Förstå att älska

Jag är trött, mitt arv är tungt att bära.
En börda från tider som länge varit glömda.
Gömda i historien av vetande.
Men vad är då detta arv värt om det är glömt.
Gömt för länge sedan.
Gömt för rädslan.
Rädslan att förstå.
Förstå vadå. Jag ser dig, Du min ängel.
Som ett brinnande svärd i natten glimmar.
Du min stjärna.
Jag närmar mig dig, du som skall lindra min smärta, ge mig frid i mitt hjärta.
Du, du som av ödet bestämt skall lindra min börda.
Låt mig få lämna över mitt arv till din kärlek.
Den kärlek som jag inte kan se. Inte av blindhet utan för att den inte är här än.
Den växer än.
Din kärlek växer sig stark att bära bördan, att kämpa med arvet till den plats där det beror. Kärleken är mitt arv, min börda.
Ska den segra.
Detta vi får beskåda, du och jag.
Du och jag min älskade.