogen
ack så objuden
påträngande, igen
Ljusglimtar, igen
morgondagen lovar
tvungen att vara
nära, igen
Söndersprucken, igen
trött trött trött
jag vände vid horisonten
och tillbaka, igen
Rastlös, igen
frustrerad utan utgång
flyktvägen blockerad
Instängd, igen
20180304
Jag ger inte upp
Tröttsamt tillbaka på samma plats
Efter många steg på egna ben
Tröttsamt tillbaka
Jag varken kan eller kunde själv
Fastnaglad i skräcken
Kräks jag över min egen feghet
Ska jag tycka synd om mig själv ännu ett varv?
Är det enda vägen ut?
Vägen ut leder tillbaka hit
Samma labyrint, samma svängar
Ingen utgång, ingen ingång
Jag bara befann mig här, mitt i evigheten
Känslor är en sak
Tankar något annat, jag tänker dåligt
Påfrestningen är för stor
Jag faller tillbaka, i samma spår
om och om igen, om och om igen
Känslor, tankar i en stegrande spiral
Ingen utgång, ingen ingång
Stegrande, om och om igen
Men, jag ger inte upp
Jag skulle kunna dö, knarka eller fly
Agera inåt, agera ut
Men, jag ger inte upp
En dag går det kanske?
En dag komme solen gå upp
Mörkret i min förtvivlade labyrint kommer skingras
Men inte idag, inte imorgon
Jag flyr inte i tankarna
Modigt står jag kvar, vägrar gå under
Sinnesstämningen är given av all smärta
Det kommer gå över, inte idag
Det kommer gå över, inte imorgon
All ilska som byggts upp, som aldrig släppts ut
Vreden har nästan förtärt mig
Hela mitt sinne har förvridits för att ge plats
Så mycket bär jag på som jag aldrig gjort upp med
Rädd för det inträffade, rädd för ilskan
Måste komma ur labyrinten
Instängd i fruktan, väggar höga, gångar trånga
Garderober med skelett kantar vägen, ilskan trycker på
Men, jag ger inte upp
20180304
Så hatar jag mig
Så hatar jag dig
äcklas och irriterar
tankar som inte får tänkas
skam över all skuld, i det dolda
Så hatar jag dig
påträngande fastnaglad
beroende, du har gjort mig beroende
allt är ditt fel
Så hatar jag dig
vit som snö
oskyldig som få, skyldig som många
uttråkad offrade jag för mycket
Så hatar jag dig
Fastspikad på en vägg
avslitet hår
så värdelös i mina ögon
Så hatar jag dig
ful och fixerad eller fixerande ful
all min skit har jag lagt på dig
och du bär, oförmögen att skilja åt
Så hatar jag dig
jag ser alla dina svagheter
ditt sjuka behov sticker ut som en kniv i sidan
så lätt att bajsa på dig
Så hatar jag dig
du saknar värdighet
lever med toalettrullen i handen
alltid redo att ta mer skit
Så hatar jag dig
orättvist
orättfärdigt
oschyst
Så hatar jag dig
lögner och dålig moral
sniken och måttlös
tanklös och impulsiv, självisk rent av
Så hatar jag dig
allt du är som påminner om mig
ser jag i spegeln
när jag stirrar tillbaka
Så hatar jag mig
ingenting går oberört förbi
och allt berört blir irriterat i mig
för ingenting är okej med mig
