Den långa seglatsen

Som ett segel som fyllts av vinden och blåser upp sig för att ge fart.
Som ett segel ger du mig fart för att jag så fort som möjligt ska kunna lämna det förflutna.
Över stormiga vatten och reviga sund på väg mot en plats där vattnet är djupt blått och där vinden i trygghet kan föra mig fram.
Men stormarna är staka och farliga och reven är många och vassa.
Att fly fram över vattenytan är omöjligt och en resa så brådskande som denna är svår att göra. Ett grund som slår hål i botten eller en vind dom drar en reva i seglet är ofrånkomligt.
Men med list och styrka så finns inget hinder och ingen skada som inte går att övervinna, bara viljan finns där.
Viljan och kärleken.
Kärleken skänker vinden, trots sin ibland överdrivna styrka så älskar vinden seglet.
På samma sätt som vattnet älskar båten.
Tillsammans så kommer vi att finna den plats där havet är lugnt och där vinden blåser en lätt bris som en smekning över skeppet framför ett leende från solen vid sin nedgång.

Till Cattis 31/3 1997