20180304

Jag ger inte upp

Tröttsamt tillbaka på samma plats
Efter många steg på egna ben
Tröttsamt tillbaka

Jag varken kan eller kunde själv
Fastnaglad i skräcken
Kräks jag över min egen feghet

Ska jag tycka synd om mig själv ännu ett varv?
Är det enda vägen ut?
Vägen ut leder tillbaka hit

Samma labyrint, samma svängar
Ingen utgång, ingen ingång
Jag bara befann mig här, mitt i evigheten

Känslor är en sak
Tankar något annat, jag tänker dåligt
Påfrestningen är för stor

Jag faller tillbaka, i samma spår
om och om igen, om och om igen
Känslor, tankar i en stegrande spiral

Ingen utgång, ingen ingång
Stegrande, om och om igen
Men, jag ger inte upp

Jag skulle kunna dö, knarka eller fly
Agera inåt, agera ut
Men, jag ger inte upp

En dag går det kanske?
En dag komme solen gå upp
Mörkret i min förtvivlade labyrint kommer skingras

Men inte idag, inte imorgon
Jag flyr inte i tankarna
Modigt står jag kvar, vägrar gå under

Sinnesstämningen är given av all smärta
Det kommer gå över, inte idag
Det kommer gå över, inte imorgon

All ilska som byggts upp, som aldrig släppts ut
Vreden har nästan förtärt mig
Hela mitt sinne har förvridits för att ge plats

Så mycket bär jag på som jag aldrig gjort upp med
Rädd för det inträffade, rädd för ilskan
Måste komma ur labyrinten

Instängd i fruktan, väggar höga, gångar trånga
Garderober med skelett kantar vägen, ilskan trycker på
Men, jag ger inte upp