2001-02-08

Älska sig själv, tro inte på lögnen

Jag går i cirklar framåt i livet, som jag alltid gjort.
Om och om igen tills jag lärt mig.
Hur skulle det vara att gå rakt, att lära direkt?
Skulle jag komma för långt bort?
För nära?
En tankekonstens mästare blev min vän.
Mentor och vän.
Jag har lärt mig att gå rakt.
Inte vingla som berusad av livet, fram och tillbaka.
Inte längre några cirklar i varandra som sakta rullar fram.
Blev det ensamt?
Blev det tomt?
Hur känns det när berusningen är borta?
Det är enkelt, det är tomt.
Inget står i vägen, inget är ett måste.
Inget är fel, inget är rätt.
Jag känner mig nykter.
Som att äntligen få av sig sina gamla älskade favoritkläder som suttit väl passande så länge.
Pröva det nya rena, mjuka lena.
Nästan skrapande mot huden.
Som kittlande naglar från sin älskade, så skrapar det.
Härligt och fritt.
Det luktar gott.
Det ser fint ut.
Det känns fint, det känns gott.
Härligt och fritt.
Inte ensamt.
Cirklarna var min fälla, höll mig i fållan.
Som ett vilset djur som springer runt, runt i sitt bås.
Min mentor tog mig upp, lärde mig att se.
Lärde mig att gå rakt.
Snabbt från mål till mål.
Jag trodde att jag skulle lämna allt, men nej.
Jag kom närmare, riktigt nära.
Nära livet.
Det är härligt att styra sitt liv.
Tyvärr har så många höga herrar så länge ordnat ett system som håller många i fållan.
Håller oss som djur oförmögna att bryta cirklarna.
Jag hade tur, jag fick vara stark.
Jag träffade mästaren.
Jag träffade min mentor.
Min mentor, nyckeln till min värld.
Jag och min Mentor.
Vi är samma person.

Love yourself = key to freedom
Do not believe in the Matrix