Andas

20190620

Andas

allt vaknar omkring mig
en skönhet för ögat
orörd natur hälsar
god morgon

det finns inget vackrare
jag njuter av hela skapelsen
som kommer emot mig
på utsidan

tungt hjärta
krängande mage
sömnlösa muskler
på insidan

så möts vi
världen och jag
morgonen full av här och nu
jag sitter fast i allt som var

ett sår i mig blöder
fast bara tankar rinner ut
tankar som dröjer sig kvar
i det som redan hänt

försöker förstå mitt beslut
letar efter möjligheter
vill ändra mig
har kört för länge i cirklar

kommer något nytt
så kommer det inte från mig
fäst vid någon jag lämnat
rädd om hennes sorg

värme från solen
kryper upp längst mitt ben
fågelkvitter kryper in i mina öron
markens dofter i min näsa

här och nu möter det förflutna
i en och samma kropp
tidens olika dimensioner
fångas upp och betraktas

från utsidan
till insidan
från insidan
till utsidan

ett tungt andetag
andas ut
blandar världen
med mitt inre

befriande möte
den unga morgonen
tar emot
och fyller på

ett tungt andetag
andas in
blandar världen
med mitt inre

Daggen reser sig

20190619

Daggen reser sig

vinden sveper förbi
drar med sig natten
dimmorna lättar

daggen glittrar i gräset
jorden skakar till
en vrede mullrar

när du var borta
grät jag
sen kom vreden

dropparna glittrar
gryningsljuset dansar
allt stannar upp

värme sveps bort från världen
minusgrader härjar i luften
en kyla fryser hjärtat

mjuka droppar kristalliseras
landskapet tar form
när daggen reser sig upp

Dimman

2019-06-16

Dimman

och där var jag igen
tillbaka i dimman

omsvept
insvept
i dina känslor

glädjen som lyste nyss
dagens sista strålar
mörknade i nattens dunkel
kylan fick dimman att stiga

som ridåer mellan oss
lögner och svek
rädslor som drar in
viljor som sliter isär
en natt som kommer och går

och så en dag
en vanlig dag
solen går upp
och solen går ner
jag sitter stilla
och ser på

Ett tomt eko

20190618

Ett tomt eko

månljus och ylande
borde stämma in i sången
släppa ut det som stängts in

avstängd i natten
iskallt sinne
känner ingenting, och det gör ont

har överlevt så länge
känner inte när jag stänger av
bara gör det, helt enkelt

samtidigt söker jag frihet
ylandet i natten
påminner om en svunnen tid

jag hade päls då
kvävdes aldrig av moral
bara ylade i natten

månsken
solljus
den eviga natten

gråter aldrig
lika hård som min vita hud
avsaknad, hårlös

en droppe slår ringar inombords
ett tomt eko
släpper inte fördämningen snart

brister huden
skelettet kröks
ut kommer ulven

Fast

20190618

Fast

det var tomt
ihåligare än förut
ett utrymme för saknaden

alla fönster står öppna
vinden sveper in
och förbi

så varför tjuter det i natten?
små ljud från ingenstans
virvlande läten i hålrummen

det lät annorlunda när du var här
en akustik
mindre eko, mer fyllnad

naken stod du nära mig
jag höll i dina smala armar
fast aldrig fast

Hur snabbt jag än springer

20190618

Hur snabbt jag än springer

det är fullt på insidan
jag får inte plats
orkar inte ta tag i allt
vill inte kasta bort

känner efter lite sakta
en kort sekund
maktlös inför sorgen
ville inte det här

det är som det är
den enda jag inte kan fly ifrån
mig själv
alltid kvar, hur snabbt jag än springer

lika bra att stanna upp
en konflikt mellan sinnen
ville en sak, beslutade en annan
känner en tredje

förvirringen hjälps inte av smärtan
allt lindas in i ytterligare svårigheter
springer lite till
kanske kommer ett steg framför

tyvärr
här nu
också även jag
alltid här, och nu

sätter mig ner ännu en gång
besegrad?
det spritter i lämmar
det surrar i tarmar

fullt på insidan
jag får inte plats
ville inte det här
alltid kvar, hur snabbt jag än springer

Mitt hus

20190618

Mitt hus

bli ihop med mig
och mitt hus

du får det inte på köpet
men jag bor däri

älskar, älskar inte
hatar, hatälskar

mitt hus
byggt för mer än 100 år sedan

mest någon annans hus
bli ihop med oss

spöken och gastar
vi får alla plats

sju rum
och kök

älskar du mig
så älskar du mitt hus

hatälskar oss båda
fast älskar ändå

kontemplation
en affär att beakta

det ena är dyrt
det andra billigt

så frågar jag dig
älskar, älskar inte

Ormen och Fågeln

2019-06-16

Ormen och Fågeln

som en orm stryper den mig
ringlar runt halsen
klämmer nacken

kryper ner i halsen
kramper i magen
ett gift sprider sig

domnade armar
kraftlösa händer
svansen slingrar runt allt

förlamad
klämd av dess kraft
andnöd med fjäll över ansiktet

ångesten ringlar som en boa
kropp och sinne fångade
krampen spjärnar emot

slappnar av
ger upp mina försök
att stå emot

flykten tar slut
hoppar i elden
låter allt brinna

giftet tar eld
fjällen sprängs
jag brinner

en grillad orm
död på golvet
bredvid min aska

ångesten tog skada
jag reser mig igen
ur askan ur elden

fågel Fenix
om och om igen
en ständig förnyelse

fågeln som äter ormen
elden förtär kramperna
smärtan förtär ångesten

Tacksam

20190620

Tacksam

välbekanta strålar glider sakta
genom dimman
dansar mellan löven
fångas i daggen

hög himmel hälsar gryningen
ett ljust töcken
djup fuktig natt sträcker sig
möter solen och förgås

skogen börjar sjunga
först en, sen flera
eviga melodier
blandas till symfoni

ljuset tar över världen
sången stegrar med morgonen
dofter virvlar från skogen djup
blommor sträcker sina blad

ett vittne
ser ljuset
hör ljuden
känner dofter

mitt i skapelsen
till Hans avbild
ibland förstår jag
tacksam

Tusen gånger

20190619

Tusen gånger

tusen gånger
och tusentals gånger
kanske inte egentligen
men det känns så

jag öppnade lite av mig
och fick skäll av dig
att jag behövde
var inte ditt behov

flera tusen gånger
trettiotvå i alla fall
det känns
nuet är besläktat med evigheten

mitt inre andas
försökte få luft
tillsammans med dig
du gav mig en gasmask

orkar inte vara stor för dig
när jag inte får vara liten
ska masken dölja mina tårar
eller vill du bara inte se

tusen masker har jag burit
kanske fler
och det är sant
de ligger alla i en låda

ensamrätt att känna
den masken tog du
försökte tvinga mig
andas genom slang

jag måste få luft
kan inte vara med dig
tusen gånger har jag sagt det
eller några gånger i alla fall

tillräckligt för att du hade förstått
om du hade lyssnat
tusentals öron har du stängt
minst två mot mig

så jag andas bättre här
ilskan kan jag dela själv
förstår att du
aldrig ville se din del

tusen gånger fick du chansen
tusentals gånger blev du rädd
ingen är perfekt
vi sårar varandra

säkert tusen gånger till
sånt är livet
det går att älska
men att aldrig ha fel

inte en enda gång
bara tusentals rätt
på ett eget besynnerligt sätt
luften tar slut, går ut

tusen gånger gör jag slut
måste andas, få luft
varje minne av förhoppning skrotas
tusen och tusen gånger till