20180610

Rosa

så vandrade spensliga ben på höga höjder
vinglande förbi högt och snabbt
rosa leder och ben

det var en tidig morgon
eller en väldigt sen natt

slumrandes utnött
trött i dvalan
i fantasin vacklade de förbi

eller var det något som verkligen var?
där, fast just då var nu

ingenting fick mig att minnas
aldrig har jag sett sånt förut
så höga och smala
och rosa

ingenting blev någonting
allt som fanns vandrade förbi
långa styltor
svajande gungande gång

kvar satt jag, solen höll mig uppe än
midsommar
en rosa himmel

inte riktigt riktig
fast ändå helt med

fantasin möter sin egen dröm
fram träder långhals och långben
fladdrande blick, trötta ögon

så ser jag på himlen
ser bortom de långa benen som svajat förbi
molnen leker med rymden som palett
solens strålar skär genom gryningen

och jag gör den alldeles skär