20190803

Nio små dvärgar

Ett elände vaknade med en skräll
varpå morgonen flydde över bergen

Trumpet satt någon kvar ända till lunch
så sur att mjölken surnade och skar sig

Lagom lika fast ändå bra bråkig
rättvist kom eftermiddagen

Grinig, kinkig, gnällig och vass
kvällen klöv dagen som en kniv

Bitter rullade natten in
en sötma förrädisk och lockande

Så satt vi där, som nio små dvärgar
stirrandes på egna fötter, smutsiga fötter

Sneglandes hit, en dit, ner i golvet
förväntan låg på någon annans hopp

Snövit vi sjöng; högt och falskt
en längtan i rösten som sprack

Dammigt, smutsigt och allt för trångt
ingen kommer och stiger på under dagen

Lömsk är natten som hyser andra gäster
dagen efter var vi sju

Eftersom ingen kom till hjälp på rop
var vi fem till frukost

Natten jagade dagen
som flydde med morgonen på släp

Karusellen tog varv efter varv
tillslut satt jag ensam kvar

Solen gick upp i mitt inre
en värme spred sig över landskapet

Skuggor kastades över kyrkogården
nio gravstenar vittnade om förgängelsen

Tidevarv efter tidevarv, jag klagar inte
ensam i anden och tiden höll upp

Tillsammans, andas med världen under solen
harmoni, i gräset mellan nio stenar

Om natten dansar gastar, nio eller fler
då sover jag gott i mörkret