2018-09-06

Eldslukaren

Sitter ensam, orörlig
koncentrerad med tankarna långt borta

Ett ljus omsluter min kropp
stillhetens ljus som släckt allt hopp
helt stilla är vad jag är
jag rör inte en muskel, allt är spänt
avstängd utan koppling till något
bara stilla
sitta stilla
tills allt blivit till ljus omkring mig
fixerad blick, fylld av tomhet

Det brinner i bröstet
en frätande eld slickar mitt skelett
svidande lågor förtär min själ
köttet spänt över min taniga kropp
jag sitter stilla
om jag inte stör någon
om jag inte är i vägen
om jag inte gör fel
kanske jag blir älskad
kanske, hoppas, behöver, längtar

Elden bränner
allt omkring ljust, upplyst av mörkret inuti
mörkret som brinner
svart eld utan rök
inget som syns, jag stänger det inne
spänner mig så hårt, allt blir vitt
smärtsamt ljust

Tvingad skötsamhet
ett ljus som omger en svärta
i djupet känner jag det
dunkande mot hjärtat, varje slag påminner

Jag svalde lögnerna som sanning
helt värdelös, oförbätterlig, utan framtid
ett hopplöst Jon, min fula uppsyn
Apskaftet

Inga tårar slipper genom masken
jag är färdigprogrammerad
alla mina försök var förgäves
inget jag kunnat komma med var älskvärt
biter ihop, ett ansikte av sten
matchar en kropp lik en pinne

Andas sakta, tyst, ljudlöst, helst inte alls
jag sitter stilla i ljuset med det brinnande mörkret
bottenlös evighet av oduglighet och misslyckanden

Finns ingenstans att fly
redo att bli tilltalad, lyda
och försöka vara glad
Apskaftet

Någon annans hat har jag svalt
eld rakt ner i halsen
trodde jag skulle duga
om jag svalde lite till
lite till
det tog aldrig slut, alltid mer
alltid mer

Eldslukaren biter ihop
stänger av vad jag en gång var
nu är jag nio år
ett Apskaft