2000

När ord inte räcker till

Du säger du vill veta.
Jag vet inte om jag kan.
Du säger du känner min röst, du förstår.
Du säger, snälla berätta, förklara.
Jag sluter mina ögon och ser.
Hur ska jag tala till dig, förklara.
Det jag ser har inga ord.
Det finns inte plats i storstadslivet för det jag har i mitt inre.
Jag börjar tala.
Rymd.
Skönhet.
Färger.
Världen genom dig.
Ljuset från en stjärna rundar en planet.
En stjärna som brinner av annan kraft, av annan lyster.
Andra krafter än vad vi brukar se.
Brinner av flytande kärlek.
Planeten har en atmosfär i annan kulör.
Ett sken uppstår, strålar mot mig.
Som håret som spirar ur din kropp.
När jag kysser dig ser jag ditt hår i ögonvrån på samma sätt som stjärnor strålar i rymden.
Du är oändligt, oändligt vacker.
Varje cell är en galax.
Varje möte en resa.
Jag försöker förklara ditt hår.
En liten upptäckt för en intresserad forskare.
En forskare som älskar att upptäcka.
Jag ska försöka förklara ditt ansikte men ingen penna räcker att beskriva det stora universum.
Är det tomt och svart är allt så nära att inga färger synes.
Känslan total och obeskrivlig.
Total rymd, kompakt oändligt.
Jag nämner namnet på ditt sköte…