20191104

Spåren suddas bort

där stod hon
famnen full av brustna löften
fallna kyrkklockor skrapades av vinden
utan klang
långt bort
utan sång

och så fann jag dig
utan att finna
bara hitta

bortkastad
försakad
ett liv fullt av fullbordan
av fel sort

så gråter du i min famn
ack du arma
suger i dig all värme du kan få
fast ändock
högst tillfälligt

ser jag dina fotspår
sakta försvinna
sanden kastas av vinden
din skepnad sugs upp av natten
horisonten är åter stilla