20190908

Horisonten

så sprack den igen
den gamla varbölden
längtan tog över
drev mig ut mot horisonten
kontrollförlust
avsvimmad fast vaken

som i en dröm
går på två ben
som klockan
kommer ingen vart
förblindad av ljud
rösten inombords bedövar

men jag står inte ensam
förlorad, inte försenad
fångar upp det lilla
innerst inne blir det stilla
kan bära mig själv
springer inte iväg till dig

varet som runnit ut
gammal kärlek
klibbar under fötterna
dags att dra vidare
mot nya mål
en annan horisont