1997

Det tynger

Jag är så full.
Full av kärlek.
Jag har ingen att älska här hos mig.
En mur av ondska står i vägen.
Jag har samlat på mig så mycket kärlek som jag kan bära.
Det tynger mig och jag känner mig fullastad,
ändå är jag hungrig på mer.
Det är som att mata det oändliga.
Jag ska samla så mycket att det räcker för att bryta muren.
På andra sidan muren finns det som jag söker,
någon att älska.
Det är svårt att samla kärlek när man är omgiven av ondska.
Jag ska inte ge upp,
jag vet att jag kommer att segra.
Och sedan hamna rakt i armarna på någon som uppskattar min kamp.
Någon som förstår varför jag samlade,
varför jag ville krossa ondskans mur.
Väl i armarna på den personen ska jag se tillbaka på min kamp och njuta av min seger och få dela med mig av njutningen och segerns sötma.
Fast just nu känns det så tungt,
jag känner mig så full,
kärleken är även den tung att bära,
i alla fall om man är ensam.