Kategoriarkiv: 2018

2018, Kontroll, Panikångest, Projektion, Tillit, Vuxet barn

Litar på dig

Lämna en kommentar

20180925

Litar på dig

Det var då
men känns som nu
det brinner
nej svider i kroppen

Jag får inte säga nej
nej, fick inte säga nej!
jag bara kan inte
vågar inte

Måste
alltid vara till lags
bjuda up, ut, till
fast
jag vill verkligen inte

Eller, vill jag?
kanske vill jag
fast du bestämde
kanske vill jag vara med

Alltid ensam
leder och beslutar
i toppen
fronten
ledare utan gränser

Men längst bak
tyst i baksätet
livrädd
kränkt och sårad

Alltid arg på er, på dig
du som kommer nära
med krav och idéer
styr och ställer över mig

Allergi
jag tål det inte
sparkar bakut
tårar som rinner
dina eller mina

Panik
jag står inte ut när jag är under
längst bak
liten

Måste vara störst
smärta kommer annars
tar över min kropp
jag kunde inte hantera det då
kan inte förstå det nu

Du stör mig
för in maktlöshet i mitt lvi
binder min kropp
rep av skam
dina trådar, mina?
vem vet

Oklart
tydligt som
nej, otydligt
vi kan inte tyda tecknen
så jag skyller på dig
du på mig

Stannar upp
känner efter
smärtan sliter
söndrar sinnet

Den enkla vägen
ditt fel!
eller den smala vägen
mitt ansvar!

Det var så synd om mig
då
kanske lite synd om mig
nu
men inte i relation till dig

Jag tål det
det känns inte skönt
men det går
förlorad tid, åter funnen
växer lite på insidan

Bråkar inte med dig
bara tyst
du får bestämma
din är rätten
jag litar på dig
lite grann

2018, Barn, Lidande, Misshandel, Ondska, Övergrepp, Projektion, Skam, Smärta

Lite kärlek för en lögn

Lämna en kommentar

20180715

Lite kärlek för en lögn

Hon lovade och lockade
Lite kärlek för en lögn
Mamma älskar dig
Om du lovar att glömma

Så nära
så varmt
Så falsk
så hemskt

Mördad av sin egen mor
Eller hennes bödel
Kannibaler som äter sina barn
Vampyrer i vardagsrummet

Skam till den som ger sig
Och stryk till den som sticker upp
Blickar fyllda med hat
Sneglas bakom luggen

Hon var för feg för att straffa
Han slog i hennes ställe
Hon var för arg för att älska
Han hatade för dem båda

Förenade i hat
Fixerade som av kärlek
Men bara som om, som av
Hat, tjafs och gnäll, inget annat fick plats

Omöjligt att duga
Svårare att bli älskad
Allt som fanns av godhet gavs bort
Men inget räckte hela vägen fram

Tomheten tog misslyckandets plats
En börda som var någon annans
Ingen blev fri av projektionen
Alla mer fjättrade i lögnernas nät

Lite kärlek för en lögn
Om du lovar att glömma

2018, Ångest, Kommunikation, Lidande, Offer, Övergrepp, Överlevare, Smärta, Tillit, Trauma, Vuxet barn

