2001-08-12

”Efter regn kommer sol”

Jag spelar teater inför dig.
Låtsas vara en annan person.
Kanske ser du rakt igenom mig, ser min falskhet.
Jag är fast i slaveriet, jag får inte avvika.
Fängelset omsluter min kropp och själ.
Om jag inte spelar så dör jag.
Äts upp av vargar och schakaler.
Jag hör på gråten, den stora monsunens sorg.
Som en vinande storm regnar det i mitt hjärta.
Jag vill inte visa dig detta.
Därför spelar jag.
Därför är jag falsk.
I tron om att jag skall bespara dig min sorg.
Jag tror min teater endast gjort bort sig.
Du ser inte road ut, du ser inte tagen ut.
Du ser ut att spela teater du med.
Kanske följer du mig i detta spel.
Kanske är kärleken hos dig så stor att du väljer lögnen med mig.
Jag kan inte spela längre, inte var scenens lilla apa.
Jag vill låta stormen storma.
Sorgeregnet falla.
Jag vill veta om du vill sola dig med mig.
Om du kan tänka dig att ligga i det blöta gräset.
Naken vid min sida.
Naken i det av regnet nu renade gräset, det gröna gräset.
Utan sorg, utan falskhet.
Inga masker, ingen teater.
Bara kärlekens grönska.