Alla inlägg av andreas

2018, Acceptans, Ansvar, Hat, Lidande, Misshandel, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Panikångest, PTSD, Rädsla, Smärta, Trauma, Våld, Vuxet barn

Jag pratar med mig själv

Lämna en kommentar

20181124

Jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej
du behöver inte var rädd längre
du kan komma fram nu

jag pratar med mig själv

vi tar det lugnt
jag ska inte svika
vi tar det lugnt, tillsammans
ta det i din takt

jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu

jag pratar med mig själv

ta det lugnt
var inte orolig
ta det lugnt, vi tar det lugnt
jag lovar, du kan lita på mig

jag pratar med mig själv

det gör ont, jag vet
det gjorde ont
det är okej nu
nu är det lugnt

jag pratar med mig själv

det gör inte ont längre
han är död nu
du kan vara trygg, nu
kom tillbaka

jag pratar med mig själv

jag älskar dig
jag ska ta hand om dig
var inte rädd
du kan vara lugn, känna dig trygg

jag pratar med mig själv

det är okej
ingen brådska, jag förstår
vill förstå bättre, mer
ska verkligen anstränga mig, satsa allt

jag pratar mig mig själv

vi kan pausa där
jag glömmer inte bort dig
vi tar det lugnt
jag finns kvar

jag pratar med mig själv

jag förstår hur det kändes
jag vet hur du led
jag ser hur rädd du var
det är okej, det är över nu

jag pratar med mig själv

ingen fara
visst är det jobbigt
men jag ger inte upp
jag kommer inte att svika

Frihet, Kärlek, Säker

Jag ser murar

Lämna en kommentar

2001-01-03

Jag ser murar

Jag ser murar jag ser taggtråd.
Vart jag än ser så ser det omöjligt ut.
Ändå vet jag.
Blunda och vandra naken.
Elden bränner inte den som inte fattar eld.
Ser jag hinder är jag hindrad.
Ser jag dig är jag fri.
Det finns inget som kan hindra min väg
När jag väl tar mina första steg.
Ingen mur tillräckligt hög.
Ingen tråd tillräckligt vass.
Ty kärleken skingrar alla hinder.
Älska och du får se.

Avsky, Hat, Hopplöshet, Lidande, Ondska, Rädsla, Skuld, Smärta, Val

Jag ser våld 1

Lämna en kommentar

2001-01-18

Jag ser våld    1

Åååå det var fett, en gång till, å igen, å igen.
Slå bara slå, slå bara slå.
-Jag får aldrig nog, oobhaba, oobhaba.
Låt det stänka, låt det kladda.
Låt blodet smeta ned både kläder och skor.
Låt det röda beviset smeta ned dig med sitt DNA.
För vad bryr jag mig när jag är död, bara du åker fast.

”…….. …… ….”

Vad har blivit viktigt i världen, att straffa eller att skydda?
Vad spelar det för roll hur många dödsstraff som utdelas när död är död och mord är mord?
Hårdare tag möter hårdare slag.
Jag rustar, du rustar.
Varför slår någon, ser han inte smärtan eller vill han bara dela med sig, lära ut den present han själv en gång fått.
Våld föder våld, den som slår lär ut att slå.
Är inte TV: n det stora biblioteket av visdom där våld och död lärs ut?
Fler poliser, hårdare lagar, hårdare straff, tyngre beväpnad militär.
Rustar du så rustar jag.
Lås dörren, skaffa larm, hyr vaktbolag, beväpna dig.
Är du mördad? i ett perfekt system är det säkert att förövaren blir fast och dömd, kamera, DNA.
Storebror ser dig.
Är det säkert att leva för att döden reds ut?
För att någon döms och bärs ut!

