2001-01-18

Få chansen att växa

Gud är så hård och så rättvis. Så god och så givmild.
Jag förstår inte hur han kan hålla reda på mig, när jag knappt förstår varför jag lever själv.
Men visste jag det Gud vet så vore inte jag jag, utan då vore jag Gud.
Ofta önskar jag att jag vore Gud så att jag slapp göra alla mina misstag.
Att önska så är väl det största misstag av alla.
Tillbe inga andra gudar än Gud, den enda guden.
Ändå försöker jag avguda mig själv.
Jag försöker lura livet, spela ädel, verka lugn, låtsas vara modig.
Jag berömmer mig själv som en gud.
Är det då så konstigt att mitt liv är så svårt, när jag lever i lögnen och har mig själv som avgudabild.
Jag tänker oftare på mig själv än på Gud.
Är det då inte rättvist av Gud att ägna lika mycket tid åt mig som jag åt honom.
Men varför visar då Gud inte vägen?
Vad är det för en fråga?
Tänder inte Gud stjärnorna varje natt, låter Han inte solen stiga upp och in i mitt liv.
Ger mig inte dagligen händelser och möjligheter att göra upp med mig själv.
Gud om någon är väl mån om att jag ska få växa i mitt liv.
Gud om någon ser väl till att jag blir konfronterad med mina problem dagligen så att jag ska få en chans att ta itu med allt som känns jobbigt.
Varje dag ger han mig möjlighet att växa.
Sen att jag ljuger, låtsas, spelar och skyller på andra, det får jag nog ta på mig själv.
Är det inte att vara god och givmild, att ge en människa precis vad hon behöver,
Så säg då vad det är.