20181114
Traumatiserad
jag ser er
såg inte då
förblindad av förakt
ert förakt
så rädda
skrämda in på benen
knotor av fruktan
skulden blev skam
åren går
allt växer snett
men överlever
lever ibland
varför
spelar ingen roll
svar skapar nya gåtor
labyrint på labyrint
sorgsna andetag
utan tårar
trött på gråten
utmattad
ensam
varför gråta
ensam
tystat vittne
skrämd till lydnad
inlåst, frisläppt
lika insyltad ändå
traumatiserad
20181115
Tvång
varför är det så tyst
ingen säger något
han hånar mig
vrider mitt hår
och öra
varför är det så tyst
håller tillbaka mina tårar
alla ler stelt, konstigt
är det jag som är konstig
det ser ut som det, deras leenden
varför är det så tyst
ingen skrattar
bara ler
tavlor sitter där ansikten satt
inramad skräck
jag ser
rädslan i djupet
när ni ler mot mig
inför honom
tystnaden ger tillåtelse
jag ser
hatet i hans blick
stanken i hans flåsande
andedräkten
en beklädnad
mörka djups ångor
jag ser
att ni ser
fast ni ler
och blundar med tystnad
inramad lydnad
20181202
Tyvärr
tyvärr så
önskar det inte
försöker stå emot
mörkret har en röst
kämpar för att hålla inne
vill ge efter
vilja mot vilja
kraft mot kraft
dränerande beteende
njuter av att släppa ut
makt, kontroll
oändlig styrka
alltid någon som skadas
mörkret sveper in
belöningen berusande
offer skördas
samvetet har flyttat ut
oändliga resurser av hat
tyvärr så
önskar det inte
försöker stå emot
döda någon
låta mörkret omfamna
släppa efter helt och hållet
skuggan kryper fram
ur skuggan
som ett monster
ögon stelnar
skräcken skördar
vrålet från djupet tystnar
tomheten kommer efter
finns ingenstans att fly
ögonlock kan stängas
själen blundar inte
plågor samlas på hög
skriker högre nästa gång
tyvärr så
önskar det inte
försöker stå emot
du mot mig
jag mot dig
jag vänder mig mot mig själv
20181104
Utsvulten
kan inte svälja men vill tugga ändå
stora bitar som väller över
dreglar och spiller
bordsskick som ett …, ja du vet
förlåt mig
det var inte min middag
förlåt mig
borde aldrig satt mig till bords
förlåt mig
tog någon annans mat
förvirrad av hunger
utsvulten på allt
orätt kom jag till dig
eller om du kom till mig
klampade in, respektlöst
meningslöst förtvivlad
inbjuden, inkastad
utan legg, minderårig
tog allt och lämnade något
du har nytta av
gick vidare
utan att ha stannat
lämnade dig
utsvulten
20181022
Vargavinter
vargavinter, en evighet
under
begravd
inte i, utan
under kylan
en liten sfär
glipan mellan liven
vreden höll liv i hoppet
någorlunda
liv
överlevande
vriden måttstock
för vriden
nedkyld
som borttappad
fast kastad
kasserad eller komposterad
nyanser
lögner som begraver
tröttsamt länge
fast utan förruttnelse
vid liv
nedkyld
hettan bränner snön
lögnerna smälter bort
vårflod utan sorg
kommer senare
efter
de talar inte om den
bortglömd, förnekad
enklare så
liten blomma slår ut hårt
månens sken ger den liv
växer om natten
evig natt
vargavinter
20180226
Vargen
Rimfrost
spretiga sprickor
frusna vindar
Yrsnö
Granar
gröna barr
isande sträva
Frostland
Ensamma
fotspår
tassars avtryck
Jakten
Kittlande
skrämmande
främmande
Vilsen
Snöfyllda
nedkyld
blå fötter
Ylande
Natten skrämmer
månen visar
siluett
Ulven
Tröttheten drar ner
värmen stiger
kylan bränner
Eldfeber
Gläfsande
utmattad
sakta närmande
Överlämnandet
Vassa tänder
tjocka kläder
blod