Lyssnar

Lämna en kommentar

20181201

Lyssnar

varför är du så tyst
jag lyssnar

du skriker så högt annars
när jag inte lyssnar

det blir liksom tyst
är du förvånad

jag kan inte bry mig hela tiden
har heller inte så mycket tid över

säg vad du vill få sagt
nu lyssnar jag

jag ser att du gråter
fast jag inget förstår, så vet jag

du har inga ord
jag förstår

kan helt enkelt inte prata
men du skriker när jag går

så vi måste känna
tillsammans

det var ju därför jag gick
kunde inte känna som du

tankarna lämnade kroppen
du blev kvar, ensam

skriker så att jag blir trött
förstår du inte

jag orkar inte nu
det jag inte orkade då

det var för hemskt, då
känns hemskt även nu

hur kan någon leva i sådan smärta, något
är det därför du skriker

höga ljud gör ont
skär från själen genom kött och ben

och jag
som satt mig ner för att lyssna

inga ord kommer
det finns inget att förstå

ändå ser jag på dig
du försöker berätta

jag måste släppa allt
du vet, jag är stor nu, viktiga saker..,

inte av kärlek
den dog för länge sen

utmattad ger jag upp
smärtan till trotts

ser in i dina ögon
berättelsen lamslår

tror inte att det är sant
var sant

hur kan någon vara så grym
göra så fel

mot dig
mot mig

minnen suddas ut
då blir till nu

jag lider med dig
du tittar på mig

ögon så rädda
fyllda med längtans smärtsamma tårar

du ser mig
jag ser dig

vi ser varandra
för en stund är jag hel

tar upp dig i famnen
håller om mig själv

2018, Ambivalens, Ångest, Barn, Ensamhet, Förtvivlan, Hat, Lögn, Maktlöshet, Misshandel, Offer, Ondska, Övergrepp, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Våld

Mammas Håkan

Lämna en kommentar

20180818

Mammas Håkan

Han är arg
vägrar ha ont längre
hon hotar
instängd i rummet
på andra sidan dörren

Tårarna rinner
hänger i handtaget
hon håller emot

Snälla mamma öppna!!!
hon är starkare
han släpper taget
hasar ner med ryggen mot

Du får skylla dig själv
säger den stängda dörren
rösten bakom är hård

Han har redan skyllt sig själv
snälla mamma kom tillbaka
ta hand om mig
ilskan rinner av
sorgen rinner in
smärtan tar över

Dörren vibrerar
jag kommer säga till Håkan
när han kommer hem
dörren har mammas röst
fast
fylld av hat

Håkan
det isar sig i blodet
det gör ont med slagen
svidande kinder
haltandes lår
andedräkten i näsan
sticker i ögonen

Smärtan på utsidan
gör bara ont
smärta
spelar ingen roll
bara stänga av
pausa livet

Slagen, pinad, hånad,
av Håkan
spelar ingen roll
Den frånvända blicken
gör ont
mammas bortvända ansikte
värker
Överlämnad av hennes händer
brister förbi gränser
övergiven av hennes ord
ensam i kaos

Snälla kom ut
snälla mamma
det gör ont
hatet plågar inifrån
går inte att stänga av
snälla

Dörren skriker
tyst unge – Håkan får ta dig
en yxa hugger mellan deras hjärtan
klyver kärleken i två
trasiga delar
kluvna känslor
kluvna tungor
lögnen smyger in

Finns ingen tillflyktsort
smärtan bränner inifrån
övergiven
bortgiven
överlämnad till våld
mammas önskningar
han uppfyller dem alla
mammas nya man
mammas bödel
mammas Håkan

2018, Ambivalens, Ångest, Avsky, Avstängd, Barn, Förtvivlan, Lidande, Misshandel, Ondska, Övergrepp, Panik, Rädsla, Skam, Skuld, Smärta, Sorg

Mammas lilla monster

Lämna en kommentar

20180818

Mammas lilla monster

Hjärtat spricker i det lilla pojkbröstet
Spricker igen
och brister
tills världen domnat bort
tafatt otröstad
ensam på hallgolvet
slagen
panik intrasslat i skam
på golvet

Bultande ångest
han håller inte ihop, flyter ut
allt är hans fel
skulden trycker bröstet
så hårt
hjärtat stannar
nej spricker

Mamma gråter i sängen
snyftningar fyllda av skuld
han är ett dåligt barn
det är synd om henne
stackars mamma
som fick ett monster
ett litet monster

Hon säger det högt
snyftningarna har ord
blixtar far ner från den älskade himlen
de ljusblå ögonen
mörka av hat
förakt åskar i luften
dånar så det domnar
öronen förlorar

Varför finns han till?!!
stackars mamma
vilken plåga
misslyckas och misslyckas
varför är han ett monster
liten och maktlöst
monster

Mamma orkar inte mer
snyftar hon
det gör ont
kommer hon att lämna honom?
ensam
trasigt hjärta på golvet
ett litet utspillt liv
monstret

