20191007
Tigern
Aaahha
Segervrålet
En gammal tiger i mitt inre
Bördan för tung
Allt jag bett om blev mitt
samtida önskningar med skilda mål
total förvirring
ett resultat av samma oreda
Alla inlägg av andreas
Tiggaren
2001-04-16
Tiggaren
Längtan skriker ett skri av rasande tårar.
Det skär genom kropp och själ,
nästan skiljer dem åt.
När längtan skriker så isas blodet
och döden kommer som en befriare för den lidande.
För hur kan en älskande varelse leva när kärleken frusit till is i hjärtat
och spridit kylan i blodet.
I det ögonblicket skriker längtan
och tårar av is faller mot marken och krossas som kristall.
En värld där kylan regerar,
där luften är kall och tom så att skriet hörs lång väg.
Kanske ända till dig.
För därför skriker jag,
för därför fryser jag som is,
för därför lider jag av längtan.
För att du ska komma och tina mitt döda lik med din kärlek.
För att du ska ge mig liv med din kärlek.
För att du ska älska mig.
Tills du kommer och väcker mig
20161217
Tills du kommer och väcker mig
Det var en grå dag i november, för rätt så länge sen.
Jag hade suttit och oroat mig för dig hela natten.
Natten hade blivit morgon, och nu var det dag.
Som grå aska i en askopp full av Marlborofimpar,
så gråa var tankarna jag hade om dig. Tungt.
Tungt.
Väldigt tunga tankar är hatet att bära.
Inpackade i bitterhet så är de som bly, blygrå.
Hela huvudet fyllt av bittra mörka tankar.
Det var en sån där grå dag utan färger.
Till och med mitt hjärta började mörkna,
små kranskärl grånade till och drog ihop sig.
Då gjorde det ont.
Det gjorde ont att hata dig, ont i mig.
Du sårade mig, jag tog kniven från din hand,
jag fortsatte hacka, hacka och hacka.
Till vilken nytta skadade jag mig själv?!
Jag kastade mig långt bort, jag kastade mig själv.
Jag kastade mig själv rakt in i nästa dag.
Tunga bolster la sig som en famn runt min slitna kropp.
Efter den långa vilan gick jag upp, tittade in i mitt bröst.
Köttfärs.
Mitt hjärta var köttfärs.
Det var så länge sen, jag mins det knappt, jag tror det var igår.
Sen trillade jag omkull, somnade igen, somnade om.
För trött för att hata, för ledsen att vara bitter.
Allt rann av.
Och vart tog jag vägen?
Jag ser mig om, men vänder mig om lika fort.
Orkar inte minnas, vill inte se mer, för trött, så trött.
Ihopkurad ligger jag stilla, ligger så still att allt läker ihop.
Min värld helas, allt landar och hamnar på plats.
Jag slutar oroa mig för dig, jag slutar oroa mig för mig.
Det blir så mycket lättare att andas.
Det kommer färg tillbaka till världen, lyktor tänds.
Ljuset sprider sig runt min kropp och även inom mig,
jag somnar om, fortfarande trött, sliten och trött.
Jag tänker sova tills du kommer och väcker mig.
Tillsammans?
Tisteln
1996
Tisteln
Oro och ogräs,
två saker som växer om man inte ser efter dem.
Ligga i sängen och retas av oro sent på kvällen,
svårt att sova.
Ligga på gräset och rensa,
utan att nå riktigt ned till rotens ända.
Ogräs och oro är lika ovälkomna som osköna,
en tistel i själen.
Kemisk besprutning och droger.
Hjälpmedel för stunden men meningslöst på lång sikt.
Farligt för miljön och hälsan.
Oroande ogräs, ryker utan gräns.
Gräsligt oroligt, kardborrar i håret.
Oro och ogräs,
två saker i tiden.
Tittut
1997
Tittut
Jag lekte kurragömma med kärleken.
Djupt inbäddad i den mjuka mossen hade jag gömt mig,
och var efter lång väntan övertygad om att ha gömt mig för alltid.
Ingen plats är dock för sällsynt för att inte besökas av kärleken.
Som varmt vatten som hälls på frusen mark,
lade sig en känsla över mossen,
den började sakta sprida sig ned i den kyliga marken.
