Kategoriarkiv: 2018

familjens fana

20181030

familjens fana

stök bök bråte
överallt ett oljud
den högljudde förlåte
av den allre högste gud

tipp tapp små fötter
morgonen trippar förbi
mina små rötter
må de alltid i huset förbli

morfar farfar listan är lång
många barn och barnbarn
huset blir aldrig för trång
alla får plats i hjärtats kvarn

mormor kokar kaffe
vedspisen är varm
andreas kallas affe
gungar på stolens karm

solen skyfflar morgonen bort
dagen tar dess plats
morgonen var alltför kort
dagen kom i all hast

oljud som väcker
blir behagligt som vana
minnen så det räcker
det är familjens fana

Familjens svarta

20181115

Familjens svarta

inget facit
ingen som går före
tvivel som kamrat
ensamheten
försvinner
och tar över

panik från förflutna tider
vågor rullar in
ett brus
skrik som ekar
fram och tillbaka
kryper ihop

en boll av smärta
evighetsprinciper
var aldrig menat så
förvirrad
förblindad
förstådd förvirring

utlämnad åt en annan tid
förlorade så hårt
drog aldrig korta stickan
den togs ifrån mig
offrades i natten
familjens mörker

utfryst
oönskad
pinsamt övertäckt
glömd
fast smärtsamt påminnande
önskade de min död

jag vägrar
vägrade
ett förflutet som aldrig tar slut
blir inte lämnad ifred
jag uppför mig inte som ni vill
era önskningar tystar inte

svart
målad av er feghet
sprayad av skräck
tvingad på kostymen
fällen som fäller
domen som färgar lamm
svart

Fisken mot strömmen

20181111

Fisken mot strömmen

Kan inte se dig
kan inte vända om
du skriker på mig
för jag är den jag är

höger
vänster
omöjligt att vända
en torped genom berg och sten

ni skriker
vrålar att ni är överens
alla håller med
det är många röster

ensam fisk simmar mot strömmen
alla andra glider
strömmen är behaglig
dödens strömmar

blånader tonar bort
märkliga ljud bortom
jag har så fel
säger ni

inte bara har fel
jag är fel
enligt er
simmar helt galet

kan inte se dig
lyssnar inte på lögner
misshandlad av era ord
slagen av handling

smärtans sorg vrålar i mitt inre
sluter mig, suger i mig all kraft
jag säger ingenting om er
bara sjunger min egen sanning

alla sanningar får plats
utom min
fisken mot strömmen
som stör och stökar om

jag ger aldrig upp
nerslagen
spelar ingen roll
föddes så

vrålar så bubblorna kokar
bered er på smärta
för jag ställer mig upp
står över era lögner

Fläckar

20181002

Fläckar

Det fanns fläckar på min kropp
lätt att anklaga, smutsen legitimerade
gjorde det enkelt för hat att fastna
andras hat, tynger ner i smutsen
nya smutsiga fläckar

Tvätt efter tvätt
ett evigt tvättande
av nya fläckar

Avvärjande avväpnande
ett evigt försvarande
mot nya fläckar

Skyddande sköldar
impregnerade höljen
för en fläckfri tillvaro

Misslyckad tillvaro
utbränd förlorad kamp
orättvist anklagad
ett evigt omöjligt uppdrag
så jag gav upp

Det finns fläckar på min kropp
lätt att anklaga, för den som vill
jag försvarar mig inte, tyngs inte ner
dessa fläckar bär jag med huvudet högt
mina fläckar är mina

Inget försvar, inget värjande
tar bara inte emot
längre
jag bär inte dina fläckar
längre,
tar inte emot
fläckar, längre

Förhandlingar

20181104

Förhandlingar

förhandlingar med dig
förlåt mig
köpte och sålde
med dina medel

respektlös
ansvarslös
du fick betala med ditt liv
ändra och möblera

du var lätt, ville ge allt
jag tog, det jag ville ha
men aldrig, dig
förlåt mig

jag älskar inte dig
kanske
men det blev aldrig så
blir inte

i min skam försökte jag
av fruktan gav jag inte upp
en dåres längtan
envis

svag
urholkad på kraft
rädslor gnagde i djupet
förblindat vansinne

ändå är du mig kär
förhandlingar med dig
förlåt mig
för jag vet inte

förvirrad av andras röster
en förvirrad dåre
övergiven
övergav även jag

det enda jag kunnat investera
mitt eget jag
rädslorna gjorde mig snål och feg
undvek att vara sann

förhandlade med dig
köpte och sålde
med dina medel
när jag skulle ha varit sann

sann mot dig
mot mig
förlorad i osäkerhet
svag i oro och rädslor

vågade inte stå rak
lätt för dig att se
enkel att förstå
utan förhandling

låt mitt ja vara ja
låt mitt nej vara nej
giv att ingen behöver
böja sig, för mig

