1996

Svartalfen

Min granne är en svartalf, jodå det är sant.
Jag har i och för sig aldrig sett honom men det är sant.
Sent på kvällarna hörs konstiga ljud från andra sidan väggen,
ljud som aldrig hörs hos mig.
Läten som jag aldrig hört någon annanstans.
Fönstren in till min granne är alltid täckta med gardiner och alltid när jag får förbi vårt hus ser jag skuggor dansa innanför gardinerna.
Det luktar alltid konstigt utanför min grannes dörr,
en odör som påminner om ett ostädat omklädningsrum.
Så luktar det inte hos mig och ingen annanstans heller för den delen.
Ibland hörs det musik genom väggen som jag delar med min granne.
Jag brukar sitta vid min sida av väggen och lyssna.
Min granne spelar något konstigt instrument på sin sida väggen.
Det är nästan jämt samma melodi,
en klagande vemodig jämrande sång.
Jag kan se honom framför mig där han sitter på andra sidan väggen med sitt konstiga instrument och med sina svarta öron.
Jag kan se hur han blåser och drar i spakar och knäpper på strängar för att få fram sina konstiga toner.
Sådan musik hörs ingen annanstans i alla fall.
Inte hos mig.
Men så ju min granne en svartalf.