Världen är dimmig
golvet inte platt
väggarna vrider sig
kroppen löjlig
svårt att röra sig
han måste upp på benen
måste trösta
stackars mamma

2018, Kärlek, Tålamod

Men

Lämna en kommentar

20180715

Men

Det är så många tårar som står i kö
Ett brustet hjärta krossades
För länge sen
Men läkte aldrig ihop

Mördad av sin enda vän, skyddet som kollapsade
Rasmassor är vad min själv besitter
Spillror av det liv som jag en gång fick
Men som krossades

Du kramade mig där en spik stack ut
Jag sårade dig
Dy kysste min rygg och skar dina läppar
Men du fortsatte

Jag ser inte längre din hud
Ärrvävnad täcker din kropp
Kärleken du gav hade ett pris
Men nu älskar jag dig

2018, Gemenskap, Kärlek

Min bror: & hans fru

Lämna en kommentar

20180630

Min bror: & hans fru

Jag skulle dö för dig,
du är min broder.
Mitt blod och ditt blod är av samma slag.
När jag tänker på dig känner jag ansvar.
Ansvar och vördnad.
Jag minns när du var så liten att du själv inte visste att du fanns här på jorden.
Jag höll dig i mina armar,
jag var så full av förundran och stolthet.
Det ansvar jag kände att jag hade för dig när du var så liten har blandats ut med den beundran jag känner inför hur du manövrerat ditt liv till just den här dagen.
Jag älskar dig så högt,
bland det bästa av allt på jorden så är du en av de främsta.
Du var en lillebror för mig, nu blir ni två – som blir till ett.
Du har funnit något, vunnit någon
Elizabeth, du har funnit min bror, du har vunnit kärleken
Ni är ett av dem som står mig allra närmast.
Ni finns alltid hos mig i tanken och hjärtat,
min bror, en äkta man
och hans fru,
en äkta fru.

Till Mattias & Elizabeth från Andreas

2018, Acceptans, Bön, Kapitulation, Kärlek, Lidande, Offer, Ondska, Överlevare, Projektion, Rädsla, Sanning, seger, Skam, Skuld, Smärta

Människobarn

Lämna en kommentar

20181114

Människobarn

genomborrad
tusen pilar sjönk in
trycktes igenom
punkterad själ
läckande hjärta

ser på min kropp
hudflikar slickar
håligheter som vittnar
ett mord har begåtts

levande död
ondskan älskar
håller hoppet vid liv
inte fullt ut
mjölkar
om och om igen

skär mig i bitar
kasta åt hundarna
men vågar inte dö
evigheten utan kropp
skrämmande
maktlöshet

jag förstår er
ser fruktan
ni skrämda
jag erkänner
rädslan lika stor
även här

också jag har skjutit pilar
projicerat
sårat och söndrat
slitit sönder i stycken
dem jag älskat

men
jag reser mig igen
och igen
förr eller senare
älska
utan ondska
eller rädsla

förlåt oss alla
vi människobarn
delade i delar
genomborrade
punkterade
läckande

2018, Barn, Frigörelse, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, PTSD, Skam, Skuld, Smärta, Trauma, Vuxet barn

Nu och Då

Lämna en kommentar

20181124

Nu och Då

han slutar aldrig skrika
min inre lilla pojk
inte någonsin har någon lyssnat
förrän nu
eviga skrik kvävda i djupet

då hade jag inte rösten att skrika
då hade jag inget att bära med
då var jag ensam
då var jag liten och svag
då fanns ingen som kunde lyssna
då kunde ingen ta emot

utlämnad, övergiven
nedsmutsad
skändad av nära och kära
omöjligt, på alla sätt omöjligt
ett hopplöst liv

nu kan jag sätta ord på känslor
nu kan jag bära, med mitt liv
nu är jag tillsammans med vi
nu är jag stor och stark
nu lyssnar jag
nu tar jag emot

det gjorde så ont
då
det var så fruktansvärt
då
så fruktansvärt rädd
då

jag har egentligen inte ont
nu
det är tryggt
nu
lugnare och tryggare
nu

kan inte vara kvar i då
måste stå stilla
se verkligheten, som den är
idag, nu, just nu, här
för att kunna sträcka mig tillbaka
för att hela och läka
då

