Föräldraskapet

20190223

Föräldraskapet

samma gamla ovana, oväntat
eller oväntad
små ord, ändelser som ändrar

oförberedd, likt försvarslös
sorgen kommer efter skammen
smärtan rider med sin lans emellan

sårade dig igen, igenom
ditt lilla hjärta, rakt igenom sårat
så smärta sjunger från min avgrund

trött och sliten, väderbiten
själens stormar slitit huden torr
rynkor och veck visar fåror som aldrig brast

”är du ledsen” frågar du
mina tårar syns aldrig, som du inte ser
torrheten i min själ, gnisslar och gnäller

som om ilska skulle vara vägen
”borde inte” säger du (säger jag)
ord som inte finns, i verkligheten

besegrad ännu en gång
ilskan red, triumferade
hatad som härskare

och du mitt lilla offer
min lilla arga vän
jag älskar dig över allt annat

Knack

20190216

Knack

knack knack knack
skammen knackar på dörren
någon som tänker öppna?

pliktkänsla
ansvar
vänlighet
ingen av dem gläntar

knack knack knack
skammen knackar på dörren
dörren förblir stängd

integritet sitter i låset
mod håller handtaget
gångjärn av självrespekt
ingen av dem gläntar

knack knack knack
skammen knackar på dörren
vem är det som öppnar?

medberoendet smög fram
ur skuggorna
den falska lojaliteten
kunde inte stå emot en gammal vän

Knän och knogar

20190212

Knän och knogar

Tröttheten blåser genom hettan
virvlar och stör det vakna livet
och så saknaden
alltid ensam

Slumrandes i svettiga kläder
redan uppgiven
trött av morgonen som kommer
natten skrämmer

Tankar på dig följer en oros stig
vandrar snirklande efter något
förlorat
på så sätt står jag inte ut längre

Hatar att ha makten
tynger som kött i krokar
slits sönder inifrån
av min egen vikt

Tänker på dig igen
utan kontroll
men har ändå all makt
och ansvaret

Svetten rinner i ryggens fåra
ropar ditt namn förgäves
ilska blandas med sorg
livets bittra grogg

Fastkedjad i världen utanför
sliter mig loss, biter tag i mitt inre
som den best jag är
frustar med svetten droppandes

Kedjor brister, livet slits itu
drar av all min kraft
fast det är en lögn, slumrar ju nästan
mitt emellan, kraft och förstånd

Det smärtar och det gör ont
sånt förlåter jag aldrig
hatar mig igenom stål och sten
blodiga knän och knogar

Kämpar inte längre
knän och knogar
inget som behövdes göras
bara känna, för dig, med dig

lilla himmel blå

20190212

lilla himmel blå


varför är du så tyst
lilla himmel blå

kan du ta ett meddelande från mig
lämna det till en liten tjej

jag kanske borde presentera mig
eller vet du redan vem jag är

lilla himmel blå
var snäll och se över en leverans

ömtåligt för ett ungt öra
se till att skynda nu

för vem behöver inte förlåtelse
sorger som rinner var dag

låt mig viska några ord till dig
för trotts allt

så älskar jag dig
lilla himmel blå, skynda

Mer

20190223

Mer

sammanbiten, stilla utan att fly
kramper som inte syns accepteras
så länge någon tjänar på det
blir det mer pengar så…
eller mer saker, kanske prylar
mer

en kramp som kramar har fastnat
huvudet snurrar
planer och idéer fyller egot till bredden
längtar efter något annat, men vill ha mer
så oändligt mycket mer
mer

göra klart, få kontroll på hela skiten
färdig, mins ett rop från pottan
vill vara duktig, riktigt duktig
får aldrig nog, behöver mer
mer bekräftelse; mycket
mer

men det blev fel, det viktiga försvann
år som flög förbi var fyllda av dagar
små stunder och ögonblick i rad efter rad
snacka om något som livet kunde haft mer av
mycket mer av stundande ögonblick
mer

så en morgon tänds små ljus
gryningen hinner snabbt ikapp
även ett inre ljus tänds och skänker hopp
gärna mer av den varan, tänd ljusen
mer ljus från alla håll och kanter
mer

så nära, allt var nästan stilla
ett ögonblick flög förbi
fångade det nästan
men ville ha mer stillhet
ögat blickade vackert, ville ha mer
mer

uppgiven, på gränsen
fast inte över, bara lite för nära
misslyckanden rycker tag
vill inte tappa något mer
behöver inte mer eller fler förluster
mer

O-fas

20190210

O-fas

Det våras,
för vem då? sa du
räven smyger runt hönsgården
uppskrämda fjäderfän
tillika på helspänn

Sen kommer sommaren
men inte överallt samtidigt väl? sa du
åkrarna ligger under myllan
i väntan på plogens skära
en dovare doft från i fjol

Hösten brinner
menar du alla löven? sa du
lekande fötter vid strandkanten
skratt som stänker
skänker; glädje till barnen

Vintern har bitit sig fast
vem blev biten? sa du
löv med frostkant
en krona pryder marken
guld, rubiner, glittrar bakom diamanter

Ut i natten

20190212

Ut i natten

Och så var det dags igen
din sjuka jävel!

Varför!?

Kan inget bara få vara förlorat..,

En omöjlig knut
brister aldrig,
fast andra dör som flugor
runt omkring, cancer, överallt cancer

Så vad säger jag till dig,
jag som är oskyldig
mitt enda brott är min ärlighet

Du dömde mig utifrån dina förhoppningar
jag var densamme
nu hatar du mig, när jag svarat uppriktigt
jag är densamme

Tårarna rinner baklänges
svämmar över en svullen buk
pingvinformad kärlek,
felplacerad

Förlorad igen, trodde du ja!
jag blev aldrig hittad
du hittade på mig
själv var jag alltid borta

Utan förstånd, halt så att säga
tankar som snubblar
famlar över rötter
natten bjuder på överraskningar

Det spelar ingen roll
vad gör det egentligen
100 år
500 år
ditt perspektiv sträcker sig längre

Det skiter jag i
vrålar ut min ensamhet i natten
du ser mig, i alla fall hör
läser mig, och mina tankar