2001

Eld i ditt hjärta

Jag önskar eld genom tid och rum.
Jag sliter ut mitt hjärta för dig.
Önskar att kärlekens eld ska brinna i ditt hjärta.
Min livlösa kropp gråter. Svartblå silvertårar kammar mitt bleka, stela ansikte.
Allt är förbi, allt är över.
Du tog min vilja, min kraft.
I förakt kastade jag mitt hjärta efter dig.
Allt jag vill är att bli omfamnad, älskad.
Av dig.
Är det så mycket begärt.
Jag vill anfalla dig, kasta mig över dig och fånga dig.
Tvinga dig att stanna.
Fanns en rival skalle jag vilja strida.
Den som kastar sitt hjärta till någon får ingen kärlek.
Sen som vill ha kärlek, älskar inte.
Att ge kärlek är att älska.
Oavsett utgången eller den brinnande blå ångesten.
Den som älskar till kärleken blivit svart, han hatar.
Blåsvart rinner den dödes förälskelse iväg.
Att älska är inte att vilja ha.
Att älska är att ge.
Jag kastar inget hjärta på dig.
Jag vill inte fånga dig.
Jag vill inte strida för dig.
Vill du se mig strida för dig, vill du se våld, inte kärlek.
Jag vill inte tvinga dig stanna.
Jag önskar eld genom tid och rum.
Kärlekens eld till ditt hjärta.
Låt den brinna och sprida kärleken i din kropp.
Låt den tända dig så att du lyser starkt.
Den som har kärlekens eld i sitt hjärta ser ljust på livet.
Ser klart genom allt som annars är solid.
Ser den eld som brinner i en annan älskandes hjärta.
Jag ber Gud att tända denna eld hos dig så att du kan se mig.
För jag brinner för dig, en varm blå eld i mitt inre.
Kanske en sparlåga som snart ska dö.
Kanske en låga så varm och förväntansfull som väntar på att få flamma upp.
Jag har tappat mig själv inför dig.
Älskandet har blivit ett lidande.
Elden en smärta.
Vad vill jag då med dig?
Är det så svårt att förstå?
Jag älskar dig.