20161126

Vår kropp

Jag ser dig stråla som solen genom regnfyllda ögon
Tårar ger glans åt den kärlek som är sann i sorgen
Förlåtelsen ligger som ett paraply över våra kyssar
Det värmer men är ändå kallt

En ishacka sitter mellan mina revben, det skaver obehagligt,
ändå är du den enda för mig
En tagg i mitt inre, som du drar ut
Vem körde in den, var det du eller jag?

Mitt blod droppar på golvet, i samma takt slår ett hjärta
Mitt hjärta slår för kärleken, av kärlek
Mitt hjärta slår för dig
Mitt hjärta slår

Det gör ont när det dunkar i bröstet, det dunkar,
som på en dörr, där den där ute aldrig tröttnar
Små lätta slag blir ömma och gör ont tillslut
Tycker du synd om mig, eller är det bara jag?

Frågor blev till löften, som rann ut i sanden
Ändå är det okej, det enda som är sant
Du älskar mig, jag ser det i dina ögon
Inom dig glittrar solen som lyser upp min värld

Ditt ljus glittrar som regnbågen i mina tårar
Ditt ljus ger hopp bakom fallande skyar
Ditt ljus
Ditt inre har fångat mig, upplyst mig och jag förstår

Det var ingens fel, vi fick börja om ändå
Skärvor på marken skvallrar om något som krossats
Varsamt denna gång, vi tassar förbi utan att skära oss
Förlåtelsen ligger som ett skydd under våra sulor

Det jag gav kastade jag på dig, vårdslöst och klumpigt
Du fångade utan att kunna ta emot
Nu håller du i mitt lika varsamt som jag håller i ditt
Ljus och vatten som dansar likt kristall och kittlar våra sinnen

Vår kärlek dog inte av döden, den föddes på nytt
Vår kropp är sammanflätad av oss båda
Vår kropp älskade och förlät
Vår kropp älskar