1997

Drömmen

Ibland när jag sitter och bara finns till utan att se åt nått särskilt håll, då kommer samma tankar till mig, alltid samma tankar, som i en dröm.
Jag sjunker längre och längre in i drömmen och försvinner nästan helt från den plats där jag satt mig för att vila.
Jag flyter längre och längre in i drömmen tills jag är framme, då vaknar jag.
Det första som når mina sinnen är en doft.
En doft så ljuv och underbar, den talar om för mig att jag är hemma och att världens vackraste lilla blomma ligger bredvid mig i sängen.
Jag slår upp mina ögon och ser hennes vackra ansikte, hon sover.
Jag ligger stilla ett tag på kudden och ser på henne, hon har så vackert långt hår som täcker hela kudden.
Jag böjer mig fram mot henne och ger henne en kyss på de varma röda läpparna och bestämmer mig sedan för att låta henne sova vidare.
På hennes andra sida ligger en liten lintott och sover tryggt med handen runt mammas arm.
Jag reser mig upp försiktigt för att inte väcka de två sovande.
Bredvid sängen ligger mina jeans som jag tar med mig i handen och går ut mot köket.
I dörröppningen vänder jag mig om och blickar in i sovrummet.
Jag kan inte beskriva den underbara känsla som når mig när jag ser mina två mest älskade ligga sida vid sida sovandes.
I köket dricker jag lite vatten och drar sedan på mig jeansen och går barfota ut på baksidan.
Det är kyligt och vått om fötterna som går över det daggvåta gräset.
Det är en tidig julimorgon och naturen har precis vaknat till liv.
Fåglarna har börjat sjunga sina små melodier och jag njuter av den friska morgonluften.
Jag går bort mot hagen och kommer ut på den intilliggande ängen och får ett par värmande solstrålar på min nakna överkropp.
Jag ryser till av välbehag och stannar till för ett ögonblick och ser tillbaka mot huset.
Jag tänker på de två sovande, hur deras vackra ansikten pryder kuddarna.
Än en gång fylls jag av den obeskrivliga underbara känslan.
En känsla starkare och mäktigare än självaste kärleken.
Jag fortsätter över ängen med den värmande solen i ryggen.
Det höga gräset blöter nedre delen på mina byxben men det är bara härligt.
Framme vid hagen visslar jag till och en vacker brun häst kommer galopperandes inifrån skogen.
Jag leder ut hästen ur hagen och hoppar upp på hästryggen och börjar sakta rida ned mot vattnet som ligger på andra sidan skogen.
Gradvis så ökar jag takten och efter uppvärmningen så galopperar vi ned mot sjön i en rasande fart.
Väl framme nere vid vattnet stannar vi och hästen dricker sig belåten och får sedan vandra fritt i skogen.
Vid ett av träden står mitt metspö lutat och på marken står en burk med mask.
Solen blänker i vattnet och jag sätter mig på en stor sten som finns en bit ut i vattnet.
Skogen bakom består mest av tallar och det lyser som guld om barken när solen lyser genom de höga topparna.
Jag sitter på min sten och njuter av solen och ser en andfamilj simma runt i vassen.
De små ser så mjuka ut i sina unga dräkter av fjädrar och fjun.
Jag sitter ett tag och följer ett par måsar som skriar högt uppe i skyn.
De ser ut som små vita pappersflygplan mot den klarblå himlen.
När jag fått ihop tillräckligt med abborrar så trär jag dem på en klyka och visslar på hästen som betar en bit bort.
På vägen hem så tar vi det försiktigt och rider långsamt tillbaka mot huset.
Skogen är så vacker i morgonens klara ljus och jag njuter av friheten att sitta på ett stort och snällt djur som tar mig med på sightseeing genom denna vackra natur.
Uppe vid huset tar jag av grimman och låter hästen galoppera runt i hagen.
Jag sätter mig på trappen till huset och börjar rensa och fjälla mina fina abborrar.
Det är fortfarande helt knäpptyst inne i huset så jag tar god tid på mig att rensa fiskarna.
Efter ett tag kommer grannen katt smygandes och sneglar hungrigt på fiskarna.
Så jag ger honom det som blivit över när jag rensat, och går sedan in i köket.
Jag lägger fiskarna på diskbänken och går sedan och tittat in i sovrummet.
De sover fortfarande och ska så få göra ett tag till.
Nu ska det bli frukost.

……………………………

Innan jag hinner fram till diskbänken så vaknar jag alltid och drömmen tynar bort.
Men inom mig finns den kvar och jag behöver bara sätta mig ned och blunda så dras jag tillbaka mot drömmen och min lilla gård.

Facebook

Twitter