20190803
Nio små dvärgar
Ett elände vaknade med en skräll
varpå morgonen flydde över bergen
Trumpet satt någon kvar ända till lunch
så sur att mjölken surnade och skar sig
Lagom lika fast ändå bra bråkig
rättvist kom eftermiddagen
Grinig, kinkig, gnällig och vass
kvällen klöv dagen som en kniv
Bitter rullade natten in
en sötma förrädisk och lockande
Så satt vi där, som nio små dvärgar
stirrandes på egna fötter, smutsiga fötter
Sneglandes hit, en dit, ner i golvet
förväntan låg på någon annans hopp
Snövit vi sjöng; högt och falskt
en längtan i rösten som sprack
Dammigt, smutsigt och allt för trångt
ingen kommer och stiger på under dagen
Lömsk är natten som hyser andra gäster
dagen efter var vi sju
Eftersom ingen kom till hjälp på rop
var vi fem till frukost
Natten jagade dagen
som flydde med morgonen på släp
Karusellen tog varv efter varv
tillslut satt jag ensam kvar
Solen gick upp i mitt inre
en värme spred sig över landskapet
Skuggor kastades över kyrkogården
nio gravstenar vittnade om förgängelsen
Tidevarv efter tidevarv, jag klagar inte
ensam i anden och tiden höll upp
Tillsammans, andas med världen under solen
harmoni, i gräset mellan nio stenar
Om natten dansar gastar, nio eller fler
då sover jag gott i mörkret
