20190618
Ett tomt eko
månljus och ylande
borde stämma in i sången
släppa ut det som stängts in
avstängd i natten
iskallt sinne
känner ingenting, och det gör ont
har överlevt så länge
känner inte när jag stänger av
bara gör det, helt enkelt
samtidigt söker jag frihet
ylandet i natten
påminner om en svunnen tid
jag hade päls då
kvävdes aldrig av moral
bara ylade i natten
månsken
solljus
den eviga natten
gråter aldrig
lika hård som min vita hud
avsaknad, hårlös
en droppe slår ringar inombords
ett tomt eko
släpper inte fördämningen snart
brister huden
skelettet kröks
ut kommer ulven