20190401
Solen
solen
skinandes bakifrån
skuggor kastas framför
närheten sträcker på sig
når inte fram
en silhuett
motljus
bländande framträdande
dansade förbi
nära var du
en längtan belystes
kastade sin skugga
kvar står tiden
stilla
i väntan på
natten
värmer inte
kastar ingen skugga
mörkret påminner
väldigt bekant
men också om
gryningen
allt som dog bort med dig
skuggorna dansade in natten
suddades ut
bleknade
inför det nästa stora
solen
skiner bakifrån
vänder mig om
20190921
Som du
trodde jag kunde leva utan dig
det var innan jag såg himlen
natten ligger närmre här
ingen får stjärnorna att verka så nära
som du
har inte sett dig för sista gången
men vi har börjat säga adjö
jag packar lite smått
förbereder mig på slutet
som du
gråter en skvätt
kommer inte mycket
hoppet håller tillbaka
längtar förgäves efter en fortsättning
som du
lider i min ensamhet
fast allt du är är runtomkring
ser dig vart jag än vänder mig
dina dofter påminner om allt
som du
tog med dig när allt spolades bort
det vackra rann iväg
lämnade det fula naket kvar
fast så mycket skönhet finns ännu kvar
som du
ligger med mitt hjärta i dig
ömmande och osäkert
svårt att veta vad som är rätt
finns det något lika vackert för oss
som du
njuter av den tanken
att få vara tillsammans igen
inte just här men någonstans
högre upp, alldeles ensamma
som du
för evigt står du kvar
långt innan jag föddes
ännu längre efter jag gått bort
skönhet som kärleken slingrat in sig i
som du
så här ligger jag
ensam fast nära
sjunger mitt farväl i natten
ser det vackraste glimma i skyn
som du
20190714
Som en pinne
hoppressad
glödande
svidande
andnöd
andfådd
andan i halsen
eller under halsen
det verkar ha fastnat där
och fast sitter det, ordentligt
svart och mörkt
glödande röda ögon
slingrande svans
sura rapar
taskigt oljud
knappast befriande
all oro
samlad på ett ställe
älskar dig
saknar det som var
saknar mig
saknar dig
hann aldrig gråta
fick ingen chans
stoppade in min i någon annan
blandade tårar
äcklig cocktail
besk och bitter
spykänsla i munnen
sur saliv
spänd som en pinne
spänd som en pinne
fast på fel ställe
allt blev så väldigt fel
20190811
Sommarsnö
snöflingor frusit sig fast
mitt bröst isande stelt
kargt och kalt
fast mitt i sommaren
sjunger för dig
för min egen skull
vill inte behålla
rädd att släppa taget
ger uttryck i natten
stjärnor fångar min sång
vill inte åldras
inte hålla fast vid något
tryck över bröstet
värk i min kropp
ingenting så vackert
drömmen om dig
fäller drömmar
saknar det förlorade
döljer mig för verkligheten
gömmer sanningen djupt
blir gammal över natten
vaknar stel och kall
snöflingor frusit sig fast
mitt i sommaren
20191213
Springer till
framåt utan att se bakåt
inga blickar åt sidan
varken ner eller upp
fokuserar med risk för att stirra
ingenting blir bättre
ältandet ger ingen näring
bara rusa med det lilla i famnen
ett steg i taget
ser fram emot något nytt
glömmer allt jag lämnar
tappar ett helt liv på vägen
behöver heller ingenting av det
själva kampen tar mig vidare
tro hopp och kärlek
springer inte bort
20191104
Spåren suddas bort
där stod hon
famnen full av brustna löften
fallna kyrkklockor skrapades av vinden
utan klang
långt bort
utan sång
och så fann jag dig
utan att finna
bara hitta
bortkastad
försakad
ett liv fullt av fullbordan
av fel sort
så gråter du i min famn
ack du arma
suger i dig all värme du kan få
fast ändock
högst tillfälligt
ser jag dina fotspår
sakta försvinna
sanden kastas av vinden
din skepnad sugs upp av natten
horisonten är åter stilla
20191213
Spöket
ditt spritter i benen
kroppen vill skaka allt av
bitit ihop för länge
som en bomb
vibrerar i smärtan
pressad över gränser
kroppen ger vika
fysisk kapitulation
även efter döden är jag envis
håller kvar min plats
fast utan kropp
spökar och rasslar som vinden
skrämmer nu
skrämmer då
spöklik då
spöke nu
20190906
Stillsam
tystnaden rullade in med natten
la sig som ett täcke över dagens resonanser
kvävd av saknaden blev tystnaden för tyst
en liten melodi från den minsta högtalare
smått stillsam men ändå tillräcklig
så bröts saknaden ner bit för bit
toner som seglade ut över nattens ocean
inträngd med andnöd, förlorad evighet
ensam med klockspel från djupen
tystnaden kom smygandes om natten
mitt i allt stod du
en liten melodi från mindre element
ingen kraft att spela bort dina toner