Förlorad

20181104

Förlorad

varför
frågar du mig

som om jag
hade svar

så nära
vi var nästan

tillsammans gråter vi
var och en för sig

vi lyckades
att missa totalt

mista det som brister
brustna hjärtan

som äggskal på golvet
förlorat sin kraft

utan skydd
olycksaliga vindar

blåsta av varandra
förlorade

älskar
älskar inte

blad som viner förbi
likväl krossad på marken

förlorad
i dig

Grön

20180714

Grön

Tider sprang runt mina fötter
Rötter rotade sig bland rörelser på marken
Fram och tillbaka, hit och dit
Tidens rörelser långt där nere

Från lövverkets krona får allt perspektiv
Grönt är skönt och ger skuggan nyans
Om vintern är det annorlunda, allt ändrar på sig

Kalhygget tog med sig alla mina vänner
Tomheten slet i varje löv när vinden drog förbi
Istappar hängde en vår,
droppade som tårar mot marken

Dropparna gjorde mig uppmärksam på dina små blad
Ljusgrön och skön
Dina färger
Så liten och nätt

En sommar gick fort
Vintern passerade som i dvala
Våren värmde isen och droppar hördes åter igen
och jag kom ihåg
kom ihåg,
Dig

Ljusgrön och skön
Dina färger
Så liten och nätt
Sökte dig,
letade på marken

Många löv, blad, nyanser
Ett överflöd, men inte du
Sorgset reste jag min blick
Mötte något bekant, någon känd
Din blick, fångade mig

Annorlunda
Vacker
Grön
Skön och väldigt nära

Hela året som gått
I min vila och dvala
Under min sökan på marken
Stod du här,
tätt intill

Det är allt jag vill
Att vara dig nära

Hjärtat

20181022

Hjärtat

Jag vet inte vad jag har
eller har förlorat
varför gör mitt hjärta så ont

Nedsövd och bortdomnad
förvirring som ger vika
förlorad igen

Borttappad men lagd i lådan
hittad av fel händer
ej återfunnen

Gråten som fastnat i halsen
kommer aldrig upp
varför känner mitt hjärta sån smärta

Djupare är friden
så ropar det långt inifrån
när jag väl lyssnar

Och sen då
hur intresserad är jag
var ligger ditt medvetna fokus

Finns det en värld
bakom slutna ögon ser jag ner
varför är hjärtat så smärtsamt

Igen

20180304

Igen

Instängd, igen
samma mönster samma lika
panikfyllda små knyten
knyter det sig, igen

Andnöd, igen
utan hjälp, ensam
trasdockan sprattlar
okvädesljud strömmar ut
unket, igen

Varaktig, igen
återkommande trogen
ack så objuden
påträngande, igen

Ljusglimtar, igen
morgondagen lovar
tvungen att vara
nära, igen

Söndersprucken, igen
trött trött trött
jag vände vid horisonten
och tillbaka, igen

Rastlös, igen
frustrerad utan utgång
flyktvägen blockerad
Instängd, igen

Imorgon

20180217

Imorgon
Du svek så lite, knappt värt en ursäkt
Inte mycket för dig, inte för någon annan
Jag var redan slagen, låg redan ner
Som att komma åt ett befintligt blåmärke
Ingenting för dig
Allting för mig
En sårskorpa skrapas av så lätt
Du menade inte så illa
Men såret är djupt, går rakt igenom
Vårdslöst
Tanklöst
Du värnade inte om mig, du glömde bort
Gamla sår, nya sår, samma sår
Ingen är perfekt, du gjorde ett misstag, eller två
Jag förlåter
Inte heller jag är perfekt, tvärt om
Med alla mina sår
Så jag går min egen väg, kan inte lita på dig
Tillitsbrist
Höga krav?
Jag skyddar mig själv
Från dig, från svek
Sårskorpan är tunn
Såret är djupt
Jag leker bäst för mig själv
Ensam är stark i sin svaghet
Oförändrad i min feghet
Trygg i det invanda
Fel väg att gå,
idag
Jag borde gå vidare
Men jag lägger mig ner, trött och less
Kanske reser jag mig upp,
imorgon

