1997

På mitt bröst bär jag märket

På mitt bröst bär jag märket,
märket som visar att jag varit utanför.
Utanför min kropp.
En öppning i min hud så djup att livet strömmade ut.
På mitt bröst finns ett sträck som säger mer än tusen ord.
En blick in i det fördolda.
Det kittlar med en spännande smärta när jag drar med fingret längs med den slutna öppningen.
Tankar som är för stora för att tänka dyker upp i mitt inre.
De är så stora att jag inte kan tyda dem.
Jag kan endast se på mig själv och undra,
varför?
Jag har vetat svaret,
det fick jag veta när jag kröp ut ur den lilla öppningen på mitt bröst.
Men när jag smög in igen så var tanken som jag hade något stort som jag inte kunde förstå.
Det är ett mysterium, nästan magiskt.
Jag får nöja mig med sträcket på mitt bröst.
Även om jag ofta undrar varför mitt naturliga mönster är brutet just där.

(en dikt till ärret på bröstet efter ett knivhugg)