Förändring, Förtvivlan, Ilska, Kapitulation, Meningslöshet, Ondska, Rädsla, Smärta, Tro

Jag ser våld 2

Lämna en kommentar

2001-01-18

Jag ser våld   2

Jag går inte ut, jag får inget besök,
vem vågar sig ut för att träffa mig.
Riskera livet hos dem som inte har råd.
De som inte har råd att stanna inne.
Jag ser tillbaka på mitt liv,
min ungdom, när det fortfarande gick att vistas ute.
Det är inte den framtiden jag vill se, så vill jag inte leva.
Allt våld, allt oförmöget oansvarigt elände.
Har ingen ansvar idag, är alla så rädda?
Måste hårt mot hårt vara det enda sättet?
Det blir bara värre så.
Jag är rädd så jag skriker.
– Akta dig för mig annars djävlar!
Den som slår först kanske klarar sig tänker jag och slår.
Jag vågar inte bli slagen säger du och tar fram en kniv.
Då skjuter polisen.
Jag hörde ett rykte, en saga.
En man som gjorde tvärt om.
Han sa:
” – Vänd andra kinden till.”
Honom satte de upp på levande på ett kors och han dog.
Men ändå är han inte död.
Det är en man på flera tusen år,
honom pratas det om varje dag, överallt.
En man, endast en.
Om du och jag sa samma sak.
Jag slår inte, du hugger inte.
Kanske skulle polisen sluta skjuta?
En man och flera tusen år.
Du och jag det blir två,
då måste det talas om oss väldigt, väldigt länge.
För två är ju mer än ett.

2018, Barn, Ensamhet, Hopp, instängd, Osäkerhet, Övergrepp, Överlevare, Rädsla, Saknad, Själviskhet, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Vuxet barn

Jag såg dig.., nästan

Lämna en kommentar

20181110

Jag såg dig.., nästan

Regndroppar spelar
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

moll
hela ensemblen spelar
i moll
grå toner till november
eftermiddag

hösten lämnar spår
vintern uteblev
en värme har tagit kylans plats
du sårar mig
men det gör inte ont längre

varför?! ropar jag
mitt inre vet inte
fast jag förstår

du lider än
fast i ett mörker
jag känner mörkret
fastnar inte i lögnen

inte din lögn
aldrig min
vi var så små
lögnen kvävde
ljuset som nästan slocknade

tonerna får liv igen
en basgång rullar in
en refräng som lyfter
ljuset

ingen hatar dig
fast jag känner din skuld
jag vet inte
fast jag tror
skammen har lagt sig över

kan du se mig
du kunde inte då
små ögon orkade inte lyfta
blicken mot ljuset
svidande
starkt
vitt

så jag gråter
utan dig
för dig, med dig
fast utan

tårar droppar på fönsterblecket
toner som stänker
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

Ordlekar

Jag söker dig

Lämna en kommentar

2001-02-11

Jag söker dig

Du är där, jag är här.
Var är där, när är är?
Är du där jag är?
Jag ser någon jag inte tycker om.
Inte för att jag inte tycker om utan för att jag just inte tycker, något alls, om.
Om jag tycker, vad är inte?
Något om.
Du är någon, om.
När är du, om, tycker du inte?
Någon.
Jag.
Var.
Hur.
Du.
När.
Här.
Där, är någon, inte den jag tycker om.

2017, Envishet, Frigörelse, Ilska, instängd, Ondska, Självömkan

Jag tyckte synd om mig själv

Lämna en kommentar

20171215

Jag tyckte synd om mig själv

Du sa att jag var skit, men att du ändrat dig
Så många tyckt som du, men inte ändrat sig

En gång i tiden var vi alla överens
På efterlyst blev det bekräftat
Vilken idiot jag var

Men jag tyckte synd om mig själv
I sorgen hämnades jag på allt
och alla

Ryktbar som våldsman
Känd som galning
Knarklangare och ligist

Hatad och föraktad, med all rätt
Alla anledningar fanns där
Men jag tyckte synd om mig själv

Jag bar på mörka hemligheter
Lät mörkret sprida sig, plågade både här och där
Hämnades på oskyldiga

Jag förtjänade ert hat
Välkomnade hån och skräck
Det stämde överens med den känsla jag bar

