20190811
Pausen
förlorar igen
skriker men släpper ändå taget
vill så gärna behålla
fast inget finns kvar
var vi två
eller var det bara jag
eller du
en som kunde, en som ville
allt dött ligger i förruttnelsen
förbannat i den mörka jorden
missnöjda miner
håller vakt
skriker ändå, fast tyst
vill inte mer
kom till ändhållplats
förlorat för många timmar
snart ska jag dö
finns ingen tid att förlora
det enda som är gratis
dyrare än guld
spänner och drar
ilar, bortdomnade
upplöses av sig själv
fast det hugger till, kraftigt
andas ut, inte tungt, men ut
har så mycket mer
kommer aldrig till skott
förlorad denna gång
allt blivit stulet
rånad i smyg
kastade bort resterna
trodde jag började om
skriker efter dig
befläckad eller saknad
du hör ingen skillnad
jag låter utan stämma
hatar att förlora innan loppet
okej att se vinnaren i ögonen
men inte här inte
bara förlorare
tittar bort en stund
eller blundar
vill bara ha en paus
resten av livet