Mossen blev åter grön som smaragd,
kärleken släppte,
jag hade misslyckats i min lek att gömma mig för evigt.
Men det är väl det som skiljer allvaret från leken,
när jag leker kan jag inte på allvar gömma mig för alltid,
för vad vore då meningen med att gömma sig,
om att bli hittad inte ingick i leken.
Tomhet
20181002
Tomhet
Elden har slocknat
brände jag mig?
borde veta men
känner ingen smärta
nu
Befriad
inget mer att säga
det blev tyst av sig själv
i mig
du fortsatte, högljutt
Tröttheten kom efteråt
ska sova nu
gå i ide
en längre tid
Andra kvinnor
du vrålade och tjöt
ekade i mitt huvud
överröstade min själ
Nu är det tyst
vill inte vara din resonans
missförstådd, missanpassad, misstrodd
loggade ut
Tog en ny lina, hakade på
stilla i djupet
dit jag aldrig nådde
med dig
Trött nu
utmattad
okej, det är okej
Kärlek och respekt
fast utan
kärlek och respekt
tomhet
bättre än motsatserna
Tomma ord
20190827
Tomma ord
tittade tillbaka på alla tomma ord
domedagsprofeten hade vältrat sig i mitt liv
det smärtsammaste var insikten
hela tiden jag, bara jag
ett snedvridet fokus
centrerat kring själv
lagom barnsligt blandat med oförstånd
men så beskrev jag också det onämnda
mörkret blev en vän
natten mitt ljus
rädslorna som band mig skingrades
kvar stod jag ensam
tittade tillbaka på alla tomma ord
domedagen kom aldrig riktigt fram
insikten var smärtsam
bara jag, hela tiden, jag
för så såg jag genom alltet
skönheten först
befäste mitt liv med druvor av guld
småningom sjönk solen
upp över mitt inre himlavalv
månen tändes i den mörkaste natt
allt fult och hemskt belystes
och där stod jag naken i min skam
där de flesta skyndar förbi
stannade jag upp
såg helvetet i ögonen
skräcken välde upp och tog över
tittade tillbaka på tomma ord
domedagen som hägrade
den smärtsammaste insikten
bara jag, hela tiden, bara jag
Toner av blod
2001-05-03
Toner av blod
Min sång skär inte i glas, den skär i hjärtan.
Smärtan har byggt sitt bo av törnekvistar i mitt bröst.
Jag andas frost, frost som bränner.
Med tunga steg tar jag mig fram.
Jag döljer inte min sorg.
Allt som påminner om dig hugger i slamsorna av mitt forna hjärta,
de trasor som kladdigt sitter innanför min bröstkorg.
Allt jag ser med mina frusna ögon påminner om dig.
Du är världen, världen är du.
I mitt inre spelas en melodi, en sång som speglar mitt liv.
Min röst är klar och stark. Redo att skära.
Vill du att jag skall sjunga för dig?
Trasig
20191002
Trasig
jag ville inte men gick ändå
förlorat så många gånger
sällan någon vinst
fast allt var bara lögn
jag såg inte segern
kunde inte genomskåda
mitt eget falskspel
en skurtrasa kastad över dig
med nyktra ögon
betraktade dig
den du är utan min smuts
rädslor som inte passade in
den du är
någon annan än vem jag sa
totalt missförstådd
hade blandat ihop det mesta
inte ditt fel
men du hackade på
smärtan slet i mina gamla sår
du var inte öm eller försiktigt
frågan är om du kan vara det nu
kan du ta det lugnt
vågar du låta mig komma till ro
kan jag få landa med all min terror
Trasig
20191213
Trasig
Jag krossade ditt hjärta
ändå trodde du på mig
med små arga ögon
plirade och kisade
synden bor i mig
smärtan tar över
leder mig bort
mot fördärvet
ensam sitter jag
stängd mun
stängda öron
blundar med själen
utmattad
maktlös men inte hopplös
flyktbenägen
men ändå står jag kvar
Traumatiserad
20181114
Traumatiserad
jag ser er
såg inte då
förblindad av förakt
ert förakt
så rädda
skrämda in på benen
knotor av fruktan
skulden blev skam
åren går
allt växer snett
men överlever
lever ibland
varför
spelar ingen roll
svar skapar nya gåtor
labyrint på labyrint
sorgsna andetag
utan tårar
trött på gråten
utmattad
ensam
varför gråta
ensam
tystat vittne
skrämd till lydnad
inlåst, frisläppt
lika insyltad ändå
traumatiserad
Tre apor
Trollet
2001-03-19
Trollet
Där är du, där du alltid varit.