Ingen

20181124

Ingen

Är det sant
är det verkligen sant
händer det på riktigt

det gör ont
jag trycks ihop
platt, revben som böjs

står han
står han verkligen på mig
trampar hans fot mitt bröst

varför
jag förstår inte
vad har jag gjort

kan inte skrika
får ingen luft
törs i alla fall inte

rädslan kommer utifrån
möts upp
av skräcken inifrån

svimmar inte
för rädd att tappa kontrollen
utan medvetande blir min död

passar jag mig inte så dödar han mig
måste kämpa
hålla mig vid liv

ger jag efter så är det slut
min vilja emot hans
släpper jag så tar han över

han vill döda mig
men vågar inte
så han plågar istället

jag skriker inte
inte längre
har slutat med det

ingen idé
ingen hjälp
ingen ser

det enda jag har kvar är min själ
jag håller i, håller emot
låser mig, stänger av

ett misshandlat barn på golvet
hans stora fot trycker över hela bröstet
magen trycks in

jag kräks inte
gråter inte
kroppen är avstängd

ett skrikande sinne
rädslan är större än allt
biter ihop

ser hatet i hans ögon
hatar mig själv
som inget kan göra

ingen idé
ingen hjälp
ingen ser

Isabelle

20181201

Isabelle

vågar inte tänka på dig
du, som har gråten i halsen
sårar dig, om och om igen
”förlåt mig” ekar som ett dåligt soundtrack

kan inte bättre, har försökt
det här är bättre
mitt bättre
så mycket bättre

vill ge dig allt
missade det viktigaste
köpte så mycket
onödigt

förlåt mig
jag gjorde fel igen
du har ingen annan
formar

oskyldigt ger du efter
försöker skydda dig
mot mig finns inga hinder
svårt att hålla tillbaka

jag vill stå på två ben, för dig
kan inte
kryper ihop som en boll
smärtan pulserar

vill inte skrika inför dig
kan inte släppa ut min smärta
så jag skriker på dig
du släpper in min smärta

förlåt mig
igen
så mycket som jag älskar dig
fast så lite som jag kan

kämpar ändå
tar en dag i taget
oftast vinner vi
kärleken segrar

förlåt mig
jag håller tillbaka
demonerna sliter i mörkret
behöver släppa loss

bättre du ser mig lida
för min egen skull
än att du lider för min
gör om mitt till du

förlåt mig
bli fri om du kan
älskar dig alltid densamma
kämpar från depressionens botten
förlåt mig

Jag ger inte upp

20180304

Jag ger inte upp

Tröttsamt tillbaka på samma plats
Efter många steg på egna ben
Tröttsamt tillbaka

Jag varken kan eller kunde själv
Fastnaglad i skräcken
Kräks jag över min egen feghet

Ska jag tycka synd om mig själv ännu ett varv?
Är det enda vägen ut?
Vägen ut leder tillbaka hit

Samma labyrint, samma svängar
Ingen utgång, ingen ingång
Jag bara befann mig här, mitt i evigheten

Känslor är en sak
Tankar något annat, jag tänker dåligt
Påfrestningen är för stor

Jag faller tillbaka, i samma spår
om och om igen, om och om igen
Känslor, tankar i en stegrande spiral

Ingen utgång, ingen ingång
Stegrande, om och om igen
Men, jag ger inte upp

Jag skulle kunna dö, knarka eller fly
Agera inåt, agera ut
Men, jag ger inte upp

En dag går det kanske?
En dag komme solen gå upp
Mörkret i min förtvivlade labyrint kommer skingras

Men inte idag, inte imorgon
Jag flyr inte i tankarna
Modigt står jag kvar, vägrar gå under

Sinnesstämningen är given av all smärta
Det kommer gå över, inte idag
Det kommer gå över, inte imorgon

All ilska som byggts upp, som aldrig släppts ut
Vreden har nästan förtärt mig
Hela mitt sinne har förvridits för att ge plats

Så mycket bär jag på som jag aldrig gjort upp med
Rädd för det inträffade, rädd för ilskan
Måste komma ur labyrinten

Instängd i fruktan, väggar höga, gångar trånga
Garderober med skelett kantar vägen, ilskan trycker på
Men, jag ger inte upp