Vindpinad
Skrik i natten
röd snö
ebbar bort
Slutgiltigt
Rimfrost
röda kristaller
isande sträva
Tystnaden
20181128
Zzzovandes
det gör bara ont
söker efter dig
efter något
bara mörkt
tankar far ut
kommer tillbaka tomhänt
hade lite
tappade mer
fegheten besegrades
smärtan triumferar
förloraren ligger ensam kvar
marken suger tag
sjunker ner
fastnar
mörkgrön mossa
skulpterad av moder
kom från jord
har vänt åter
den enda nyttan
obetydlig
ändå sedd
aldrig bortglömd
evigheten dröjer sig kvar
andas stilla sin dimma
daggen glittrar i det gröna
små pärlor fångar ljuset
fångar liv
vita blad sträcker på sig
vänder blicken mot solen
rötter går djupt
rakt igenom
ryggraden
mossan avslöjar inte mycket
anden hänger kvar
vakar över livet
levande död
i dina ögon en skillnad
mina ögon, finns inte längre
daggen stiger
lätta slöjor dansar
över mig, för dig
som är, som ser
20180918
Älskade mamma
Jag älskar dig
Du älskar mig inte
fast jag tror att du gör det
Du älskar mig ibland
då och då
när tid finns över och ditt hjärta fått ro
Vakar, spanar, spejar
hoppas, längtar, behöver
men inte idag
kanske en annan gång
Han är hemma
som du har bjudit in
mannen som älskar dig, ibland
då och då
när tid finns över och hans hjärta fått ro
Han är hemma
igår var vi ensamma
när han slog mig
var det ingen annan som såg
hatets klor slet i min kropp
sorgens blod färgade min själ
Jag älskar dig av hela mitt hjärta
för mig finns bara du, älskade mamma
jag ler men sorgen drar mina mungipor
åt fel håll
jag är alltid åt fel håll
kan inte förstå de slag jag får, den smärta jag bär
försöker le, vara som jag var förr
Du lovar mig kärlek, älskade mamma
jag öppnar mitt hjärta igen
en kram värmer så skönt, älskade mamma
stöter bort dig
kastar mig, kastar långt bort
kan inte se dina ögon
svärtan har trängt in, penetrerat min själ
genomborrad av ondska och hat
Han är hemma
tar mitt ansikte i sin hand, klämmer
hårt
jag gråter inte
det gör inte ont längre
sorgen rinner genom hålet
ut och bort, genom avgrunden
min själ
förlorad själ
Jag ser dig inte längre
du är här, men jag ser inte
bara svart
du lovade att älska
om jag älskade honom
han som du behöver
jag älskar
ger min själ, ger min kropp
slagen av hans hat
knockad av förakt
Jag älskar dig med trasigt hjärta
du kanske inte älskar mig längre
fast du tror att du gör det
du älskar mig ibland
då och då
när tid finns över och ditt hjärta får ro
lever i lögnen, behöver
han som är hemma
som du har bjudit in
som slår när ingen ser
som jag älskar för din skull
20180812
Ändå
Vi drar inte jämt, vill inte åt samma håll
När jag ger vad du vill ha blir jag tom
Jag får vad jag behöver, någon annan stans
Det funkar i fantasin, på avstånd
Efter ett nära samtal om verkligheten
Dyker avstängdheten fram som ett lejon
Det finns ingen skönhet i missförstånd
Ingen kärlek i fruktan
Sött och salt, de går ihop, rätt balanserade
men surt och lent, det skär sig och smakar illa
Munnen full av damm
Avsmaken lämnar inte gommen
Varför bråka om det som är givet?
Är världen så trång att vi måste stå ut,
med oss själva, i relation till varandra
Jag vill verkligen inte
men vägrar att gå åt andra hållet
fruktan är större där
ensamheten skrämmer mer
Biter ihop, blodsmak i munnen
stänger av, anpassar, tappar mig själv
Vem är det som är envis?
