2001-02-18

Frihet med varandra

Jag ser min älskade lida.
Så nära men ändå så onåbar.
Att förstå är att lida på avstånd.
Att vilja hjälpa är att lida nära.
Vad jag ser är inget, tomt och svart.
Ett härligt mörker.
Jag blir livrädd ofta, det kommer och går.
En spegelbild föreställer ofta samma person när jag tittar efter.
Men inte alltid.
Ibland undrar jag vem det är jag ser.
Att någon gjort större spår i mig än jag anat har jag förstått.
Jag vill hjälpa, jag vill förstå.
Längtar jag att få lida?
Vad är nära, vad kan jag nå?
Kan jag se mig själv och trygghet i samma person?
Ibland undrar jag.
Ibland ser jag ett härligt mörker.
Det kommer och går.
Du kommer och går.
Om du inte lider så får jag vara ifred.
Om du inte behöver hjälpa, inte förstå.
Ingen lider.
Ingen är nära, ingen är onåbar.
Vi är.
För att vi är.
Därför är vi.