Jag trodde att jag var blind.
Här är jag, sa du och jag tittade.
Vacker, underbar.
Inspiration
Svart, mörk och livsfarlig är jag. Elak som ett troll.
Min gryta puttrar alltid ovanför elden.
Redo att matas med mina offer.
Du var stark, du är stark. Du lätt dig inte lockas.
Så en dag sa du det.
Här är jag.
All min svarta färg rann av, jag stod naken, försökte skyla min magra kropp för dig.
Det enda som fanns att gömma mig med var alla skelett som låg som bevis på min hunger utspridda i min jordhåla.
Här är jag, sa du – ta mig om du kan.
Som Troll hade jag försökt i flera år utan att lyckas få dig fast.
Många kok i grytan hade jag haft under tiden. Ständigt hungrig. Aldrig mätt.
Jag började jaga dig. Smidigt och lätt.
Trollet var borta och jag sprang efter dig vart än du sprang.
En dag stannade du upp, stod stilla. Jag fick dig fatt.
Där är du, där du alltid varit.
Grottan har för länge sedan rämnat, skeletten förmultnat.
Jag kan inte rädda dem jag kokat till middag, det är för sent, de är döda.
Du har dock räddat tusen och åter tusen.
Du räddade mig från mig själv.
Du tog död på trollet.
Trollet är aldrig hungrig mer.
Trädet
20190907
Trädet
Vad är det som står på
varför rotar du bland mina rötter
jag trivs bra i min egen mulla
vill inte gödslas av dig
Här uppe sträcker jag mig mot solen
värmer mig och tar in all kraft jag behöver
löv på löv får kraft från ovan
jag har växt och blivit så hög
Du stryper mig, kväver mina rötter
blockerar mina kapillärer
jag får ingen näring när du sätter dig på tvären
varför gör du så här mot mig
Se mig ropar du
långt från nedan hör jag din röst
men jag hör inte, vinden viner
på min höjd hörs inget nedifrån
Men du ger inte upp
sakta böjer jag min barkade rygg
kommer ner på jorden ett tag
känner doften av myllan
Efter noga överväganden
ser säckar med gödsel
rädd att du ska skada mina rötter
men förstår att du vill väl
Vi vill båda växa
jag sträcker mig uppåt
suger i mig från solen
ser allt med stora perspektiv
Vi växer på olika sätt
du söker dig neråt
luckrar upp bland rötter
ser detaljer i allt
Där jag lätt sveper över med blicken
ser du tusen små delar av livet
där jag med lätthet drar stora slutsatser
talar du med varje enskilt moment
Där du varsamt tar hand om det lilla
ser jag bara konturer
där du gräver ner dig för att hitta allt
ser jag bara mönster från ovan
Detaljer blandas med perspektiv
du strävar neråt, jag kämpar uppåt
kunde vi mötas skulle vi få en tjock stam
tusentals kapillärer i samverkan
Men du är där och jag är här
vi är samma varelse
en krona på en sidan stammen
en annan under jord
Två system som liknar varandra
det ena sträcker sig uppåt
det andra nedåt
utan möte kommer vi att dö
Rötter som ruttnar
löv faller till marken
vi bär ingen frukt
om vi inte förstår
Vi bär samma information
fast på olika sätt
lyssnar vi och förstår
så blir vi enade
Löven hämtar kraft i rötterna
roten får sin styrka från solen
grenverket gör det möjligt
kapillärerna förseglar kunskap
Förenade som ett
det lilla med öga för detaljer
storslaget perspektiv
trygghet för den som grävt ner sig
Står vi stadigt i stormen
vindar kastar vår krona vida omkring
vi böjs av livets strömmar
grenar och rötter i en djupgående balans
Träskalle
1997
Träskalle
Han stod i skogen, mitt i skogen.