en klyfta mellan stillheten och strömmarna
dock för liten att krypa in i
lyssnar efter något
något som kan föra vidare
men står ändå kvar
släpper inte taget
lyssnar ännu en stund
förlorad i minnen men utan hopp
stretar emot avsaknaden av ljud
spelar lite till, det värmer gott
en liten melodi från den minsta högtalare
smått stillsam men ändå tillräcklig
20190805
Stjärnstoft
i stillheten är det så enkelt
tankar rör knappt världen
snabbare än ljuset
rör jag mig i fantasin
sen rullar morgonen in
ljuset snabbare än ljuden
dofterna kommer sen
sist känslorna
den döende kroppen
påfrestande
utmanar evigheten
gravitation stretar emot
blundar igen
en värld på insidan
möter det förgängliga
sjunker ner i en utandning
andas in
en bön tar form
låter den komma
stretar inte emot
inga tankar har värde längre
kroppen skriker till
känslor rusar rakt igenom
lämnar plats
evigheten möter upp
sjunger tillsammans
som ett, fast två
jag är
att jag är
så enkelt i stillheten
världen rör knappt tanken
fantasin rör mig
morgonen väcker de mina
ljud som vittnar om känslor
kroppar som växer
barnen
frukost av flingor och bröd
fast suktar så mycket mer
stjärnstoft
jag är
kroppar svekfullt allvarliga
var och en i sitt eget
ändå hungrar de
stjärnstoft
stillheten gör det enkelt
tankar som rör världen
snabbare än ljuset
formar med min fantasi
20190912
Svidande kyssar
där hade jag stått så länge
förlorade andetag
syrelös
gråter tårar för dig
ser hur illa jag gjort
sårat där du var svag
min enda styrka är den
jag ser hur jag var svag
hur det smärtade dig
kysser jag dina sår
förlåter du mig då
kan du ta emot
ser du alla såren
de fanns redan där
ser du när jag kysser
för du skrek i natten
ropade förtvivlat
blindhetens ekon
jag kysste dig aldrig
ska inte ljuga
ej heller försköna
alla såren
de som redan fanns
en människas sargade kropp
så låt mig kyssa dig nu
kärleken är din
bara älskar för dig
jag har stått här länge
ser i dina ögon att du förstår
når jag dig trotts att det svider?
20190620
Tacksam
välbekanta strålar glider sakta
genom dimman
dansar mellan löven
fångas i daggen
hög himmel hälsar gryningen
ett ljust töcken
djup fuktig natt sträcker sig
möter solen och förgås
skogen börjar sjunga
först en, sen flera
eviga melodier
blandas till symfoni
ljuset tar över världen
sången stegrar med morgonen
dofter virvlar från skogen djup
blommor sträcker sina blad
ett vittne
ser ljuset
hör ljuden
känner dofter
mitt i skapelsen
till Hans avbild
ibland förstår jag
tacksam
20191124
Tiden läker inga sår
den sista jag vill såra
alltid den jag sårar först
dig som jag vill såra minst av alla
sårar jag överlägset mest
sällan, helst aldrig vill jag såra dig
oftast sårar jag just dig
den sista jag vill hata
alltid den jag hatar först
mig som jag vill hata minst av alla
hatar jag överlägset mest
sällan, helst aldrig vill jag hata mig
oftast hatar jag just mig
20190827
Tomma ord
tittade tillbaka på alla tomma ord
domedagsprofeten hade vältrat sig i mitt liv
det smärtsammaste var insikten
hela tiden jag, bara jag
ett snedvridet fokus
centrerat kring själv
lagom barnsligt blandat med oförstånd
men så beskrev jag också det onämnda
mörkret blev en vän
natten mitt ljus
rädslorna som band mig skingrades
kvar stod jag ensam
tittade tillbaka på alla tomma ord
domedagen kom aldrig riktigt fram
insikten var smärtsam
bara jag, hela tiden, jag
för så såg jag genom alltet
skönheten först
befäste mitt liv med druvor av guld
småningom sjönk solen
upp över mitt inre himlavalv
månen tändes i den mörkaste natt
allt fult och hemskt belystes
och där stod jag naken i min skam
där de flesta skyndar förbi
stannade jag upp
såg helvetet i ögonen
skräcken välde upp och tog över
tittade tillbaka på tomma ord
domedagen som hägrade
den smärtsammaste insikten
bara jag, hela tiden, bara jag
20191002
Trasig
jag ville inte men gick ändå
förlorat så många gånger
sällan någon vinst
fast allt var bara lögn
jag såg inte segern
kunde inte genomskåda
mitt eget falskspel
en skurtrasa kastad över dig
med nyktra ögon
betraktade dig
den du är utan min smuts
rädslor som inte passade in
den du är
någon annan än vem jag sa
totalt missförstådd
hade blandat ihop det mesta
inte ditt fel
men du hackade på
smärtan slet i mina gamla sår
du var inte öm eller försiktigt
frågan är om du kan vara det nu
kan du ta det lugnt
vågar du låta mig komma till ro
