Orkanen

Jag kände vinden i mitt hår, och det jag inte förstår.
Hur kunde du som är så långt bort, röra mitt hår som är så kort.
Jag till dig en fråga vill ställa, men vilken röst ska jag använda den tysta eller gälla.
För jag är inte säker på om du kan höra, om jag inte hittar ditt öra
Om jag inte ditt öra hittar
Vet jag inte om jag skulle våga, ställa denna fråga.
För om du på mig tittar
Är jag dig så väldigt nära, nära dig min kära.
I orkanens öga är allt stilla, och jag mig rädd att förvilla
Bort från dig ut i stormen, långt bort från dig jag tappar formen.
I din mitt känns allt så rätt, så här långt bort är inte lätt.
Det ända jag känner är din vind, när den smeker min kind.
Dags för mig att ta min stav, och ut på resa ge mig av.
Jag måste iväg och få mitt svar, för det är så att detta jag inte klarar av
Hur kan du rufsa om mitt hår, detta jag inte förstår?