2018, Förändring, Frigörelse, Hopp

Nya spår

Lämna en kommentar

20180204

Nya spår

och så svängde hjulet igen
ytterligare ett varv, fast lite ur spår
så nära cirkeln, så det ser lika ut
men på nära håll
ett nytt spår

vanans makt bryts i etapper
malande och kvidande
nötande, som gnisslande tänder
välkommen är den
efterlängtad

förändringen gör entré
storslagen i sin litenhet
tillbaka till noll
och så framåt igen
små små steg
trampar nya spår

2018, Falskhet, Förändring, Förtvivlan, Förvirring, Frigörelse

Omöjlig

Lämna en kommentar

20181128

Omöjlig

jag kan inte
förlåt mig
har ingen kraft
ingen ork
sjunker inombords
drunknar förvirrad

inget fel på dig
ändå sårar du mig
spelar ingen roll
varför hit, eller dit

vila
sov ut
en annan dag kommer
men utan dig
du kan inte följa med

jag lovar
det kommer inte gör ont
inte mer i alla fall
än nu

vi ska inte vara tillsammans
inte så här, eller så där
för vi är så här

jag ger dig mina minnen
lovar att bevara
det goda spar jag av dig
ifall vi träffas igen

det jag burit med mig
av ditt goda
förvaltat med samvete
förädlat

ser du mig så ser du längtan
de bitar du förlorat
har mognat under månen
i en annan tid
ger jag dig vad du behöver

jag kan inte
förlåt mig
du kan inte följa med
jag ger dig inte vad du behöver

2018, Acceptans, Ansvar, Avstängd, Barn, Övergrepp, Överlevare, PTSD

Puzzel

Lämna en kommentar

20181124

Puzzel

jag överlever det här
också
en sån oerhörd smärta
det var hemskare
förfluten smärta
ekandes

ingen har absorberat
det gamla ekar än
fast nu
jag tar emot
beger mig in, och tar emot

försöker hjälpa
försöker förstå
även om det var länge sen
ingen brydde sig då
blundade mer än annat

så går det igen
det som aldrig gick
det som aldrig tog
som stängdes in, begravdes
övergrepp

svart på vitt
våld
en lista tornar upp sig
ord, korta, långa ord
som att lägga ett puzzel

2018, Ångest, Ensamhet, Förtvivlan, instängd, Kontroll, Lidande, Offer, Självömkan

Ringmuren

Lämna en kommentar

20180216

Ringmuren

Sorg som ringmur, för tätt murad
Instängd i andras behov, snuvad
Målmedveten, fastkedjad i gropen
Alltid framåt, alltid fast
Kvar i skiten

Förändringen skriker på insidan
SLÄPP UT MIG!
Låt mig springa naken som ett djur!

Det duger aldrig, rädslan hittar fel
Stressen rinner i kärlekens ådror
Adrenalin exploderar i endorfinernas ställe
En eld som steker det kokta fläsket
Vidbränt

Sorgen sitter djupt i leran, nedkörd i diket
Igentorkad utan tårar
Vinden klagar med sin tystnad
Varför blåsa på det orubbliga?

En sten mitt hjärta,
fastkedjad av krav
Andas tungt mitt i natten
Sviken igen, den oändliga historien

Ensam kvar i ingenmansland
Vad är en kropp, vad är den för bra att ha?
Köttet är svagare än tanken
Viljan sliter på nerver, leder skaver

Vilan som norrsken sveper förbi
Bort och förbi
Kvar ligger en sten på marken

Inmurad, för tätt
En del av något större
Svårare, så mycket svårare att sitta ihop

Lämnad kropp är fritt sinne
Omöjlig är den flykten,
då själen är invävd i varje molekyl

Fast i djupet så väl som på ytan
Lögnen flyr undan
Sanningen gör entré

Lättnaden och smärtan byter plats,
bit för bit, per andetag
Kvar blir sorgen, för tätt murad