Han var lång, stark och väldigt gammal.
Han hade blivit klättrad på, han hade blivit knäckt ett antal gånger.
Han hade klarat sig från både torka och skyfall.
Till och med från blixten hade han undkommit.
Det fanns gånger då han hade fått spikar i sina händer.
Han hade blivit bunden och hängd.
Livet hade inte precis varit gott mot honom.
Men han hade bara blivit starkare med åren,
endast som liten var han sårbar.
Nu var han en av de starkaste.
Han var en Ek.
Trött
20191124
Trött
saknaden skaver mot ensamheten
en uppsvälld ballong mot revbenen
trycket inifrån stegrar frenetiskt
dag för dag, fast chanslös på natten
gång på gång går jag fel
vägen så smal
mitt fokus dåligt
balansen sämre
därför sitter jag ensam
ångrar mer än jag minns
inget gör mig så tom
som allt jag vräker i mig
sväller upp av tomheten
en ihålig ballong
mitt egna inre skaver
frenetiskt mot revbenen
överflödet sitter som smulor
mustaschen och skägget avslöjar
rynkor och veck i huden
omger trötta ögon och orolig panna
det står alltid att slutet är nära
jag vet att de har fel
att kärleken är större än allt
men just idag, tror jag dem ändå
Tusen gånger
20190619
Tusen gånger
tusen gånger
och tusentals gånger
kanske inte egentligen
men det känns så
jag öppnade lite av mig
och fick skäll av dig
att jag behövde
var inte ditt behov
flera tusen gånger
trettiotvå i alla fall
det känns
nuet är besläktat med evigheten
mitt inre andas
försökte få luft
tillsammans med dig
du gav mig en gasmask
orkar inte vara stor för dig
när jag inte får vara liten
ska masken dölja mina tårar
eller vill du bara inte se
tusen masker har jag burit
kanske fler
och det är sant
de ligger alla i en låda
ensamrätt att känna
den masken tog du
försökte tvinga mig
andas genom slang
jag måste få luft
kan inte vara med dig
tusen gånger har jag sagt det
eller några gånger i alla fall
tillräckligt för att du hade förstått
om du hade lyssnat
tusentals öron har du stängt
minst två mot mig
så jag andas bättre här
ilskan kan jag dela själv
förstår att du
aldrig ville se din del
tusen gånger fick du chansen
tusentals gånger blev du rädd
ingen är perfekt
vi sårar varandra
säkert tusen gånger till
sånt är livet
det går att älska
men att aldrig ha fel
inte en enda gång
bara tusentals rätt
på ett eget besynnerligt sätt
luften tar slut, går ut
tusen gånger gör jag slut
måste andas, få luft
varje minne av förhoppning skrotas
tusen och tusen gånger till
Tvivel
1997
Tvivel
Kyss mig, sa han.
Men hon visste inte om hon tordes.
Visst ville hon men…
Det fanns saker som var bäst att de blev oförändrade.
Hon ville inte såra,
ville inte göra någon besviken.
Man måste våga för att vinna,
även om man är rädd att förlora så måste man försöka.
Det är bäst att vi inte träffas mer, sa hon.
Fast det hördes i rösten att hon inte menade vad hon sa.
Hon var bara rädd,
rädd att det skulle göra ont.
Visst kan det göra ont,
men det finns så mycket härligt,
det väger upp.
Tänk inte så mycket på det teoretiska,
känn efter och låt ditt hjärta svara.
Jag kommer att göra dig illa,
det vill jag inte,
jag älskar ju dig.
Kyss mig, sa han.
Två nollor
20190911
Två nollor
ettor och nollor
den ena betyder allt
den andra ingenting
en självklar ordning
först den ena och sen den andra
kan bli hur stort som helst
men när den andra kommer först
ett slöseri
blir aldrig mer ändå
obetydligheter
svårigheter
eller vad det nu heter
du och jag dansar rätt illa
trampar på tår
snubblar
vem ska komma först
den som blir sist
förlorade allt
tävlar inte med
kämpar bara mot
två nollor blir ingenting