Men jag tyckte synd om mig själv
Förtjänsterna av allt ont gjorde ondare
Ondare utvecklades, förövaren var jag

En bön förändrade allt
Livlinan i hjärtat rycktes med
Svett och slit tog mig från och hit

Jag berättade min hemlighet
Hanterbart, det som alla vet
Och ni tyckte synd om mig

Som jag alltid känt men inte kunnat förklara
Plötsligt nu genom poesi uppenbaras
Självet kom fram när egot dog

Jag tyckte synd om mig själv
Skyddade min hemlighet med vapenarsenal
Skyddade för att bevara

Jag överlevde och finns kvar
Min historia vi tillsammans bar
Vi tycker synd om mig

Den tröst som alltid saknats
Ger nu livet tillbaka
Falska fasader rasar ner

Inga tunga minnen mer
Jag höll ut, jag gav aldrig upp
Jag tyckte synd om mig själv

Du sa att jag var skit, men att du ändrat dig

2017, Barn, Offer, Ondska, Övergrepp, Skam, Smärta, Sorg

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva!

14 kommentarer

20170120

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva!

Han skrek och han slog, något inom mig dog.
Han hotade att döda mig.
Hotade att hämta sin bror och gräva ner mig i skogen.

Gör du inte som jag säger så dödar jag dig!
Skrek han med en röst som skar i ben,
en röst som stank svavel.
Svavel från helvetet.

Jag var 12 år, han var 39.
Jag vägde 40 kilo, han vägde 105.

Jag vill inte dö…

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så du ser ut, hur ful och äcklig du är.

Han höll i min nacke och tog tag i mitt hår.
Han tryckte fram mig mot spegeln i hallen.
Han tvingade mig att se, se på mig själv.
Se på mig, så som han såg på mig.

Jag såg in i spegelbilden.
Jag såg mig själv
Jag såg skräck
Jag såg smärta
Jag såg rädsla
Jag såg sorg
Jag såg mig själv bakom alla tårar

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så ser du, hur ful och äcklig du är.

Jag var fem år, han var 32.
Jag vägde 24 kilo, han vägde 103.

Jag vill inte dö…

Han släppte inte taget.
Förstår du inte att det är därför din mamma är ledsen!
Förstår du inte att det är därför hon gråter!
För att du är så ful och äcklig!
När du gråter!

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så ser du, hur ful och äcklig du är.

Han höll hårdare.
Han skrek högre.
Han övertalade mig.
Han tvingade mig.

Tillslut såg jag.
Tillslut såg jag det han såg
Tillslut såg jag

Jag ser hur ful jag är.
Jag ser hur ful jag är när jag gråter.
Jag ser hur ful och äcklig jag är.

… jag vill bara inte leva!

2016, Ångest, Ensamhet, Envishet, Förändring, Frigörelse, Hopp, Rädsla, Själviskhet, Smärta, Stress, Tro

Jag vänder mig om

Lämna en kommentar

20161111

Jag vänder mig om

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Ögon stirrar mig i nacken
bakom mig står någon på lur

Ett tryck över bröstet
lite för hög puls

De kommer smygande
om kvällen och på natten

Skuggorna drar i livets trådar
rycker så att det gör ont

Höger vänster
fram och tillbaka

Trött
Matt
Sliten

Det tar att vara jagad
andan flämtar i halsen

Om andan flämtar för häftigt
då är det slut

Som att spotta ur sig det sista
livet flyger ur kroppen som en loska

Vad är det de vill åt?
varför jagar de mig?

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Om ingen jagar?
varför är jag rädd?

Jag sätter mig ner
och något finns här

I djupet pulserar det
mer vilja än kroppen klarar av

Planer som krockat med livet
önskningar som handlar om mig

Min egen vilja har sprungit iväg
krossat murar av ödmjukhet

Var sitter handbromsen?
hur får jag stopp på jakten?

Jag ser mig omkring
och är verkligen ensam

Ingen stirrar
ingen ser något

Varför skulle någon bry sig?
fanns det plats för någon?

