20181124

Dagarna

sträcker mig in, djupare
gränslandets utkant
en kärna förnekad

så bränner det, igen
skriket har fastnat
en hals som svider

vrider mig
stönar ett hopplöst
någonting

gråten är svald
väller upp från magen
sorgen uppkastad

vänder alla trupper hem
fast livet inte släpper taget
som jag har bråkat

samlar mig
en enda punkt
undviken sen alltid

fokus
lam
bortdomnad

som om döden bor i mig
ett ihåligt
ingenting

torkat trä, istället för kött
bark, tjock, istället för hud
ett hjärta, nej, inget sånt

har alltid sugit i mig
men fäller inga tårar
inga löv

bara står här
stilla, med fokus
på dagarna jag dog