2001-05-26

Gardinen

Oron smyger in i min morgon.
Gömmer sig i ljuset.
Mycket listigare än att vilja döljas i skuggan där den kan ses.
I ljuset kryper den krälande oron in i mitt liv.
Drar i mig.
Rycker i mig.
Väcker mig.
Jag vill inte vara vaken, jag trivs i min sömn, trivs i mitt mörker.
Oron kommer tillbaka. Varje morgon.
Du gav mig tyg.
Atomer i kedjor som bildar molekyler som ger form till textilen. Energi.
Det är vad det är, tyg = energi.
En gardin att hänga som skydd mot ljusets oro.
Något jag fick, något jag tacksamt tog emot.
Mörkret kastar skugga över ljuset och jag kan urskilja oron och då få bort den.
Om tyget är energi så var det kärlek jag fick, för så är hela skapelsen uppbyggd.
Vad som får mig att sova gott kan diskuteras men något skyddar mig mot oron.
Om det så är tyget i sin fysiska form eller kärleken i din energi?
Det är en fråga någon annan får grubbla på.
Jag oroar mig inte.

Till Janne