kan jag få landa med all min terror
20191213
Trasig
Jag krossade ditt hjärta
ändå trodde du på mig
med små arga ögon
plirade och kisade
synden bor i mig
smärtan tar över
leder mig bort
mot fördärvet
ensam sitter jag
stängd mun
stängda öron
blundar med själen
utmattad
maktlös men inte hopplös
flyktbenägen
men ändå står jag kvar
20190907
Trädet
Vad är det som står på
varför rotar du bland mina rötter
jag trivs bra i min egen mulla
vill inte gödslas av dig
Här uppe sträcker jag mig mot solen
värmer mig och tar in all kraft jag behöver
löv på löv får kraft från ovan
jag har växt och blivit så hög
Du stryper mig, kväver mina rötter
blockerar mina kapillärer
jag får ingen näring när du sätter dig på tvären
varför gör du så här mot mig
Se mig ropar du
långt från nedan hör jag din röst
men jag hör inte, vinden viner
på min höjd hörs inget nedifrån
Men du ger inte upp
sakta böjer jag min barkade rygg
kommer ner på jorden ett tag
känner doften av myllan
Efter noga överväganden
ser säckar med gödsel
rädd att du ska skada mina rötter
men förstår att du vill väl
Vi vill båda växa
jag sträcker mig uppåt
suger i mig från solen
ser allt med stora perspektiv
Vi växer på olika sätt
du söker dig neråt
luckrar upp bland rötter
ser detaljer i allt
Där jag lätt sveper över med blicken
ser du tusen små delar av livet
där jag med lätthet drar stora slutsatser
talar du med varje enskilt moment
Där du varsamt tar hand om det lilla
ser jag bara konturer
där du gräver ner dig för att hitta allt
ser jag bara mönster från ovan
Detaljer blandas med perspektiv
du strävar neråt, jag kämpar uppåt
kunde vi mötas skulle vi få en tjock stam
tusentals kapillärer i samverkan
Men du är där och jag är här
vi är samma varelse
en krona på en sidan stammen
en annan under jord
Två system som liknar varandra
det ena sträcker sig uppåt
det andra nedåt
utan möte kommer vi att dö
Rötter som ruttnar
löv faller till marken
vi bär ingen frukt
om vi inte förstår
Vi bär samma information
fast på olika sätt
lyssnar vi och förstår
så blir vi enade
Löven hämtar kraft i rötterna
roten får sin styrka från solen
grenverket gör det möjligt
kapillärerna förseglar kunskap
Förenade som ett
det lilla med öga för detaljer
storslaget perspektiv
trygghet för den som grävt ner sig
Står vi stadigt i stormen
vindar kastar vår krona vida omkring
vi böjs av livets strömmar
grenar och rötter i en djupgående balans
20191124
Trött
saknaden skaver mot ensamheten
en uppsvälld ballong mot revbenen
trycket inifrån stegrar frenetiskt
dag för dag, fast chanslös på natten
gång på gång går jag fel
vägen så smal
mitt fokus dåligt
balansen sämre
därför sitter jag ensam
ångrar mer än jag minns
inget gör mig så tom
som allt jag vräker i mig
sväller upp av tomheten
en ihålig ballong
mitt egna inre skaver
frenetiskt mot revbenen
överflödet sitter som smulor
mustaschen och skägget avslöjar
rynkor och veck i huden
omger trötta ögon och orolig panna
det står alltid att slutet är nära
jag vet att de har fel
att kärleken är större än allt
men just idag, tror jag dem ändå
20190619
Tusen gånger
tusen gånger
och tusentals gånger
kanske inte egentligen
men det känns så
jag öppnade lite av mig
och fick skäll av dig
att jag behövde
var inte ditt behov
flera tusen gånger
trettiotvå i alla fall
det känns
nuet är besläktat med evigheten
mitt inre andas
försökte få luft
tillsammans med dig
du gav mig en gasmask
orkar inte vara stor för dig
när jag inte får vara liten
ska masken dölja mina tårar
eller vill du bara inte se
tusen masker har jag burit
kanske fler
och det är sant
de ligger alla i en låda
ensamrätt att känna
den masken tog du
försökte tvinga mig
andas genom slang
jag måste få luft
kan inte vara med dig
tusen gånger har jag sagt det
eller några gånger i alla fall
tillräckligt för att du hade förstått
om du hade lyssnat
tusentals öron har du stängt
minst två mot mig
så jag andas bättre här
ilskan kan jag dela själv
förstår att du
aldrig ville se din del
tusen gånger fick du chansen
tusentals gånger blev du rädd
ingen är perfekt
vi sårar varandra
säkert tusen gånger till
sånt är livet
det går att älska
men att aldrig ha fel
inte en enda gång
bara tusentals rätt
på ett eget besynnerligt sätt
luften tar slut, går ut
tusen gånger gör jag slut
måste andas, få luft
varje minne av förhoppning skrotas
tusen och tusen gånger till