2018, Dröm, Harmoni, Nonsens, Skönhet

Rosa

Lämna en kommentar

20180610

Rosa

så vandrade spensliga ben på höga höjder
vinglande förbi högt och snabbt
rosa leder och ben

det var en tidig morgon
eller en väldigt sen natt

slumrandes utnött
trött i dvalan
i fantasin vacklade de förbi

eller var det något som verkligen var?
där, fast just då var nu

ingenting fick mig att minnas
aldrig har jag sett sånt förut
så höga och smala
och rosa

ingenting blev någonting
allt som fanns vandrade förbi
långa styltor
svajande gungande gång

kvar satt jag, solen höll mig uppe än
midsommar
en rosa himmel

inte riktigt riktig
fast ändå helt med

fantasin möter sin egen dröm
fram träder långhals och långben
fladdrande blick, trötta ögon

så ser jag på himlen
ser bortom de långa benen som svajat förbi
molnen leker med rymden som palett
solens strålar skär genom gryningen

och jag gör den alldeles skär

2018, Avstängd, Barn, Hat, Misshandel, Övergrepp, Smärta

Smygande mockasiner

Lämna en kommentar

2018-09-08

Smygande mockasiner

Blond indian smyger i Vårby Gård
i en Stockholms förort råder djungelns lag
Lammholmsbacken 280
utan djur
människors djungel, betongens getto
alfahanen dominerar
andas ut sin makt över rummet
minsta ljud gör honom arg
blond indian andas tyst

Blond indian smyger till soffan
gömmer sig i ena hörnet
alfahanen mullrar i fåtöljen
brer ut sig, särar på benen
naken under mollan
hans stora tjocka lem dominerar
blond liten indian drar ihop sina ben
en mänsklig fällkniv
obetydlig i jämförelse, tanig

Blond indian smyger sakta
varje steg tar en minut
ultrarapid med varje sinne spänt
varje muskel vaksam
mockasinen viker sig sakta mot golvet
ljudlös andlös förflyttning
blond indian hör bortom väggar
ser runt hörn

Blond indian har smygande mockasiner
ljudlös i natten
kissnödigt vaken
ensam på toaletten
alfahanen sliter upp dörren
dörröppningen blir fylld
överväldigad av skäll och skam
blond indian får inte göra ljud
måste smyga ljudlöst
kissa tystare

Blond indian smyger inte längre
tyst är inte tillräckligt
hålla andan inte nog
blond indian har gömt sig i garderoben
syns inte
hörs inte
finns inte
alfahanen är nöjd
alfahane hata blond indian

2018, Förtvivlan, Förvirring, Maktlöshet, Panikångest, PTSD, Själviskhet, Smärta, Trauma

Snälla

Lämna en kommentar

20181201

Snälla

måste skriva, måste
annars tar den mig
ner i evigheten
ändlös smärta
utan slut, lidande efter lidande
sitter ihop
förvridna cirklar

kroppen värker
blöder redan
små sprickor
hostar trött
utmattat läte

inget var som förr
halvsanningar
vansinne förvridet i högmod
en förlorad orkester
jag har spelat för mig själv
underhållt

vaknar upp så sakta
fast längtar tillbaka
det var bättre förr
fast jag kunde inte stå kvar
medsvept i ögonblick
utkastad, jagade
trygghet blev en framgång
framgång blev en jakt
jakten fick vittring

min själ flyr undan
skriken om natten
blundar men hör ändå
kämpar emot
förlorar
omöjligt
kan inte besegra mig själv

så sjunger jag för dig
ber inte om något
bara skriker
som ett barn
vilsen i natten
finner ingen rättvisa i det
förtjänar det inte
men ändå

2018, Förändring, Frigörelse, Hat, Hopp, Ilska

sssscchhyy bang bang bang

Lämna en kommentar

20181019

sssscchhyy bang bang bang

Det var så det var sagt
löften lovade om natten
ingen säger något
låt det vara tyst
sssscchhyy

Lögnen låg som ett mörker över sanningen
heltäckande matta av tystade minnen
passande tyst
passande för de skyldiga
sssscchhyy

Välmöblerat
ljudlös matta som fångar sanningens decibel
golvet täckt
väggarna
en madrasserad cell
sssscchhyy