Jag pratar med mig själv

20181124

Jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej
du behöver inte var rädd längre
du kan komma fram nu

jag pratar med mig själv

vi tar det lugnt
jag ska inte svika
vi tar det lugnt, tillsammans
ta det i din takt

jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu

jag pratar med mig själv

ta det lugnt
var inte orolig
ta det lugnt, vi tar det lugnt
jag lovar, du kan lita på mig

jag pratar med mig själv

det gör ont, jag vet
det gjorde ont
det är okej nu
nu är det lugnt

jag pratar med mig själv

det gör inte ont längre
han är död nu
du kan vara trygg, nu
kom tillbaka

jag pratar med mig själv

jag älskar dig
jag ska ta hand om dig
var inte rädd
du kan vara lugn, känna dig trygg

jag pratar med mig själv

det är okej
ingen brådska, jag förstår
vill förstå bättre, mer
ska verkligen anstränga mig, satsa allt

jag pratar mig mig själv

vi kan pausa där
jag glömmer inte bort dig
vi tar det lugnt
jag finns kvar

jag pratar med mig själv

jag förstår hur det kändes
jag vet hur du led
jag ser hur rädd du var
det är okej, det är över nu

jag pratar med mig själv

ingen fara
visst är det jobbigt
men jag ger inte upp
jag kommer inte att svika

Jag såg dig.., nästan

20181110

Jag såg dig.., nästan

Regndroppar spelar
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

moll
hela ensemblen spelar
i moll
grå toner till november
eftermiddag

hösten lämnar spår
vintern uteblev
en värme har tagit kylans plats
du sårar mig
men det gör inte ont längre

varför?! ropar jag
mitt inre vet inte
fast jag förstår

du lider än
fast i ett mörker
jag känner mörkret
fastnar inte i lögnen

inte din lögn
aldrig min
vi var så små
lögnen kvävde
ljuset som nästan slocknade

tonerna får liv igen
en basgång rullar in
en refräng som lyfter
ljuset

ingen hatar dig
fast jag känner din skuld
jag vet inte
fast jag tror
skammen har lagt sig över

kan du se mig
du kunde inte då
små ögon orkade inte lyfta
blicken mot ljuset
svidande
starkt
vitt

så jag gråter
utan dig
för dig, med dig
fast utan

tårar droppar på fönsterblecket
toner som stänker
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

Jag är

20180204

Jag är

vad hände sen

såg du något av framtiden
blickade du tillbaka

eller var du bara här
helt stilla

Jag vet inte vem du är
ändå försäkrar jag dig

inget blod ska flyta baklänges
inget blod ska hoppa över ett slag

bakom hörnet finns ingenting
framför krönet finns ingenting
ingenting

där framme
möter
det som var

då och sen
i
mitten

mötet
här och nu

mitt emellan
backspeglar och framspeglar
ljuset bryts
där tiden står still

varken
fram eller bak
bara här
och nu

Jag vet inte vem du är
ändå försäkrar jag dig

här är nu
nu är här

Kärleken som dödar

20181022

Kärleken som dödar

en oväntad vändning
fienden gav upp

sa att hon var min vän
helt plötsligt

alltid stått på min sida
huggit mig i ryggen

fienden i egna led
blind

omöjlig att se
kärleken som dödar

ljuset som bär mörker
förgiftad näring

envis ilska
min enda vän

taggarna utåt
ihoprullad

fienden är överallt
när hon inte syns

ett evigt skrik
var det av egen kraft

har Gud satt ner sin fot
eller öppnat sin hand

en oväntad vändning
fienden klev fram ur egna led

erkände sitt svek
helt plötsligt

alltid stått på min sida
huggit mig i ryggen

fienden i egna led
blind

omöjlig att se
kärleken som dödar

Lagom störande

20181201

Lagom störande

Rösterna från insidan har slutat eka
kvar finns bara ett sorl
lagom störande
som vanligt

Ingen har dött, bara några sår
skadat den jag älskar mest
som vanligt
lagom störande

En krigare, instängd i min kropp
lever fredligt idag
känns störande
som vanligt

Det var en gång, för länge sen
ett annat liv
kändes störande
som vanligt

Död var liv, på väg utför
stoppades av dig
rätt ovanligt
lagom stöttande

Kämpar mot ett mörker
döden som bor i mig
lagom störande
som vanligt