Någon vill inte
och ingen är där

För många saker att göra
för många viljor att möta

En dum tro om att räcka till
en vilja att vara till lags

En rädsla att förlora allt
en annan att inte få det önskade

Så många sprickor
så lätt för mörkret att komma igenom

Det står ingen bakom mig
ögon stirrar inte

Det är inte mig de vill åt
det handlar inte om er andra

Jag har blivit lurad i mig själv
i djupet blev jag bedragen

Det som glimmade
var inte menat för mig

Handbromsen är trasig
men knäna håller

Jag böjer min nacke
och finner någon där

I hjärtat blir jag välkomnad
rekommenderad att släppa det andra

Låta världen vara som den är
se på andra utan att stirra dem i nacken

Jag behöver inte stå på lur
var och en får sitt ändå

Även jag är omhändertagen
det känns så

Andan lägger sig
pulsen saktar in

En vila kommer
ett lugn rapporterar

Det finns inget att vara rädd för
jag blev spelad ett spratt

Den fule fick tag om mitt liv
den gode får nu ta över

Jag knäpper min händer
bönen lämnar ansvar där det hör hemma

Andan är åter ande
stillheten sjunger för mig

Han som ordnar saker får härska
mitt liv är Hans egendom

Mina försök är som vinden
jag blir blåst varje gång

Jag ger upp livet
och låter livet ta över

Jag dör inför mig själv
och återuppstår med Honom

Jag är inte ensam
det finns någon som ser

Ingen kan komma åt
ingenting att oroa sig för

Det är så lätt när det är rätt
så svårt när det inte går

Jag i Honom
Han i mig

Ensam var jag slut
jagad av fruktan

Sliten i bitar inom mig själv
nu blir jag lagad

Kärlek limmar mina spruckna kanter
det håller och räcker så det blir över

Livet börjar om
lite lugnare nu

Jag vänder mig om
och ingen finns där

2018, Bön, Dröm, Frihet, Gud, Liv, Ordlekar

Jag är

Lämna en kommentar

20180204

Jag är

vad hände sen

såg du något av framtiden
blickade du tillbaka

eller var du bara här
helt stilla

Jag vet inte vem du är
ändå försäkrar jag dig

inget blod ska flyta baklänges
inget blod ska hoppa över ett slag

bakom hörnet finns ingenting
framför krönet finns ingenting
ingenting

där framme
möter
det som var

då och sen
i
mitten

mötet
här och nu

mitt emellan
backspeglar och framspeglar
ljuset bryts
där tiden står still

varken
fram eller bak
bara här
och nu

Jag vet inte vem du är
ändå försäkrar jag dig

här är nu
nu är här

1995, instängd, Längtan, Lögn, Rädsla

Jag är solen

Lämna en kommentar

1995

Jag är solen

Instängd i en osynlig bur,
långt borta men ändå så nära.
Så fylld av kraft och energi.
En otrolig styrka som med skrämmande pulserande kraft ständigt gör sig påmind.
Rädd för att höljet som omger mig ska spricka och att min energi ska sprida sig ut över universum.
Minsta lilla stråle skulle rusa iväg som hetaste laser och förinta.
Förinta allt som inte är rätt,
ta död på allt som är fel.
En energi som med otrolig kraft skulle utplåna allt ont.
Ändå är jag så rädd.
Rädd för min instängda pulserande kraft.
För jag är ännu ung,
jag vet inte vad som är rätt eller fel,
tänk om jag skulle släppa efter lite och låta mina dödliga strålar utplåna något som kanske inte alls är fel.
All min koncentration går åt till att kontrollera mina väggar av kristall och hålla tillbaka mina kraftfullaste strålar.
Endast en liten del av min kraft når ut genom höljet av kristall och lyser upp universum på ett livgivande sätt.

