1996

Smultronstråt

Ett smultron,
ett smultron till och ytterligare ett smultron.
Det lilla barnet ligger på ängen med ett grässtrå i handen.
Den lilla pojken som ligger i gräset och trär smultron på sitt strå,
ska han ge bort det?
kanske till mamma? fast dagen är så lång,
hinner plocka fler.
Ett efter ett glidet smultronen av stråt och faller med ett välsmakande belåtet ljud ned i munnen på den lilla pojken.
Precis som båtar på en flod som stupar hejdlöst nedför ett vattenfall.
Det ljusa lätta håret rör sig stilla utav en vaggande rörelse från vinden.
Det är så vackert bland alla prästkragar och klöver,
de små blåa klockorna som dansar på ängens kant spelar en ljudlös melodi,
en melodi som handlar om vatten.
Friskt och fullt av liv,
svalkande bäckvatten.
Lika snabbt som det porlande vattnet i bäcken rinner iväg,
lika snabbt går tiden.
Det var så länge sedan jag låg där med smultronen,
men jag kan fortfarande höra de blå klockornas ljudlösa sommarmelodi.

Till Mamma från Andreas