1999
Jag håller i det sista av mitt liv
Jag håller i det sista av mitt liv
Och jag är medveten om att allting faller
Jag är en betraktare
Här bakom mitt galler
Och jag söker alternativ
Dagar kommer och dagar går
När allt är över
Vet jag inte om jag förstår
När jag äntligen vet vad jag vill
Men inte vad jag ska ta mig till
Så känns det onekligen som om
Allting faller
Jag är en betraktare
Här bakom mitt galler
Och jag håller i det sista
Av mitt liv
Låt mig få besudla dig
Varför är du så snål?
Varför gläntar du din dörr?
Låter ljuset i en smal strimma rinna ut i mitt mörka rum.
Inte kan den tunna strålen mätta min hunger.
Är jag en varg för dina ögon? En ulv som skrämmer.
Du behöver inte vara rädd
Låt ditt ljus bränna min ludna kropp.
Tro på din godhet.
Tro på din styrka att rena.
Öppna din dörr och rena min själ från ensamhet och rädsla.
Låt mig naken få komma till dig.
Jag skänker dig i din renhet all den njutning min skam kan förmå att tänka ut.
Låt mig komma till dig och jag skall låta dig komma tills du inte tror att du kan komma mer.
Låt min smuts få ta dig ännu en gång, tills du ser att det du trott var omöjligt är verklighet.
Bränn mig.
1999
Resan
Allt blev svart.
Inte svart som när det är mörkt,
utan ett intensivt uppslukande svart.
Det var svart en stund.
Det var som om det susade en vind,
varken varm eller kall, helt ljudlöst.
Så kom ljuset.
Inte bländande,
ingen tunnel,
bara samma känsla av susande,
helt ljudlöst.
Ändå fanns det en känsla av att det gick väldigt fort,
som om man flög i ljusets hastighet.
Sedan blev det varken ljust eller mörkt.
Det blev ingenting och samtidigt var det allt.
Det var inte något som finns här,
det var en känsla, en stor gemensamhet,
en evighet av njutning.
I början som ljudlösa röster som fick mig att känna mig som hemma.
Det var här allt skulle sluta utan slut.
Sedan så övergick allt till att bli något som är så stort att det inte finns ord att förklara med.
Det var det stora medvetandet eller kanske den härliga evigheten.
Där i den stora evigheten skapades nya liv och nya krafter tog form.
Allt var väldigt mäktigt,
väldigt välkomnande och mycket härligt.
Det fanns inga känslor,
inga missförstånd,
inga komplikationer.
Bara ett stort evigt medvetande.
Det var här livet började.