1996, Förälskelse

Jakten

Lämna en kommentar

1996

Jakten

Som den sång som inte hörs.
En ljudlös vind som sveper förbi.
Ett knarr från en gammal vindstrapp.
Som två höstfärgade löv som jagar varandra i vinden.
En galopperande vitskimrande häst som klyver morgondimman med sin man.
Ett hopp från en skräddare som balanserar på ytspänningen.
Två unga som upptäckt kärleken.

1996, Berättelse

Jakten

Lämna en kommentar

1996

Jakten

Med avgrunden i bakgrunden kastade han sig fram på sin fyrfota springare.
Håret som fladdrade i den vinande vinden lyste i solskenet.
Det smattrande tunga ljudet som hördes när hovarna slog i marken blandades med ekot som kom från den vråldjupa avgrunden han just lämnat bakom sig.
Ekot från ondskans män som förföljde honom.
Det skramlande och klingade från deras vapen och rustningar när de ledde hästarna upp för den virvlande smala vägen som steg från klyftans botten och i zick-zack ringlade sig upp mot slätten ovanför.
Jakten hade pågått i flera månader men han hade haft ett gott försprång ända fram till den djupa klyftan där han hade varit tvungen att leda hästen upp för bergsväggen.
Nu var han uppe på slätten ovanför och flydde fram i galopp.
Blev han fångad var världen förlorad.
Med sig hade han de hemliga orden som måste framföras till den undersköna prinsessan som fötts med gåvan att med kärlek uttala ord som fick saker och ting som tillsynes omöjliga att hända.
Världen hade länge styrts av de onda männen från öster och ondskans rike hade snabbt brett ut sig de senaste åren.
Utskickad på uppdraget att färdas tvärs över kontinenten och tillbaka för att hämta de hemliga ord som vinden viskade i det heliga trädets krona hade han färdats i flera månader och var nu när målet.
Bakom sig hade nu mörkrets soldater tagit sig upp från avgrunden och kom i rasande fart efter honom på sina svarta springare.
Vägen framför honom var främmande men med solens hjälp visste han i vilken riktning han skulle färdas.
Ett par hundra meter framför honom tog en kant form och ju närmare han kom så såg han att han kommit fram till ett stup.
Ett stup som sträckte sig kilometer åt varje håll.
Det var ca 30 meter ned och där nere flöt en kraftig å fram.
Den såg både djup och ström ut.
Bakom sig såg han nu ett rökmoln med svarta ryttare i täten som närmade sig.
Det var ofantligt djupt ned till den brusande älven och vilka stenar kunde inte gömma sig i djupet.
Han drog sitt svärd och önskade att bågen aldrig hade gått sönder i bergspasset.
Med draget svärd och en frustande häst under sig såg han ondskans soldater närma sig.
De var fler än han trott de var, minst ett 20 tal.
Att stanna och slåss var en säker död och att hoppa ned i älven var nog en lika säker död.
De kom allt närmare och han kunde se dödens skugga vila över deras huvuden.
Han körde ned svärdet i skidan och tog sats.
Med ett skri från hästen och med slutna ögon kastade han sig över kanten.

2019, Andlighet, Ånger, Bön, Frihet, Gud, Kapitulation, Kärlek, Längtan, Liv, Tro, Tröst, Trygghet

Jesus

Lämna en kommentar

20190911

Jesus

mitt i allt valde jag dig
försökte få allt annat
stoppade i mig
matad med vad som helst

du är smal
din väg enkel
kunde inte se dig
ljuset gjorde ont

ville ha det jag kunde ta på
ville känna för stunden
vad som helst egentligen
allt annat än mig

om vishet är att testa alla fel
lärdom om vad som inte fungerar
en professor bland doktorander
hedersmedlemmen jag