Flera ton av tankar, tynger
Baxnar i ett träsk av feltolkade missförstånd
Livrädd att du ska komma med din armé
Överkörd och inte en smula lämnad kvar
Rånad på det lilla som fanns, det jag gett till dig
Inget skrämmer mer än hatet,
mörkret är svart där ljuset vänds åt andra håll
Fast inget som belyses förblir i skuggan
Ljuset förser sanningen med kraft
Sinnet som en fyr i natten
Visa på den rätta vägen, hur hård sjön än är
Jag orkar varken se eller blunda
Att tända i fyren gör ont
Sinnet som sover är tryggt i sitt ide
men fängslat lika så
Det är mörkt i en natt av alla andras fel
Den strimma av ljus, som ger hopp
är smärtsamt befriande i sin utmanande natur
Självrannsakan brinner i natten, visar vägen
Sanningen är att det är jag som lider
men skyller allt på dig
För det var någon annans fel, inte ditt, någon annans
Det går inte att navigera ett strandat skepp
Bitterhetens dyner suger fast i ett stadigt grepp
Jag varken vill eller kan
Böner hjälper inte en vilja som står fast
Strandad i bitterhet och harm
förlorad i förlisningens haveri
Omöjlig och oförmögen, utrustad med brister och sår
Förlorad i natten
Omkullkastad i stormen
Förlist på barbords sida, drunknandes i olycka
Ovillig, envis, bitter och tvärsäkert förnekande
Rättfärdigad harm som en dödens rock på din rygg
Passande hatt av hat
Spiken i kistan, rakt genom handen
Förblöder av ansvarslöshetens frånskyllan
Förtappad och förlorat hopp
Kraftlös, trolös och rånad på förstånd
Barskrapad
så gör jag det ändå
det går inte
jag gör det ändå
20181115
Önskade mer
skriker så högt jag vågar
det hörs ingenting
jag vågar intet
alla ler mot mig
dåren som lämnades kvar
ensam i min strävan
ensam än
hjälpen kommer långt bort ifrån
når fram ibland
svälter i ensamhet
vågar inte skrika
vågar inte tro
på mig själv
själv måste jag trösta
mitt inre ensamma
barn
skriker smärtsamt tyst
förstår inte varför
det känns så fel
alla säger det är rätt
tror jag på er så dör jag
lyssnar jag inåt
får jag leva ensam
ingen älskade
hatade istället
överlevde ändå
älskad idag
av andra
såren plågar dem
kan inte förklara
förstår inte själv
sörjer er smärta
jag bar med mig
orättvist
livet tar och livet ger
jag önskade så mycket mer
2018-09-06
Övergreppens natur
Sorgen förtvivlar min uppsyn
skrämd av min egen smärta
Panikslagen i ensamheten
övergiven, tappad utan saknad
Det som en gång gjorde ont
värker utan anmärkning
Orkar inte mer, ingen utväg
skrikande strålar genom kroppen
Fastnaglad på stolen, i mitt rum
uppspikad av skammen med förakt som nubb
Vart tog allt vägen, vem älskade mig
var det på riktigt eller tigger jag det omöjliga
En sån som jag förtjänar ingenting
äcklet växer utanpå för att själen är full
Spegeln reflekterar min styggelse
en lögn köpte jag dyrt, för att komma undan billigt
Lurad och blåst, hela själen gick åt
sitter kvar med känslor där köttet slets isär
Oduglig och oförmögen lider jag samvetskval
utan att förstå vad det är jag gör
Jag förtjänar inte att lida, det finns ingen synd om mig
ingen nåd, kan ges den som inte förstår
Oskyldig kan inte benådas
min skam är inte min skuld, lurad, lättlurad
Övergreppens natur, förvriden insyn
skrämd av någon annans smärta
Hans hat min självbild, föraktet min känsla
oförstående bunden av lögner och våld
Ett barn suddas ut så lätt på bleka papper
övergrepp karvar nya sanningar i svart
Kärlek lämnar lätta spår
hat skär på djupet
Min själ minns det goda
som en förhoppning, omöjlig bortom…
20181022
Överlevaren
Vad var det som svepte förbi
ett halvt liv
levdes i periferien
överlevaren överlevde
tog allt
gav mer
lämnade inget åt slumpen
Pensionerad
överflödig barlast
länspump tömmer skrovet
sorgen ger ringar på vattnet
flytande olja på ytan
Djupdyk i den inre oceanen
bottenlösa drömmar
singlar ner mot botten
strömmar som för
botten mot ytan
grumligt
Överlever
håller andan
nedsänk i segerrus
ett nytt andetag
andas ut
släpper taget
Frihet svävar uppåt
dimma som lättar från havet
osmos mellan två element
svävar fritt
mitt emellan
sånt som ingen förstår
För själen kommer fram
nyfiken
överlevare
fast mer levande
när vilan har sin gång
sin tur
Lämnar överlevaren sin post
tjänstgöring utförd
outtröttlig
kämpandes i motvindens evighet
redo
avlösning
något rör sig under ytan