Instängd, fastkedjad
som ett ludd som fastnat i fiberen
intrasslad i osynliga trådar
bekvämt uppfångad
för andras skull
sssscchhyy

Ilskan knackade på dörren
alla satt tyst och blundade
blundade med både ögon och öron
ilskan överröstade tystnaden
ilskan hördes över lögnen
sssscchhyy

Kärleken krossades
tilliten utnyttjades
tron bedrogs
hoppet förleddes
hjälpen tystnade, sorgen kördes ner i halsen
sssscchhyy

Hela huset var tyst
knäpptyst med matta täckande varje vägg
ingen rörelse
anpassade till det onaturliga
stilla utan känslor
förlorade
sssscchhyy

När ilskan knackar på dörren
den tunga dörren sparkas snart in
ljuset kommer snart in
ilskan kan inte tystas, inte luras
ilskan kommer med vreden i hand
och i fot, sparkar på barrikaden
bang bang bang

Hatet väller upp från rummets fyra hörn
välkomnar ilskan i dörren
allt vad gott och ljust är
krossades av hatet
föraktet åt upp allt det fina
bang bang bang

Förakt och hat springer mot dörren
håller emot, barrikaderar
det har funkar förut
förnekelsen har kvävt allt
vävt in det i den tysta mattan
bang bang bang

Det ger vika
hatet spricker
föraktet blommar ut
förnekelsen löses upp
sanningen gör entré
bang bang bang

Ilskan står i dörren
ett splittrat hav av oreda
barrikad krossad över hela rummet
dörrar och karmar hänger på sned
ilskan står i rummet
ett vrål från själens djup
bang bang bang

Från djup där tanken sällan går
själens reaktor, atomic bomb
explosion av liv
överlevaren är arg
ilskan gör rent hus
bang bang bang

2018, Avsky, Hat, Projektion, Skam, Skuld

Så hatar jag mig

Lämna en kommentar

20180304

Så hatar jag mig

Så hatar jag dig
äcklas och irriterar
tankar som inte får tänkas
skam över all skuld, i det dolda

Så hatar jag dig
påträngande fastnaglad
beroende, du har gjort mig beroende
allt är ditt fel

Så hatar jag dig
vit som snö
oskyldig som få, skyldig som många
uttråkad offrade jag för mycket

Så hatar jag dig
Fastspikad på en vägg
avslitet hår
så värdelös i mina ögon

Så hatar jag dig
ful och fixerad eller fixerande ful
all min skit har jag lagt på dig
och du bär, oförmögen att skilja åt

Så hatar jag dig
jag ser alla dina svagheter
ditt sjuka behov sticker ut som en kniv i sidan
så lätt att bajsa på dig

Så hatar jag dig
du saknar värdighet
lever med toalettrullen i handen
alltid redo att ta mer skit

Så hatar jag dig
orättvist
orättfärdigt
oschyst

Så hatar jag dig
lögner och dålig moral
sniken och måttlös
tanklös och impulsiv, självisk rent av

Så hatar jag dig
allt du är som påminner om mig
ser jag i spegeln
när jag stirrar tillbaka

Så hatar jag mig
ingenting går oberört förbi
och allt berört blir irriterat i mig
för ingenting är okej med mig

2018, Acceptans, Avsky, Frigörelse, Tomhet

Tomhet

Lämna en kommentar

20181002

Tomhet

Elden har slocknat
brände jag mig?
borde veta men
känner ingen smärta
nu

Befriad
inget mer att säga
det blev tyst av sig själv
i mig
du fortsatte, högljutt

Tröttheten kom efteråt
ska sova nu
gå i ide
en längre tid

Andra kvinnor
du vrålade och tjöt
ekade i mitt huvud
överröstade min själ

Nu är det tyst
vill inte vara din resonans
missförstådd, missanpassad, misstrodd
loggade ut

Tog en ny lina, hakade på
stilla i djupet
dit jag aldrig nådde
med dig

Trött nu
utmattad
okej, det är okej

Kärlek och respekt
fast utan
kärlek och respekt
tomhet
bättre än motsatserna