1997

En fånig historia

Jag skulle leta reda på en månsten en gång.
Så jag vandrade ut i skogen för att leta.
När jag vandrat halva natten utan att ens ha kommit på vad en månsten är för något så gav jag upp och gick ned till sjön.
Det var en riktigt tyst och stilla natt som lystes upp av en stor fullmåne.
Jag satte mig vid stranden och såg ut över det blanka vattnet.
En spegel av vatten sträckte sig ut ända till andra sidan sjön.
På andra sidan speglade sig träden i vattnet, en vacker siluett mot den mörkblåa sommarnattens himmel.
Jag satt ned ett par timmar i augustinatten och funderade på var jag kunde finna en månsten då tanken slog mig att själva månen var en stor sten.
Men månen var så långt borta den kunde jag ju inte komma åt.
Högt uppe på himlen lyste månen klart och även på sjöns blanka yta syntes månen.
Vad vore mer naturligt än att simma i månens egen spegelbild.
Så det var så jag fann en lösning.
Jag tog av mig kläderna och simmade i avbilden av min månsten.