ändå står du kvar
idag och imorgon
nåden värker i mig
kärleken öppnar upp

trötta leder får kraft
allt jag är sätts i rörelse
gråter för du är sann
förstår att jag alltid saknat

höll så hårt i världen
klämde sönder allt det fina
inget ömt kvar
stoppade i mig vad som helst

hittade flyktig trygghet
sprang efter den
fast du hela tiden stod stilla
med öppen famn

till slut förstod jag
att det alltid varit Du
det har alltid varit Du
släpper allt det andra

hemma nu
i din famn
öppnar mitt hjärta
blir äntligen mätt

1998, Humor, Nonsens

Julgrisen är fet

Lämna en kommentar

1998

Julgrisen är fet

Julgrisen är fet
Vilken härlighet
Här går ingen bet
Alla låter sig väl smakas
Imorgon ska det bakas
Strömming och sillsallad
Till skaldens ballad
Snön ligger vit på taken
Var enda kotte är vaken
Super och stojar
Skämtar och skojar
Klappar delas ut
Tills de är slut
Tomten fastnade i skorstenen
Farsan slaktade renen
Den röda mulen
Och den kåta drulen
Rudolfs stora kuk
Läggs på en duk
Mormor vill tugga och svälja
Får min mage att kvälja
Sen är julen slut
Alla gäster åker ut.

Meningslöshet

Kampen

Lämna en kommentar

2000

Kampen

Vad jag menar är detta
Det är lätt att göra det rätta

Bara sluta upp att fela
Sluta så och vela

I hjärtat finns en sanning för var och en
Bara lyssna till sin egen puls som slår
Det är så med livet att den som lyssnar förstår
Jag har lärt mig att allt går

Det är så för den som aldrig ger upp
Går upp varje morgon som en tupp
Redo att aldrig svika
Kampen mot de rika

1997, Nonsens

Kanske bra

Lämna en kommentar

1997

Kanske bra

Är jag en bra människa om jag lyssnar.
Vad ska jag lyssna på.
Är jag en bra människa om jag lyssnar på musik.
Vilka låtar ska jag lyssna på.
Jag har en favorit låt som jag brukar lyssna på om och om igen.
Jag vet inte om det är texten eller melodin som gör att jag tycker om just den.
Fast jag brukar ju lyssna.
Är jag en bättre människa om jag sjunger med.
Tänk vad bra jag skulle vara om andra lyssnade på mig om jag sjöng.
Om det nu är bra att lyssna.
Jag tycker om att gå ut i skogen och lyssna på naturens melodi, alla fåglar och sånt.
Är jag en bra apa då.

2019, Ånger, Ansvar, Barn, Kapitulation, Sår, seger

Kapitulera

Lämna en kommentar

20190512

Kapitulera

krigade för din skull
vann de flesta slagen
kom hem sårad och trött
med vrede i såren
ursinne i blicken

krigade för min skull
vann de flesta slagen
kom hem sårad och trött
med ursinne i såren
vrede i blicken

troféer och guld på hög
för dig, för mig, för oss
ska inte säga att det inte behövs
och vet inte om det fanns en annan väg
ändå var det för dyrt

ingen återvändo finns
det förflutna förflöt
oförlåtet
orörlig som en död orm
ligger tiden bakom stilla

framför är det annorlunda
ett evigt sprattlande
tusen val med fler möjligheter
och här och nu
ständig rörelse

sluter fred för din skull
förlorar de flesta slagen
trött på att vara sårad
behöver inte kriga mer
vi har det bra som det är

tittar framåt
ser ett nytt liv ta form
kan andas igen
du ser gladare ut
vi vann

Tänkvärt

Karisma

Lämna en kommentar

2001-04-06

Karisma

Jag ser livet som universum.
En kärna i mitten som en sol.
Många lockande lekar runt omkring men det stora i mitten.
Universum som ett solsystem.
Centrerad harmoni.
All utveckling, alla läror för mig ut i systemet.
Att leva nu är att vara solen.
Stråla och skina som människa.
Karisma som strålar av energi, genom varje por.
Ögon som skimrar som blå eld.
Att leva nu, leva som solen är att leva stort.
Ett med allt som existerar.
I samklang med harmoni.
Centrerad energi.
Kanske för centrerad.
För livet måste ju röra på sig?